Magen efter 20 veckor.
Det är inte längre lika trångt mellan sängen och byrån :)
Måttminskning.
Jag mätte mig igår och jämförde med mätningen jag gjorde den 7 september. Och jävlar i min lilla låda vad jag blev glatt överraskad.
Midjan: - 8,5cm
Rumpan: - 6cm
Byst: - 10cm
Bröstkorgen: - 7cm
Låren: - 6cm
Och i onsdags (alltså efter jul) när jag hade min veckovägning hade jag gått ner 13,5kg sedan förlossningen. Det känns helt okej faktiskt. Bara 3,5kg kvar till startvikten.
Inte tjock längre. Tjohoo!
Jag är OK!
Idag var det dags för återbesök hos barnmorskan. Jag har ju varit lite orolig för att "hela härligheten ramlat ner en våning" nu efter sista graviditeten och förlossningen men där har jag oroat mig i onödan, allt satt precis där det skulle. Och alla värden var bra så nu är det fritt fram för mig att dra på mig löparskorna och springa ifrån mina sista gravidkilon.
Imorgon drar jag ut på årets första löparrunda. Hur många tror ni jag hinner med/klarar av innan året är slut?
Så här nöjd kommer jag antagligen känna mig imorgon efter jag sprungit en runda men jag kommer vara för trött för att visa det då, så jag tar det nu istället. Tjohooo!
Trötta familjen.
Kali sover. Jannis sover (han vänder dygnet rätt efter nattjobb). Malkin sov nyss men är nu uppe och refillar lite. Jag sitter och halvsover i soffan och efter att jag lägger Malkin igen nu snart ska bara ha en liten kort stund av egentid innan jag joinar resten av min familj i drömmarnas land.
I morgon är det dags för återbesök/efterkontroll hos barnmorskan för mig och sedan ska vi på träff för nyinflyttade familjer på öppna förskolan.
Godnatt!
Man kan inte vara pigg och fräsch jämt.
Magen efter 10 veckor.
Jag vet ju inte om jag tycker att det händer så mycket med den där jäkla magen. Vikten går låååångsamt neråt och jag har lyckats komma ner under 60kg nu i alla fall så det är ju skönt.
Nästa vecka på torsdag har jag tid för efterkontroll hos barnmorskan och efter det "får" jag ju börja springa så då hoppas jag att det börjar hända lite mer.
Dom där sista 8kg är envisa.
Malkin - 7 veckor (och 1 dag)
Vi har varit på 2-månadersläkarundersökningen (haha, vilket jävla ord!) på BVC idag. Ungen gick igenom besiktningen u.a. Som vanligt.
Han väger 5500g och är 59cm lång. En stadig liten kille alltså. Men det blir väl så när man äter jämt.
Malkin i morse, en glad och sprallig unge.
Nybadad Malkin nu i kväll, lite skeptisk. (Kanske för att jag borstat backslick på honom.)
(Och min vikt är på väg åt rätt håll igen, inte med några stormsteg men det går i alla fall neråt igen, tjohoo! Efter förra veckan är allt okej så länge det går neråt.)
Skitdag!
Blogg.se har något krupp idag så det går inte att ladda upp bilder. Suck.
Och i morse när jag vägde mig hade jag gått upp 0,3kg sedan förra veckan. Jag vet att det inte är mycket men det borde inte vara så. BÖÖÖÖL!!
Magen efter 4 veckor.
Jag tycker att det står still. Magen är nästan lika degig som förra veckan och siffrorna på vågen är nästan samma. Gah!
Jag längtar till den 8 november när jag har tid hos barnmorskan för efterkontroll så att jag kan få komma igång med ordentlig träning igen. Nu har jag varit en tjockis sedan i våras någon gång, nu vill jag komma igång och bli en smalis igen. En vältränad smalis.
Fast jag har faktiskt börjat fuska lite. Eftersom magen känts okej den sista veckan har jag kört plankan på kvällarna. 3x1minut försöker jag köra. Jag vet inte om det är för lite för att göra någon skillnad men än så länge är det precis på gränsen för vad jag och mina uttänjda magmuskler klarar. I takt med att magen hämtar sig från graviditeten får jag öka på längden och mängden.
Samma knubbis i samma jeans fotad i samma skitiga spegel. Allt är precis som vanligt.
Imorgon ska jag prova om jag kommer i några andra jeans och sen ska jag putsa spegeln.
5 km.
Malkin är lite arg idag. Han är bara nöjd och tyst om han blir buren eller åker vagn. Så jag passade på att ta en långpromenad på förmiddagen. 5 km blev det och det var så härligt!
Det är höstligt och blåsigt ute idag och inatt har det varit en riktig höststorm så överallt var det nedblåsta grenar på vägen och det regnade ner kottar, löv och barr hela tiden.
Havet.
Mjölkstockning? Nej tack!
Jag skrev ju här om dagen (eller heter det häromdagen?) att jag var rädd för mjölkstockning när jag var ute och promenerade och därför had jacka på trots att det var alldeles för varmt för jacka.
Det är fortfarande alldeles för varmt för jacka men det blåser som fan så jag fick uppfinna någonting som värmde lite extra just över brösten så jag slapp ha en tröja till på för då hade jag verkligen svettats ihjäl.
Det blev en strategiskt knuten scarf. Snabbt, enkelt och effektivt.
Resultatet?
Så jävla snyggt. NOT! Men vad gör man inte för att skydda sig från mjölkstockning. Och som tur är syns det ju inte när jag har jacka på.
Magen efter 3 veckor.
Inte ens ett kilos viktnedgång denna veckan. Iofs har jag ju inte rört på mig nästan någonting den här veckan, så det är kanske inte så konstigt.
Fast jag tycker ändå att magen dragit ihop sig MASSOR sedan förra veckan så vilan har verkligen gjort nytta. Hurra!
(HÄR finns hela "magresan")
Vilan har förresten gjort nytta på andra (kanske ännu viktigare) sätt också, jag har nästan inte alls ont i magen längre och avslaget har blivit normalt.
Men jag tänker fortsätta ta det lite lugnare än vanligt nu sista veckan som Jannis är hemma också för sen när han åker kommer jag inte få många chanser att vila.
Självklart går jag omkring i mjukisbyxor nu när jag äntligen börjar bli smal nog för att komma i vanliga kläder. Logiskt? Skulle väl inte tro det. Men hur kul är det att vara logisk liksom?!
Och ja, ni ser helt rätt, det är samma sängkläder i sängen nu som förra veckan och veckan innan det också. Och dom är inte tvättade under tiden. Men jag tänker inte ha dåligt samvete för det, jag har lite annat att pyssla med just nu. Jag tror inte att varken sängen eller dom som sover i den tar skada av detta så jag tänker inte få panik och springa och byta nu heller. So shoot me!
Kabbalah?!
Kabbalaharmband?!
Nej! Självklart inte.
Det är bara lite minneshjälp för mig vid amningen p.g.a amningshjärna.
Jag fuskade lite.
Enligt doktorn skulle jag ju låta bli att promenera och verkligen vila nu medan Jannis fortfarande är hemma, men efter två dagar då jag varit i stort sett bara inomhus kunde jag inte hålla mig utan jag var tvungen att gå ut på en liten liten promenad. Det kan ju inte skada.
Jag har inte alls lika ont i magen längre så jag tror verkligen att det har varit bra att vila, men om jag inte promenerar är det svårt för mig att ta mig ut överhuvudtaget. Ska jag bara stå rätt uppochner utomhus som en idiot och bara glo?! Nej det är inte min grej.
Så jag packade ner Malkin i vagnen, kastade på ståbrädan som Kali fått ärva av några kompisar och fick med Jannis som första vagnputtare och så gick hela familjen ut på en långsam promenad.
Och ni kan vara lugna, Jannis puttade vagnen hela tiden och vi gick verkligen låååångsaaamt, 1,3 km på 33 minuter och i vanliga fall brukar jag gå min vanliga runda som är på 2,5 km på under 30 minuter. Snigelfart alltså, men det var skönt ändå. Och det gör inte ondare i magen nu efteråt.
Kali provåkte ståbrädan. Hon är överförtjust. Hon kan styra själv när hon vill åka och när hon vill gå och från brädan har hon full koll på lillebror i vagnen.
Kali drog av en Cristo Redentor-imitation. (Hon gör det ibland.)
Amy var också med på promenaden. Hon har ett nytt höstigt halsband med inbyggd halsduk. Inte för att hon egentligen behöver någon halsduk utan mest för att hon har lyckats tappa sitt gamla rosa halsband.
Magen efter 2 veckor.
Inte så stor skillnad från förra veckan och jag har bara gått ner 1kg. Och ja, jag vet att 1kg på en vecka egentligen är ganska bra, men jag vill ju att alltihop ska försvinna nu på en gång. Poff bara! Jag har noll tålamod när det gäller viktminskning.
Men det var ingen infektion i alla fall. Snacka om att jag blev nervös när jag pratade med barnmorskan och hon såg riktigt bekymrad ut och bokade in en akuttid hos läkaren, jag hade inte räknat med det utan trodde hon skulle be mig ta en alvedon, avvakta och se om det blev bättre.
Läkaren klämde och kände på livmodern både från utsidan och insidan och tog blodprov. Det var inte någon infektion men livmodern hade inte dragit ihop sig normalt och hon trodde att det nog berodde på överansträngning så nu är jag ordinerad vila. Inte lyfta tungt (helst inte ens Kali, hur det nu ska gå till), inga långa eller snabba promenader och mycket vila.
Tur att Jannis ska vara hemma i två veckor till, annars vet jag inte hur jag hade löst det.
Irriterande kula på magen som vägrar försvinna. Fast jag kan ju skylla på att livmodern inte dragit ihop sig p.g.a överansträngningen. Hehe.
Ajaj.
Jag mådde ju så bra nyss och tyckte att jag hade fått den enklaste förlossningen och mest smärtfria postpreggotid som jag kunde tänka mig.
Så jag kanske eventuellt har ansträngt mig lite för mycket. Tagit i lite för mycket när jag varit ute och promenerat, lyft lite för tungt och inte riktigt varit nog rädd om mig själv och min mage.
Jag har så jäkla ont nu. Och jag känner mig illamående, trött, yrslig och kallsvettig och avslaget har ökat i mängd och blivit blodigare igen. Det började för någon/några dagar sen och nu mår jag inte alls bra faktiskt.
Imorgon ska vi in med Malkin på kontroll på BVC på familjecentralen, där även MVC ligger, så då ska jag ta och försöka få mig ett snabbt snack med min barnmorska för att höra vad hon säger om det.
Tröttbild från förra veckan. Lägg till lite "aj" och ni har mig idag.
Förlossningsberättelse.
Det började tidigt på natten mot den 21:a med regelbundna värkar som höll mig vaken ända fram till 4-tiden då dom avtog i styrka och blev oregelbundna. Jag var så besviken när jag vaknade! Jag fick en blödning på morgonen så jag ringde till förlossningen och dom tyckte jag skulle sova/vila så då gjorde jag det under förmiddagen men sedan drabbades jag av innan-förlossningen-damp och blev rastlös så jag drog med mig familjen in till stan och köpte en sandlåda till Kali.
Efter middagen satte jag Kali i vagnen och gick ut på den av förlossningsbarnmorskan rekommenderade promenaden för att sätta igång värkarna igen och bara en kort stund efter vi kommit hem och satt oss i soffan satte det igång igen. Äntligen!
Himlen var lite extra fin där på kvällen medan jag satt i soffan och klockade värkarna. Som ett tecken på att något speciellt skulle hända under natten.
Vid 20-tiden gick vi över med en förväntansfull blivande storasyster till min mamma som skulle vara barnvakt.
När vi lämnat Kali till mamma kom värkarna med kanske tre-fyra minuters mellanrum, så inte så värst tätt, men dom var ordentligt starka och långa och jag hade fått en blödning till så jag ringde till förlossningen igen och dom tyckte att vi var välkomna in när vi kände att det var dags. Så jag kontrollerade packade om bb-väskan sjuttiotre gånger (logiskt NOT!) och tog en dusch och sedan satte vi oss i bilen och åkte mot sjukhuset just efter kl 21.
Här hemifrån oss till sjukhuset i Trollhättan är det drygt 11 mil, inte alls så skönt med värkar. Jag satt hela vägen och nojade mig över att vi nog åkt iväg hemifrån för tidigt och att dom skulle skicka hem oss igen när vi kom fram för att jag inte hade nog täta värkar eller var nog mycket öppen. Och jag var verkligen orolig för värkarna kom glesare under bilresan, ibland var det nästan 10 minuter mellan, men när vi närmade oss sjukhuset tog det fart igen och innan vi var framme kom dom VÄLDIGT tätt ibland nästan helt utan mellanrum. Aj!
(Härifrån har jag lite svårt att minnas saker i rätt ordning så jag får ta hjälp av förlossningsjournalen för att det ska bli rätt.)
Vi skrevs in på förlossningen kl 22.47 och jag trodde jag hörde fel när barnmorskan efter att hon undersökt mig meddelade att jag var öppen 7 cm redan. Snacka om att jag oroat mig i onödan.
Jag blev erbjuden en spinalbedövning som jag tackade nej till och fick istället lustgas. Men jag är inte så förtjust i lustgas, gillar inte att man blir så luddig i huvudet, och enligt Jannis använde jag inte den så mycket utan den låg mest och pös bredvid mig på kudden. Men det känns tryggt att ha den där.
Värkarna kom äckligt tätt och var ordentligt onda så jag hade problem att bevara lugnet och andningen ibland. På slutet kom dom utan någon paus mellan alls och paniken var inte långt borta men dom gjorde verkligen "nytta" för redan just efter midnatt var jag öppen 10 cm.
00.22 tog barnmorskan hål på hinnorna och ett par minuter efter det satte krystvärkarna igång. Men precis som när Kali föddes så är jag och min livmoder inte så bra på att få till några ordentliga krystvärkar så 01.03 sattes värkförstärkande dropp.
30 minuter senare, kl 01.33, föddes Malkin. En liten mörkhårig och sprattlig kille som vägde 3120 gram och var 49 cm lång.
Nöjd men trött väldigt nyss nybliven tvåbarnsmamma.
"Världens bästa mamma" stod det på Jannis kaffekopp.
Efter besiktning av bebisen och mamman (Jag klarade mig helt utan bristningar och stygn. Tjohoo!), dusch och fika fick vi kl 03.56 ett rum på BB där vi fick oss ett par timmars sömn. Eller Jannis sov ett par timmar och jag låg ner och försökte sova. Alla som någonsin fött barn kan väl skriva under på att det inte är så lätt att somna när man ligger där med sitt lilla mirakel bredvid sig. Det spelar liksom ingen roll hur trött man är, sova är rätt så omöjligt. Man mest ligger där och dumglor på sin lilla bebis och småflinar för sig själv.
På morgonen meddelade vi till sköterskorna att vi vill åka hem så fort som möjligt så det gjordes tester och pratades en massa om amning m.m.
Någongång vid 10.30 gick ronden och Malkin fick OK-stämpel av barnläkaren och kl 11.23, alltså inte ens 10 timmar efter födseln, skrevs vi ut från bb och åkte hemåt igen. Mot Kali!
Fundersam liten kille väntar på ronden.
Första gången Kali håller i sin nya lillebror.
Fort var det gjort. Förlossningen gick fort och lätt och tiden på BB var kort. Härligt!
En väldigt stor skillnad mot när Kali föddes. Inte för att jag tyckte den förlossningen var jobbig men då tog det nitton timmar varav tio timmar inne på förlossningen och vi fick inte åka hem från BB förrän efter tre dagar.
Och så bra som jag mår fysiskt nu gjorde jag nog inte förrän en månad den gången.
Jäkla amningshjärna!
Det är fan inte lätt att ha amningshjärna. Saker blir liksom lite fel mest hela tiden.
Tröjan ut och in.
Finn ett fel. (Tips: Jannis dricker sitt kaffe svart.)
Gaaah!
Det är jobbigt att åka vagn.
Det blev en lite längre och lite snabbare promenad idag, 3,6km. Jannis och Kali tog en cykeltur istället så då kunde jag gå i min egen (lite snabbare) takt. Skönt!
Tydligen är det jobbigt med promenader även för den som ligger i vagnen och sover hela rundan. Malkin däckade i alla fall som en stock efter lite mat nu när vi kom hem.
Vy från vagnen.
Och här är en annan vy från vagnen.
Promenera mera.
Jag hade ju tänkt utnyttja det faktum att vi bor i skogen/på landet och har hur mycket bra promenadvägar som helst precis utanför dörren nu när det är dags att bli av med alla mina gravidkilon. Tio av sjutton kvar. Och sedan har jag lust att gå ner några extrakilon nu efter en tid som tjockis, får se hur det går med det.
Hittills har jag bara gått några få korta och ganska långsamma svängar på ca 2,5km, (och det räcker, magen gillar inte mina promenader alls än och gör ont som fan efter bara en kort liten stund) men så fort jag läkt lite mer ska det bli längre och snabbare turer MYCKET oftare.
Den översta promenaden gick Kali själv istället för att åka i vagnen, det märktes ganska tydligt på tempot.
Magen efter 1 vecka.
En vecka sedan Malkin föddes. Jag har inte gått ner så mycket, "bara" 7 kg, men jag känns mig ändå ganska smal igen. Och jag tror inte att det blir några problem att gå ner dom 10 kg som jag har kvar heller.
Magen idag, sju dagar efter förlossningen.
Magen v. 39+6, alltså på kvällen precis innan vi åkte in till sjukhuset.
39+0 
38+0 
37+0
36+0 
35+0 
34+0 
33+0 
32+0 
31+0 
30+0 
29+0 
28+0 
27+0 
26+0 
25+0 
24+0 
23+0 
22+0
20+6 
16+0 
13+3
