Håll i er!
Idag kan vara dagen vi alla, eller i alla fall jag, väntat och väntat och väntat på. Idag kan vara dagen då vi ÄNTLIGEN får internet.
Finns det någon som hoppas lika mycket som jag? Eller någon som i alla fall hoppas lite grann?
Äventyrsmellis.
Jag och Kali packade med oss melliset och gick på äventyr ner till havet. Mysigt!
http://minx.blogg.se/images/2012/pic_195614048.jpg" class="image">
Jag klagar inte.
Solen skiner, vi har just ätit lunch utomhus och livet känns rätt gött faktiskt.
I'm alive.
Jag har grov internetabstinens. Som tur är så är det fortfarande FULLT UPP med uppackning och andra flyttsaker så jag hinner inte sakna internet och mobiltäckning så mycket på dagarna utan det är bara på kvällarna.
Förhoppningsvis får vi internet nästa vecka, annars får jag nog spunk.
Tekniskt handikappad.
Jag har inget internet än och ingen mottagning på telefonen så det är dött här på bloggen.
Förhoppningsvis får vi internet hit nästa vecka så ni får försöka klara er utan mig till dess.
Närmare Stockholm än såhär tänker jag inte komma.
Nu styr vi västerut.
Det tar sig.
Sverige är verkligen ett lååååångt land. Men det går framåt.
Just nu är det dags för pit-stop och middag hos Jannis syster i Sundsvall.
Resan hittills har gått genom både sol och snöfall. Jag som trodde vi lämnat sånt crap (snö alltså) bakom oss och åkt ner mot våren. Tydligen är våren lite längre söderut. Det börjar se lite vårigt ut här.
Vad gör vi? Nu kör vi!!
Ett snabbstopp på MAX för lite lunch, sen kör vi.
Är det långt eller är det långt?
Hejdå lägenheten!
Du har varit en finfin lägenhet. I nio månader.
Men nu är det dags för nya äventyr i ett nytt hem.
Tack och hej!
Ändrade planer.
Vi hade ju tänkt åka från Luleå först på onsdag men Jannis har tydligen fått flyttdamp så nu ska vi åka redan imorgon.
Egentligen ska det bli skönt om den nya planen klaffar och vi kommer iväg, och framförallt KOMMER FRAM, en hel dag tidigare än planerat, men det är även lite tråkigt eftersom vi inte hinner träffa och säga hejdå till våra kompisar här.
Men vi får se hur det blir. Det blir säkert bra hursomhelst.
Kvällsgnäll.
Sitter i vår tillfäliga lägenhet och pustar ut efter en riktigt jobbig dag.
Vi blev klara med packandet först vid 20-tiden och innan vi hade slängt alla sopor, handlat lite frukost till imorgon, åkt hit, burit in alla väskor, bäddat sängen och fått den VÄLDIGT övertrötta Kali i säng var klockan nu, alltså 21.30.
Jag är så trött att jag vet inte om jag ens kommer orka sova. Jag har ont i hela kroppen och jag har stressat och packat så mycket idag att jag har fått halsbränna. Jag hoppas på en riktigt god natts sömn nu så att jag överhuvudtaget orkar gå upp ur sängen imorgon.
Nu är det ett par dagars "väntan" här innan vi kommer iväg. Jannis ska åka med en massa skrot till soptippen imorgon och jag tänkte ta med Kali en vända på stan och göra lite ärenden. Sen hoppas vi att vi hinner träffa våra vänner här i Luleå en sista gång innan det är dags för oss att lämna stan.
Nu orkar jag inte mer. Sängen kallar. Godnatt!
Det är inte bara tråkigt och jobbigt, det är farligt också.
Ja, att flytta alltså. Man kan tappa saker på tårna och sådär.
Tur att man är småbarnsförälder och har festliga Disneyplåster hemma, dom dämpar smärtan mycket mer effektivt än vanliga plåster.
Snart blir jag internetlös.
Nu är allt nedpackat utom sängen, för där sover Kali middag just nu, och internetroutern. Man sparar det viktigaste till sist. Hehe.
Om typ en timme vaknar Kali och då gör vi ett sista ryck och sedan tar vi våra väskor och går för sista gången ut från denna lägenhet. I alla fall sista gången medans det fortfarande är saker kvar i den. Efter det ska vi bara hit och släppa in flyttgubbarna på måndag och städfirman på tisdag och sedan är det besiktning på onsdag.
Om typ en timme vaknar Kali och då gör vi ett sista ryck och sedan tar vi våra väskor och går för sista gången ut från denna lägenhet. I alla fall sista gången medans det fortfarande är saker kvar i den. Efter det ska vi bara hit och släppa in flyttgubbarna på måndag och städfirman på tisdag och sedan är det besiktning på onsdag.
Sen lämnar vi denna lägenhet och Luleå bakom oss och drar söderut för nya äventyr.
Men antagligen blir det lite dåligt med bloggande nu den närmast tiden eftersom jag efter lunchvilan nu inte längre har något riktigt internet. Men jag ska väl ändå lyckas slänga in någon liten uppdatering då och då.
Kali på äventyr i sin gamla bilstol uppe på alla kartonger inne i förrådet.
Fy fan för att flytta!
Det ser ut som fan här hemma och alla, och nu menar jag verkligen ALLA, i familjen är helt slut. Vi har packat och fixat hela dagen. Och det har faktiskt gett resultat, vi är nästan klara med allt.
Jag bjuder på två små smakprov på hur det ser ut här hemma nu:
Vardagsrummet. (Med en VÄLDIGT missnöjd Amy i hörnet.)
Kalis rum.
Visst ser det hemtrevligt ut? Inte? Vad är det för fel på er?
Och som grädde på moset så har Kali blivit förkyld. Men inatt är sista natten i lägenheten så fr.o.m imorgon slipper vi röran. Härligt!
Godmorgon?
Jag har ingen lust och ingen ork men nu kör vi! Näst sista dagen av flyttkaos.
Imponerande.
Jannis är ju hemma nu så när jag gick på toaletten nyss både stängde och låste jag dörren för en gångs skull.
Det var inte så uppskattat av Kali. Hon sprang först och kände på båda dörrarna och när hon insett att båda var låsta hämtade hon en tesked från köket och började försöka låsa upp från utsidan.
Nu lyckades hon inte med själva upplåsningen, men håll med om att det är imponerande! Hon är en riktig liten problemlösare.
Det var inte så uppskattat av Kali. Hon sprang först och kände på båda dörrarna och när hon insett att båda var låsta hämtade hon en tesked från köket och började försöka låsa upp från utsidan.
Nu lyckades hon inte med själva upplåsningen, men håll med om att det är imponerande! Hon är en riktig liten problemlösare.
Det är en... bebis!
Vi har precis kommit hem från ultraljudet. Det var, såklart, helt underbart och fantastiskt att få se den nya lilla familjemedlem sprattla omkring i magen.
Och det var väldigt tydligt tyckte jag, t.o.m. Kali såg att det var en bebis.
Förresten skötte Kali sig alldeles utmärkt och satt ganska still och ganska tyst i sin pappas knä och åt russin och tittade på sitt lilla syskon. Hon fick beröm av barnmorskan för att ha skött sig utomordentligt bra. Dom är ju vanligtvis inte så sugna på att man tar med syskon men vi hade inget val.
Allt såg bra ut, alla delar såg ut att sitta där dom ska och fungera som dom ska och bf blev flyttat fram 4 dagar till den 22 augusti. Fast jag vet inte vad jag tror om det. Iofs stämde ju bf från ultraljudet väldigt bra med Kali så det kanske är lika bra att tro på det.
Vi bad barnmorskan att inte säga vad hon trodde om könet men att hon gärna fick visa "området" för oss så vi kunde gissa själva och från vad vi kunde se så är det en liten pojke. Men som sagt, det är bara våran egna oproffessionella gissning.
Huvudsaken är att den såg hel och frisk ut, sen spelar resten inte så stor roll.
En till synes frisk och pigg lite bebis.
Dags för UL.
När ni läser det här ligger jag på sjukhuset med konstigt klet på magen och får tillsammans med min familj för första gången se det lilla underverket som växer i min mage.
Nu när jag skriver det här är klockan strax efter 21 kvällen innan och jag är så jäkla uppspelt och exalterad inför morgondagen. Jag minns när vi skulle på UL när Kali låg i magen, då var jag mest nervös men det är jag inte denna gången. Eller det är klart att man är lite nervös, konstigt vore det väl annars, men inte alls så som förra gången. Denna gången tycker jag mest att det ska bli spänannde.
Uppdatering, och ev. en bild, kommer under dagen.
Det kanske går vägen.
Jag hoppas ju att Kali ska vara helt blöjfri, i alla fall på dagtid, när hon blir storasyster och försöker verkligen att anstränga mig för att vi ska lyckas nå dit. Och vissa dagar, som t.ex idag, får jag verkligen känslan av att det inte alls är ett omöjligt mål jag satt upp för oss.
Hon får ha blöja på sig när vi är ute eller borta någonstans och när hon sover. Vi har nästan aldrig några olyckor här hemma och dom få blöjor vi sätter på är oftast torra när vi tar av dom.
Problemet nu är att hon håller sig FÖR bra, jag blir orolig att hon ska få ont i magen.
UNDERBARA UNGE! Hon är så duktig!
"Nej mamma! Kagi* kan!"
(* = Kali på "kaliska".)
Kali är envisare än envisast. När vi var och handlade nu på eftermiddagen skulle hon ABSOLUT köra en sån där liten vagn. Och hon skulle köra den själv. Hela tiden. Spelade ingen roll hur tungt eller trångt det var.
Kali är envisare än envisast. När vi var och handlade nu på eftermiddagen skulle hon ABSOLUT köra en sån där liten vagn. Och hon skulle köra den själv. Hela tiden. Spelade ingen roll hur tungt eller trångt det var.
Det var högljudda protester när jag försökte hjälpa till med att styra.
Kali kan själv. Såklart! Det är bara jag som måste förstå att min bebis inte är någon bebis längre.
Tur att vi flyttar snart.
Idag brast det totalt för mig när vi var på sångstunden och Kali tjorvade med påklädningen när vi skulle gå hem. Jag var trött, hungrig och har fortfarande ont i ryggen efter gårdagens byråbärande och efter en lång stunds bråk fick jag bara nog av hennes krångel.
Så istället för att trixa och lirka som jag brukar göra när hon är sådär så tvingade jag helt enkelt på henne kläderna. Jag är starkare än henne och har längre armar så om jag vill så kan jag ju göra så även om jag inte brukar. Kali blev såklart svinarg för att jag höll fast henne och skrek som en dåre men jag kände bara att skit samma! Jag vet inte om dom andra mammorna reagerade eller inte, jag orkar inte bry mig, vi flyttar snart.
Kattfnatt.
Kali kanske inte var så värst fäst vid soffan men Amy verkar sakna den något vansinnigt mycket. Sedan soffan försvann har hon varit helknäpp. Hon jamar i stort sett non-stop och är alldeles spänd. Hon hoppar till om man gör för plötsliga rörelser och verkar inte alls trivas här hemma längre.
Jag vet att katter inte är så värst förstjusta i förändringar så jag har ju räknat med att hon kommer tycka att det är ganska jobbigt att flytta (igen!) men det har ju gått så bra hittills så jag liksom glömt bort att oroa mig.
Gammal bild på Amy i hennes älskade soffa.
Hejdå soffan!
Idag har vi blivit av med våran soffa, soffbordet och tv-bänken. Som nu känns det TOMT här hemma!
Jag trodde att Kali skulle tycka att det var lite konstigt eller t.o.m lite obehagligt när folk hon inte känner kom in i lägenheten och tog alla våra saker men hon vinkade glatt hejdå till soffan och verkade tycka att det hela var väldigt festligt. Det kanske är för att vi pratat så mycket om vad som ska hända eller så gillade hon helt enkelt inte soffan?
Vad skulle jag göra utan min lilla hjälpreda?
Dammsuga, dansa, inspektera och skratta.
Kali inviger "nya soffan". Snygg va?
"Bebis" på nya äventyr.
Dagens flytt.
När ni ser bilden nedan tänker ni kanske 'Varför har dom en massa byråer i hallen?! Oj, vad konstigt och trångt det blir.'
Då kan jag tala om för er att JA det blir trångt och konstigt, men NEJ vi brukar inte ha dom i hallen!
Det är jag som släpat ut dom dit idag eftersom dom inte får följa med oss i flytten utan ska bli hämtade av sina nya ägare idag. Det var tungt som fan och jag trodde jag skulle dö flera gånger om. Nu är jag helt slut och har ont i hela kroppen.
Påminn mig att ALDRIG flytta stora tunga möbler ensam igen! Det är inte bra.
Sofflösa.
Imorgon händer det. Imorgon blir vi av med våran soffa och därmed tvingas vi i fortsättningen sitta på en madrass om vi vill titta tv.
Snacka om att det känns som att man bor i en jävla knarkarkvart. Sitta på en madrass på golvet i ett ekande tomt rum.
Tur att det bara är fyra dagar kvar till flytten efter imorgon.
Utan soffa i fyra da'r försmäktar vi i detta flyttkaos.
Evighetsgöra.
Hmmm? Jag undrar vad jag ska göra sen? Plocka undan i Kalis rum för sjuttioelfte gången idag kanske? Spännande. NOT!
Ombytta roller.
Idag är det jag som har lust att trotsa. När jag tänker på allt som jag BORDE göra har jag bara lust att slänga mig ner på golvet (eller kanske soffan för det är bekvämare) och skrika: -NEEEEEEEJ! Jag vill inte!
Jag vet inte om det har att göra med våran tidiga morgon eller om det bara är så att min flyttenergi är slut och jag gått in i väggen, men hursomhelst så har jag verkligen ingen lust att ens tänka på kartonger, sopsäckar och bubbelplast just nu.
Jag vill ha semester! Och en assistent. Och sällskap. Och lagad middag. Och en miljon kronor. Men mest av allt vill jag slippa flytta mer.
Blääääää!
Tidig morgon.
Jag glömde av någon anledning att dra ner mörkläggningsgardinen i Kalis rum igår på kvällen, så imorse vaknade Kali redan innan kl 6 av att det var alldeles ljust i hennes rum och hon kunde INTE somna om.
Vi låg kvar i sängen och tog det lugnt till klockan var nästan sju innan vi gick upp.
Den enda nackdelen med vår och sommar måste ju vara att det är svårt att hålla ljuset ute från sovrummen. Speciellt om man är lika jävla virrig som jag.
Hicka.
Idag har jag kännt lilla bebisen hicka för första gången. Supermysigt! Som en liten tickande klocka i magen.
Förresten börjar jag vackla angående om jag vill att dom ska försöka se vilket kön bebisen har på ultraljudet.
Förresten börjar jag vackla angående om jag vill att dom ska försöka se vilket kön bebisen har på ultraljudet.
Precis så här var det förra gången också. Innan ville jag inte veta könet men sedan när det väl var dags så kunde jag inte låta bli att be dom titta efter. Nu kunde ju barnmorskan inte se något så Kali var ju en överraskning ändå, men det var inte p.g.a att jag valt att ha det så.
Man får se hur det blir. Kanske lyckas jag hålla mig i från att fråga denna gången.
"Mamma åååva"
En av dom bästa sakerna med att Jannis är borta så mycket är att när han är hemma så vill Kali vara med honom HELA tiden. Vilket ger mig en chans att göra saker på egen hand och därmed hämta andan lite. Det är 'pappa' som ska hjälpa henne med allt och följa med överallt.
T.ex. natt-/morgonrutinerna blir SÅÅ mycket bättre när han är hemma. Enligt mig i alla fall.
Kali ropar efter 'pappa' när hon vaknar på natten, och sedan vid 7-tiden när hon tycker att det är dags att gå upp på är det sin pappa hon rycker i. "Pappa UPP!" ropar hon och sedan tittar hon på mig och tillägger "Mamma åååva" (=Mamma sova). Jag säger inte emot utan ligger glatt kvar i sängen till jag hör att frukosten börjar bli redo.
Och på dagarna när dom sitter på hennes rum och leker och jag tittar in för att se vad dom gör säer Kali "Mamma UUUT!". Skulle det inte vara för att jag sitter där inne så väldigt många timmar på veckorna när Jannis är borta så skulle jag kanske blivit ledsen men som det är nu blir jag inte det. Jag vet ju att hon bara vill ha lite egentid med sin pappa.
Det är sällan jag verkligen kan somna om på morgonen, men det är ju helt underbart att få morgonsurfa lite i lugn och ro.
Hallå Ryssland!
Det har varit totaldött här på bloggen idag. På grund av flytten.
Vi har verkligen fått mycket gjort idag och nu ser det ut som Ryssland i alla rum utom Kalis. Och i köket finns det mesta kvar i skåpen än så länge, men det ska jag packa ner nu i veckan.
Det är tur att vi inte har mycket kvar nu. Det kommer bli stressigt nog ändå nu när det bara är en helg kvar innan flyttlasset ska åka.
Jag är helt slut nu. Och ont i magen har jag av allt lyftande och släpande.
Imorgon är det en ny dag. En ny dag med ett fullspäckat schema.
Godnatt.
Blä!
Vilken skitdag! Hormonerna har varit helt vilda idag och ekvationen hormoner + flyttpackning går inte riktigt ihop. Jag har gråtit så mycket idag att jag tror att jag är på gränsen till uttorkning.
Alla som tycker att jag ser överlycklig ut räcker upp en hand? (Bilden är tagen tidigare idag efter den STORA gråtattacken som nästan aldrig tog slut.)
Nu mår jag bättre och jag har fått höra så roliga saker nu på kvällen att jag var tvungen att gråta några glädjetårar också, men det är ju ganska trevligt.
Kali sover och jag och Jannis har laddat upp med en massa gott här i soffan och, hör och häpna, kollar Melodifestivalen.
Gissa vad vi gör?
Barnsligt roligt att åka biltvätt. Bästa lördagsnöjet! Hela familjen skrattar. Kali skrattar mest.
Jag har fått en sovkompis.
Det luktar rök här.
Förbättrat luktsinne, eller i alla fall inbillat förbättrat luktsinne, är ju en sak man får dras med när man är gravid. Visst finns det tillfällen då det kan vara användbart men nu ikväll tror jag att jag helst hade sluppit.
Jag tycker nämligen att det luktar rök här hemma. Brandrök alltså. Jag har kollat igenom hela lägenheten men det är ingenting här hemma hos oss som bränns och jag har kollat ut genom fönstrena men jag kan inte se någon brand så nu tänker jag gå och lägga mig och hoppas att det bara var inbillning.
Fredag.
Sofia och Vilja har varit här på förmiddagen och underhålit mig och Kali. Tvååringarna har sprungit runt runt runt och röjt järnet och mammorna har försökt få sitta ner så mycket som möjligt. Det gick sådär.
Kali är nu helt däckad, jag är helt slut och katten ligger bredvis mig i soffan och njuter av lugnet. Amy är Viljas stora favorit och får vara konstant på sin vakt medan hon är här.
Alldeles snart kommer Jannis hem! Det blir en sväng till affären och handla lite och sedan bara hemmamys resten av kvällen. Jag önskar att jag kunde skriva att vi bara ska slöa och ta det lugnt i helgen men så blir det ju inte, här ska det flyttas!
Gravidjeans. Halleluja!
Det är helt otroligt egentligen men jag har faktiskt lyckats ta mig i mina vanliga jeans ända till nu. Och visst kommer jag fortfarande i och får stängt dom men det är inte bekvämt längre. I alla fall inte när man sitter ner och det vill man ju gärna kunna göra då och då.
Så idag tog jag på mig mina gravidjeans för första gången. Vilken lycka! Synd bara att det bara är ett par av mina gravidbyxor som passar, dom andra är för stora fortfarande. Antingen måste jag shoppa lite eller så måste jag äta mer gottigheter så jag går upp ÄNNU mer. Svårt val. NOT!
Min utsikt just nu.
Korrekturläsning? Vad är det?!
Det är väl tur att man inte behöver vara något stavningsgeni för att klara av att skotta snö från taken. Annars hade det inte gått så bra för våra takskottare tror jag.
Ett eller två 'n' hit eller dit? Vad spelar det för roll?!
Cravings.
Lchfvaddå? Spagetti är ju smaskigt och hormonerna gör verkligen att jag har noll självdisciplin.
Ett poäng till mig.
Idag när jag lagade mat skulle Kali, såklart, stå på stolen precis bredvid och vara med.
När jag skulle hälla vatten från vattenkokaren i kastrullen på spisen sa jag åt henne att vara försiktig och inte sticka fram händerna för att det var varmt. Hon, duktig som hon är, stoppar inte fram händerna. Men jag fick någonsorts hjärnblödning och hällde kokande vatten över min egen hand. Duktig idiot!
Storasysterförberedelser.
Kali har dom sista dagarna börjat kalla sin lilla docka för 'bebisen'. Hon bär omkring på den överallt, ger den mat, borstar dens tänder, hjälper den på pottan, badar den m.m.
'Bebis' bärs omkring inlindad i en handduk så att den inte ska frysa.
Det hela började efter att vi började läsa en bok om Egon som får ett litet syskon som han måste hjälpa till att ta hand om så jag tror det här är Kali sätt att förbereda sig på att bli storasyster.
Lille katt, lille katt, lille söte katta.
Hej lilla katt! Vad du är gullig!
Hur ska du som alltid varit en innekatt och är van att slöa i soffan hela dagarna och få maten serverad klara av att bli en utekatt?
Kommer du klara av att hitta hem på kvällarna?
Förstår du att man ska akta sig för vägar där bilar kör, elaka människor, huggormar, rävar och andra farliga saker?
Vad händer när du går in på någon annan (aggressiv) katts revir? Du ska inte försöka vara tuff utan bara spring hem. "Run Forrest! Run!" liksom.
Jag antar att du efter ett tag lär dig hur man hanterar livet som utekatt och alla utmaningar och problem som det för med sig. Men jag kommer i alla fall att vara VÄLDIGT orolig den första tiden. Jag kommer ligga vaken på nätterna om du inte kommer hem. Och jag kommer grina ögonen ur mig om du blir borta länge.
Lille katt, lille katt, lille söte katta.
Vet du att, vet du att det blir mörkt på natta?
Två veckor kvar.
Imorgon är det två veckor till flyttlasset går iväg. Jag kan knappt vänta. Det ska bli så skönt när vi äntligen åker härifrån.
Tiden från nu och fram till vi kommer fram till nya huset kommer vara ganska jobbig, det blir ju så när man bor i flyttlådor och sopsäckar. Men än så länge har vi i alla fall både köksbord och soffa så jag klagar egentligen inte, jag bara värmer upp inför vad som komma ska. Haha.
Jag bättrade på tatueringen på ryggen lite nu i eftermiddag. Den är absolut inte färdig, färgen saknas fortfarande, men nu är den i alla fall såpass färdig att jag kan visa ryggen i sommar utan att skämmas.
Och AJ! Fan vad ont jag har i höfterna och ljumskarna nu av att ha suttit helt still och framåtlutad i ett par timmar.
Nu blir det ett eller ett par avsnitt Gilmore Girls i sängen innan det är dags att släcka lampan för att samla kraft inför morgondagen och en ny vecka med ännu mer kartongpackande.
Godnatt!
Flyttkaosunge.
Ett HelloKitty-halsband på huvudet, en kattleksak och en av sin pappas handskar i högsta hugg. Och sedan är det full fart runtrunt i lägenheten mellan flyttlådor och sopsäckar. En riktig flyttkaosunge.
Vem bryr sig?
Det är inte lätt att ta på sig byxor helt själv när man är två år så vem bryr sig om lapparna inte hamnar på insindan?
16+0 a.k.a 40%
Jag känner mig tjock och det har varit riktigt jobbigt att packa kartonger och skruva möbler idag.
Nu när Kali somnat sitter jag i soffan och har faktiskt lite ont i magen, det måste ha med allt lyftande och bärande att göra. Vilken tur att jag har Jannis som är stor och stark. Och vilken tur att vi lejt bort både bärandet av allt ut till och sen in från flyttbilen och flyttstädet av lägenheten sen när det är dags. Om jag tycker att det är jobbigt nu så är det ju ingenting mot vad jag kommer tycka om några veckor.
Veckorna rullar på snabbt, snabbare, snabbast. Det känns som om jag inte riktigt hänger med. Ultraljudet är inte ens två veckor bort och innan månaden är slut kommer jag ha gått halvvägs. Helt sjukt!
Vissa av er har efterfrågat ny magbild och det är faktiskt en del skillnad från den jag la ut för någon vecka sedan. Eller det tycker jag i alla fall men ni kan ju bedöma själva:
Tjock och glad.
Visst är det rättvist?
Natten:
Jag vaknar när Kali ropar och går över och hämtar henne. Jannis sover. Jag vaknar av att katten piper. Jannis sover. Jag vaknar och är kissnödig p.g.a att jag är gravid med VÅRAT barn. Jannis sover.
Morgonen:
Kali vaknar och sparkar mig i ryggen. Jag säger till henne att väcka sin pappa istället eftersom det var underförstått att jag skulle få lite sovmorgon. Jannis sover och har tydligen glömt bort hur man gör när man vaknar. Jag blir förbannad, talar om för slöisen bredvid mig hur orättvist jag tycker att det här är och går sedan upp. Självklart har jag tagit i ganska ordentligt med magstödet när jag uttryckt mitt ogillande över oröttvisorna så nu är även han vaken.
Lunchen:
Kali vaknar efter sin lunchvila. Jag som göttat ner mig i soffan med ett avsnitt Gilmore Girls efter en lång stunds hopplös kamp mot näsblodet måste självklart masa mig upp och gå in till Kali för Jannis, tro det eller ej, sover. Det är klart att han måste få sova lite och slippa gå upp (igen), han har ju bara sovit hela natten.
Suck! Tror ni jag kan övertala honom att det är hans tur att föda barnet sedan när det är dags?
Härliga hormoner!
Trötthet, illamående och halsbränna i all ära. Men idag är nog näsblod den gravidåkomma som jag tycker minst om. Det tar ju aldrig slut. Jag kommer få blodbrist snart.
Är det inte underbart så säg...
Visst sa jag att jag längtade till flytten?
Sopor och ölburkar i trappuppgången, konstiga människor med stora hundar på gården, bilar som kör alldeles för fort inne bland husen och fimpar och skräp överallt känns helt plötsligt lite mindre farligt när man hittar det här i garaget ungefär en meter från vår plats:
En stor härlig hög med avföring. Jag hoppas att det är från en hund!
JAG VILL FLYTTA HÄRIFRÅN NUUUUU!
Plötsligt händer det?
Dom sista veckorna har jag så fort jag gått utanför dörren varit förföljd av Trisslotter. Färdigskrapade sådana. Och jag får någonsorts tvångstanke varje gång och bara MÅSTE kolla så det inte är en vinstlott.
Så där står jag, som ett pucko, helt still mitt på trottoaren, i garaget eller var det nu kan vara och dumstirrar på en liten färgglad papperslapp på marken.
Hittills har det bara varit nitlotter. Men vem vet, plötsligt händer det?
Här händer det i alla fall inte.
Meningslöst besök.
Besöket hos barnmorskan idag var ganska meningslöst, jag förstår inte varför hon överhuvudtaget tyckte att jag skulle komma dit nu. Och så var det något jävla ärkepucko som hade gått dit med magsjuka! Blä! Hur jävla efterbliven måste man inte vara om man går till vårdcentralen och inte förstår att hålla sig hemma om man har magsjuka?
Det enda som var bra med dagens besök var väl att jag fick fråga lite om vad jag behöver göra för att flytten ska gå smidigt. Tydligen kan ju sjukhusen där nere se journalerna härifrån. Så jävla dumt! Men men...
Gissa vem som absolut skulle följa med och träffa barnmorskan?
Mitt smarta barn.
Kali förvånar mig om och om igen med att vara smart, kreativ och nytänkande. Det är absolut inte så att jag inte tror att hon är smart men hon är ju så liten, bara två år, så jag förväntar mig inte att hon ska klara av att lösa alla problem hon ställs inför.
Idag har hon uppfunnit en sadel till sin Lilla gubben så att Pippi kan sitta på hans rygg. Förut satt Pippi inte kvar när man satte henne på hästryggen utan "sprättade bort", men med en klisterlapp från paketet var problemet löst.
Något att ta patent på kanske?
Mars.
Idag är det första mars. Mars kommer bli en spännande månad för mig min familj.
Det är ultraljud om två veckor och sedan är det äntligen dags för den stora flytten några dagar efter det.
På eftermiddagen är det dags för besök hos barnmorskan igen. Jag vet inte varför hon kallar dit mig så ofta, brukar man inte gå väldigt sällan när det är andra barnet?
Nu ska jag och Kali packa ihop alla saker som INTE ska med i flytten. Det ska bli så skönt att bli av med allt "skräp". Lite mer feng shui i flyttkaoset.
