Lyckad present.
Vi gick iväg och hämtade paketet fast jag egentligen inte kände att jag orkade. Ett mycket bra val måste jag säga. Paketet innehöll nämligen födelsedagspresenter från Kalis farmor som blev MYCKET uppskattade.
Pippi, Lilla gubben, Herr Nilsson, Tommy och Annika. Älskade från första stund. Inte ens presentsnöret eller förpackningarna får jag slänga.
Slö i onödan.
Kali sov i sin säng hela natten inatt. Halleluja! Klockan 06.54 hörde jag hur hon låg och småpratade med sig själv, mjukisdjuren, katten eller spökena, högst oklart, men hon ropade i alla fall inte på mig som hon brukar när hon vaknar.
Fast jag som fått sova helt ostörd hela natten kändes mig pigg så jag gick in till henne och kröp ner i hennes säng och så låg vi och pratade och mös med katten en liten stund innan vi gick upp. Supermysigt!
Förmiddagen spenderades med fika och lek hemma hos kompisar. Det är "varmt" och soligt väder idag och promenaden dit och hem var riktigt behaglig. Jag hade varken täckbyxor eller halsduk och jag frös inte ens litegrann. Helt underbart!
Det kom ett avi om att jag, eller egentligen Kali, har ett paket att hämta ut borta på macken och egentligen är jag ju inte trött eftersom jag fått sova så bra inatt och det är ju väldigt fint väder ute men jag blev slö nu medan Kali sov och jag känner verkligen inte för att ta på alla ytterkläder igen så vi kanske väntar med att hämta paketet till imorgon när vi ändå ska bort till mödravårdscentralen. Vi får se hur det känns nu efter att vi fått i oss lite mellis. Det är ju skönt att gå ut en sväng ändå...
Vårsolig Kali från förra året.
Orolig granne.
- Ee doo sjoook?, frågade grannen när vi träffades i dörren till soprummet.
- Nä, svarar jag, det är jag inte.
- Men doo så smaal! Doo inte eta! Doo inte aptit? fortsätter han och ser allvarlig ut.
- Jo jag har ordentlig aptit och äter för minst två, säger jag och försöker avsluta samtalet.
- Men doo inte se frisk oot. Doo så bleeeek!
Jag svarade någonting om att det nog är på grund av vintermörkret och sedan skyndade jag mig bort innan jag blev inbjuden på middag.
Kali och spökena.
Min dotter ser spöken. Hon kommer springande ibland och ser rädd ut och när man frågar vad som hänt så säger hon "spöken". När man frågar vad spökena gjorde säger hon "buuuu".
Någon gång har jag frågat var spöket är och då har hon gått och pekat ut i hallen. Men jag brukar försöka att inte göra en så stor grej av det, utan jag säger att det nog är snälla spöken och sen inte prata mer om det om inte hon fortsätter. Fast egentligen har jag lust att skrika och springa ut ur lägenheten.
Någon gång har jag frågat var spöket är och då har hon gått och pekat ut i hallen. Men jag brukar försöka att inte göra en så stor grej av det, utan jag säger att det nog är snälla spöken och sen inte prata mer om det om inte hon fortsätter. Fast egentligen har jag lust att skrika och springa ut ur lägenheten.
Säg nu till mig att det är VÄLDIGT vanligt att barn i den här åldern "ser spöken" och att det ska vara så. Och när ni ändå håller på kan ni ju tala om för mig att det inte finns några spöken. Okej?
Stackars hostunge.
Jag förutspådde ju igår på kvällen att natten skulle bli hostig och jobbig.
Oj så fel jag hade. Som tur är.
Kali hostade lite på kvällen precis när hon hade somnat men sedan sov hon lugnt HELA natten i egen säng.
Vid 6-tiden vaknade hon och då fick hon komma över till mig och så låg vi och halvsov till klockan var nästan 8.
(Enda problemet i natt var väl att jag väntade mig att hon skulle hosta en massa och att jag är van att hon brukar vakna mycket tidigare på natten och komma över till mig så jag låg vaken långa stunder och lyssnade efter ljud från hennes rum. Men det var alldeles knäpptyst och till slut vid 5-tiden var jag t.o.m tvungen att gå in till henne och lyssna så hon andades, precis som men gör när man har en nyföding.)
Däremot gick det inte lika bra nu idag på lunchvilan. Efter bara 10 minuters sömn så hostade hon tills hon spydde ner både sig själv och sängen. Så nu sitter en liten ynklig tjej här bredvid mig i soffan och tittar Pippi. Det gick inte riktigt att somna om tyckte hon.
Finväder!
Idag var det helt UNDERBART väder ute.
I skuggan var det kanske -10°C men i solen var det riktigt varmt och skönt.
Inte helt dåligt väder.
Inte helt fult när det glittrar i snön.
Vi byggde ett "berg" där det bodde småtroll och snöloppor.
Bara för att...
Kali är ju ganska ordentligt förkyld nu, men fram till idag har hon inte haft någon hosta vilket jag tyckt varit helt fantastiskt med tanke på att hennes astma tidigare gjort att en förkylning varit lika med att hon hostat tills hon kräkts.
Så självklart, dum som jag är, har jag sagt detta högt idag. Flera gånger.
Och nu ikväll har Kali hosta. Såklart! Än så länge inga spyor men efter det här inlägget blir det väl inte nådigt. 'Exorcisten', släng dig i väggen liksom!
Godnatt!
Mysmorgon.
Håll i er nu. Jag fick sovmorgon i morse. Till klockan var nästan nio! Och när Jannis och Kali väckte mig hade dom gjort frukost åt mig. Värsta lyxen!
Sen när jag hade fått äta min frukost var det dags för "myyyyyys" tyckte Kali.
Idag skiner solen så vi trotsade förkylningen och gick ut på gården och grävde i snön.
Kali förälskade sin i en snöklimp som hon bar omkring på en lång stund.
Födelsedagspresenter.
Jag och Kali har fått födelsedagspresenter av snälla Ronja nu i helg när hon varit här nere i Luleå och hälsat på. Finfina vårmössor från Småfjäll. Tack så mycket!
Dålig bild men väldigt fina mössor. Kolla in deras blogg!
Flyttkoma!
Så här ser det ut i vårat vardagsrum nuförtiden. Hemtrevligt va?
Idag drabbades jag av brutal flyttkoma. Jag körde totalfast. Visste inte vad jag skulle göra, vad jag skulle packa eller var jag skulle ta vägen.
På måndag är det tre veckor till flyttlasset packas och åker iväg. Det är inte lång tid, men det är ändå väldigt lång tid att vara utan vissa saker som t.ex sängkläder, tallrikar och underhållning för barnet, så jag känner att vi närmar oss gränsen för vad vi kan packa ner nu innan det kommer kännas som Ryssland här hemma.
Jannis kommer väl bara sova här hemma i typ sju nätter till innan flytten så han förstår inte riktigt min "oro" utan tycker väl att vi ska skruva ner köksbordet imorgon. Vi är inte riktigt överens om i vilken takt och i vilken ordning saker ska göras så jag har god lust att slå lite på honom då och då. Ganska ofta faktiskt. Hittills har jag lyckats hålla mig, men skruvar han ner köksbordet vet jag inte vad jag gör.
Han sålde soffan ikväll. Som tur är så kommer killen som ska köpa den och hämtar den först veckan innan flytten så jag och Kali slipper sitta på golvet och kolla Pippi.
Jag fick lite bilder mailat till mig igår på huset vi ska flytta till.
Första bilden är hallen taget från vardagsrummet(köket skymtar längst till höger i bild). Andra bilden är det vardagsrummet taget från hallen. Tredje bilden är matplatsen (köket skymtar längst till vänster) taget
från hallen.
Bilder på Kali från i somras när vi var där nere. Hoppas hon kommer trivas lika bra när hon bor permanent där som hon gjorde när vi var där på semester.
Jag antar att det märks ganska tydligt men jag tänker säga det ändå.
JAG LÄNGTAR TILL VI FLYTTAR!
En liten fundering bara.
När nya lilla prinsessan Estelle var född och innan pappa Daniel var tvungen att skynda iväg för att duscha, fixa frillan och kränga på sig kostym och slips för att vara redo att möta pressen bara några timmar efter födseln så gissar jag att Viktoria och Daniel, som alla andra nyblivna föräldrar, i alla fall fick en liten stund för sig själv där i förlossningsrummet. En liten stund att dumstirra på sin lilla nyfödda och fundera på vad fan det var som hänt och om det verkligen var sant att detta lilla mirakel var deras nu och om dom nu skulle vara tvugna att ta hand om denna lilla människa själv (nu är ju svaret på den frågan 'nej' i deras fall till skillnad från alla andra, men det var inte det som var poängen här).
Men i alla fall så fick dom väl in en sån här trevlig liten 'välkommen till världen-bricka', och det är här min lilla fundering kommer.
Vad fick dom på sin bricka?
Fick dom också varsin liten ostfralla med paprika och gurka på, lite saft, te och kaffe och en liten svensk flagga? Eller välkomnas småprinsessor på något annat sätt? Något mer exklusivt sätt? Ostron och rysk kaviar? Champagne?
Nu säger jag ABSOLUT inte att det är något fel på välkomstbrickorna, jag tyckte personligen att min lilla macka var riktigt smaskig. (Sen om det berodde på att det var en god macka eller att jag var hungrig som fan efter 19 timmars förlossning och skulle ha ätit i stort sett vad som helst vet jag inte, men jag tyckte i alla fall inte att det var något fel på min macka.)
Jag hoppas verkligen att Viktoria fick sig en redig ostmacka och slapp sörpla ostron och rysk kaviar. Nu har jag aldrig ätit ostron men i min fantasi är ostron lite slemmigt och dallrigt och just efter en förlossning där flera olika mer eller mindre slemmiga och dallriga saker passerar ut ur flera olika mer eller mindre slemmiga och dallriga kroppsöppningar hade i alla fall jag inte varit så sugen på just ostron. Bara en liten tanke så där.
Däremot hade det väl inte varit helt fel med bubbel.
Allt en tvååring behöver kunna.
Förutom att säga "nej", säga att något är "blä" och springa ifrån sin mamma är det även bra att kunna visa med sitt kroppsspråk att man är uttråkad.
"Ååååååh så tråkigt!"
Kaliska.
Vad jag än säger till Kali så verkar det betyda något helt annat på "kaliska".
T.ex:
Här är vi på väg från affären till bilen. Jag säger "Kom så går vi och sätter oss i bilen"...
...för Kali betyder det "spring som en dåre åt andra hållet!".
Eller här när vi är precis utanför våran port och jag säger "nu går vi in och lagar middag"...
...men på kaliska betyder det "släng dig med huvudet först i en snödriva".
Jäkla busunge!
Okej?
Idag var vi på sångstund i kyrkan igen. Fast idag var det I kyrkan istället för i byggnaden bredvid. Och där fanns en präst som var utklädd till clown(?!). Väldigt obehagligt! Högst oklart om vi tänker gå dit fler gånger...
Den stora kalasdagen.
Idag har det varit kalas här hemma från morgon till kväll. Vi delade upp kalaset i två etapper, etapp ett på förmiddagen, sedan lunch och en lååång vila och sedan etapp två på eftermiddagen.
Tack alla ni som varit här idag och förgyllt Kalis födelsedag med sällskap och fina presenter!
- Hur många år fyller du? frågar jag Kali.
- Åtta! svarar Kali glatt och räknar på fingarna.
Kanske inte riktigt än, men om åren ska fortsättta springa förbi så här fort så är det alldeles snart dags för 8-årskalas.
2-årstårtan. Egentligen är det bara kladdkaka med frosting men det låter festligare att kalla det tårta.
(Btw så kan jag stryka ännu en sak från listan över saker jag INTE ska bli när jag blir stor; konditor. Jag har absolut NOLL talang eller intresse för att dekorera tårtor.)
Två kalaströtta tjejer slappar i soffan och larvar sig i PhotoBooth.
Klart för kalas.
Idag har vi tagit det ganska lugnt och bara fixat här hemma så att vi är redo för tvåårskalas imorgon.
Chokladbollar och en kladdkaka har vi bakat och sen har vi faktiskt både dammsugit och skurat golven. Jag orkade egentligen varken dammsuga eller skura, men det behövdes verkligen så jag gjorde det ändå. Det går ju inte riktigt att ha kalas i tjocka lager med flyttdamm (riktigt så illa kanske det inte var, men det är helt otroligt vad mycket damm som samlas bland ens saker och som flyger omkring överallt när man sen börjar rota bland alla dessa saker).
Förutom att jag är ganska förkyld så känner jag mig VÄLDIGT gravid idag. Jag får hjärtklappning av ingenting, blir andfådd om jag bara tänker på att göra något ens lite jobbigt och jag känner mig tjock och orörlig mest hela tiden. Så energin är inte på topp kan man ju säga.
Men vi lyckades i alla fall, trots min låga energinivå, ta oss utanför dörren i alla fall en liten stund idag. Jag gick ut med soporna men Kali ville hellre stå kvar precis utanför dörren och lära sig hur det känns att leka i snön utan vantar på händerna.
Kallt men lärorikt.
Tyck synd om mig!
Jag är sjuuuuk!
Jag vill ha behöver choklad och Jannis är inte hemma så jag får vara utan. Buhuu!
Inte bara jag som är förvirrad.
Idag klockan 8 ringde det på dörren. Utanför stod städfirman som ska flyttstäda lägenheten sen när vi flyttar. Tre personer och fullt med städutrustning.
- Hej vi skulle flyttstäda er lägenhet, säger personen längst fram hurtigt samtidigt som han förvånat tittar in över min axel och ser vår allt annat än tömda lägenhet.
- Nja, jo det ska ni ju, säger jag, men inte förrän i mars. Ni är en månad tidiga.
Jag blev lite rädd där ett tag att det var jag och min gravidförvirrade hjärna som blandat ihop månaderna när jag bokade, men så var det som tur var inte. Det var dom som bokat in det fel.
Så dom fick bära ner alla sina städsaker igen och så kommer dom tillbaks om en månad.
Jag borde bett dom komma in och ta en vända i lägenheten idag också, det hade VERKLIGEN behövts.
Förkylning på gång.
Jag har blivit förkyld och det känns som om det kommer bli värre under natten. Alltså mår jag ungefär som en stor hög med bajs.
Jag tänkte lägga upp en bild för att visa hur ynklig känner mig, men insåg sedan att jag alltid lägger ut bilder när jag ser trött och hängig ut. Alla andra (lite vettigare) människor lägger ut bilder som visar dom från deras bättre sidor medan mina bilder alltid framhäver trötthet, blekhet eller något annat mindre smickrande.
Här någon dag jag jag lägga upp en bild där jag ser pigg och fräsch ut. Jag ska bara försöka komma på ett sätt att få mig att känna mig pigg och fräsch först. Vilket kanske är lättare sagt än gjort. Så don't hold your breath så att säga.
På tal om skadeglädje.
Enda anledningen till att ha en massa konstiga grannar. Gissa om han sitter fast eller om han sitter fast?
På gångbanan med pytteliten framhjulsdriven bil i över 1 dm drivsnö. Kvällen är räddad!
Extra födelsedag.
Vem säger att man bara får fira sitt barns födelsedag en gång per år? Exakt på födelsedagen?
Inte vi i alla fall. Det verkar speciellt dumt att bara fira exakt på födelsedagen när ena föräldern inte kommer kunna vara med då.
Så idag firade vi Kalis 2-årsdag fastän den egentligen inte är förrän på onsdag. ganska skönt att dela upp det lite grann. Fira med familjen idag och sedan kommer Kalis kompisar på onsdag.
Det är ju svårt att hinna upp INNAN barnet för att ge frukost på sängen så vi nöjde oss med att äta frukost i soffan.
Presenter och grattiskort.
Mycket uppskattat innehåll i presenterna.
Såhär uppskattat faktiskt.
Hittills är detta en mycket lyckad extra födelsedag.
Melodifestivalen.
Men. Herregud. Ojojoj.
Vad har dom på sig?! VAD HAR DOM PÅ SIG?!
Jag ger upp och går och lägger mig nu. Det är något fel antingen på mig eller på dom som är med i spektaklet. Så här kan det inte gå till. Har människorna ingen självrespekt?
Fel av mig.
Det som jag kallade snöstorm för någon dag sedan var ingen snöstorm visar det sig.
Det vädret som är idag är snöstorm. Tur att vi inte behöver gå ut något mer idag. Det är väldigt mycket trevligare att sitta här inne i flyttkaoset, packa ner alla våra saker i kartonger och kolla hur balkongdekorationerna som tillhör grannen i huset mittemot sprids över gården. Skadeglädje är verkligen den enda sanna glädjen. I alla fall när man flyttpackar.
Det vädret som är idag är snöstorm. Tur att vi inte behöver gå ut något mer idag. Det är väldigt mycket trevligare att sitta här inne i flyttkaoset, packa ner alla våra saker i kartonger och kolla hur balkongdekorationerna som tillhör grannen i huset mittemot sprids över gården. Skadeglädje är verkligen den enda sanna glädjen. I alla fall när man flyttpackar.
"Tack älskling!"
Jag sitter och kollar min mail och har fått ett från BabyCenter om att det idag blir vecka 15 i graviditeten. Så jag klickar mig in på sidan för att läsa vad "som händer" denna veckan. Jag inser lite halvchockad att bebisen/fostret/vadkallarmandetegentligen nu är ganska stort, hela 8-10cm och väger 50 gram.
Eftersom Jannis sitter bredvid delar jag med mig av informationen till honom, tänkte att han skulle tycka det var i alla fall lite intressant eftersom det är hans barn också.
Svaret jag får är: "Då kan du ju räkna bort det från din vikt."
Tack för den älskling!
Trots.
Nu ikväll har Kali haft sitt värsta trotsutbrott hittills. Det var en massa skrik, slag och klösande och det hela slutade med att hon låg på golvet i hallen precis innanför ytterdörren, kastade skor överallt och dunkade huvudet i golvet samtidigt som hon skrek lungorna ur sig. Grannarna måste älska oss.
Efteråt var hon helt slut och det tog en lång stund innan hon ens orkade krypa ner från mitt knä. Nu leker hon järnet med sin pappa och skrattar så hon kiknar. Det är verkligen allt eller inget.
Jag blir helt matt.
Plusgrader!
Ja, jag förstår att den enda anledningen till att det är plusgrader är för att solen skiner på termometern. Men det spelar ingen roll! Bara det faktum att det lilla minustecknet som envist suttit där i flera månader nu är borta gör mig lycklig ända in i själen. Sådetså!
Förmiddagen har varit riktigt produktiv. Vi har plockat och städat, en massa viktiga samtal har ringts och vi har även gjort glass. Duploglass.
Färgglatt men svårtuggat. Men hon den där envisa tvååringen som beställde glassen var i alla fall nöjd, så då är jag också nöjd.
Kanske lite snöstorm ändå...
Det var nog inte en jättestor överdrift att kalla vädret för snöstorm. Det tar sig mer och mer tycker jag.
Tur vi inte behöver gå ut något mer idag!
Trötta tjejer.
Vi var på sångstund på förmiddagen och Kali som tidigare har varit ganska blyg överraskade återigen genom att rocka loss ordentligt mitt i ringen. Underbart att se!
Men man blir trött av att dansa och sjunga så det blev en lång lunchvila och nu chillar vi i soffan. Det har blåst upp till snöstorm (överdrift, jag vet, men det låter mer spännande) här så det blir att hålla sig inomhus resten av dagen.
Vi funderar löst på att skrämma katten lite med dammsugaren senare, det hade behövts efter allt packande och möbelskruvande. Det är sjukt så mycket damm som samlas på, bakom och under alla saker man har.
Inga vattkoppor.
I måndags var det tre veckor sedan Kali eventuellt skulle ha smittats med vattkoppor och ännu har jag inte sett en enda liten vattkoppa så jag antar att man kan säga ganska säkert nu att det inte blev något.
Hon har haft några enstaka små prickar, men absolut inget som ser ut som vattkoppor, och lite feber men jag tror att febern mest beror på att det är nya tänder på gång.
Jag vet att man inte ska önska sig sjukdomar men jag tyckte att det hade varit lite smidigt att få det "ur världen" nu när vi ändå inte hade så mycket för oss.
Imorgon ska vi på kyrkans sångstund. Det ska bli kul att komma ut och se lite folk efter typ en hel vecka hemma. Men för att orka ta sig ut imorgon måste den här trötta mamman få sig ett par timmar skönhetssömn men start NU så att hon inte skrämmer barnen imorgon och så att den här envisa huvudvärken försvinner.
Godnatt!
Huvudvärk.
Idag på förmiddagen har jag och Kali bakat till hennes födelsedag nästa vecka. Lingonrutor och havrekakor med russin och choklad. Det blev riktig bakning med socker, mjöl och havregryn och självklart var jag "tvungen" att provsmaka kakorna när dom var färdiga så nu har jag haft huvudvärk sedan dess. Jäkla socker!
Fast det var gott. Väldigt gott!
Måste omprogrammera min hjärna.
Jag satt och funderade lite på det här med flytten. Ja, jag tänker OFTA på det. Lite extra nu på det här med hur årstiderna nere i södra Sverige skiljer sig från årstiderna som jag är van vid.
I min värld (först Kiruna i 25 år och sedan Luleå i knappt ett år) är det höst från september till oktober, vinter med massor med snö från oktober till april, vår i maj och kanske i juni och sedan sommar i juli och augusti.
Jag vet inte hur en vitsippa ser ut och jag kan inga fågelläten förutom typ kråka. Blir man mobbad i södra Sverige om man inte vet hur en vitsippa ser ut? Eller är det ens viktigt?! Jag har kanske bara fått för mig att vitsippor är något man gillar och längtar efter där nere. Något som är typiskt vårigt och som alla älskar?
Jag googlade "när kommer våren" och fick upp en artikel på svt.se där det stod att våren beräknas komma till södra Sverige runt 15/3.
Om det här stämmer kommer det ju alltså vara vår där nere när vi flyttar ner.
What?! Vår i mars??
Hur ska det gå? Jag blir som en sån där indian som måste sitta still och vänta på sin själ om dom rest för fort. Jag kanske måste stå med huvudet i frysen lite då och då i början så jag inte får köldabstinens.
Nu ska jag googla fram bilder på vitsippor så jag inte känner mig totalt bortkommen. Godnatt!
Magen 13+3
"Äntligen ser du gravid ut.", "Snart är det dags att börja använda gravidkläder."
Så står det på gravidsidorna om att vara i vecka 14.
Och jag tror minsann att dom har alldeles rätt i det. Snart i alla fall:
Snyggast fotomin vinner liksom. Och Kali ville också vara med på bilden.
Fat (Cat) Camp.
Idag har jag varit med Amy till veterinären för en allmän undersökning, påfyllning av vaccin och ett chip i nacken. Nu är hon redo för att bli en utekatt.
Hon ska bara banta lite. Veterinären bekräftade att hon hade en del övervikt och att hon skulle må bra av att äta lite mindre så nu är det strikt matschema som gäller så får vi se vad som händer.
Som den lata innekatt hon är får hon ju inte så mycket motion så det blir ju säkert bättre när hon får gå ut och springa sen när vi flyttat. Och jag vet inte hur pass mycket jaktinstinkter en fyra år gammal innekatt har. Kommer hon lyckas fånga en enda liten sketen husmus? Vi får se. Kanske när hon gått ner ett kilo eller två.
Så här missnöjd ser hon i alla fall ut när vi packar ner alla saker och skruvar ner möbler. Amy är inte känd för att gilla flyttar.
"Hem!"
Nu när det är flyttkaos på gång här hemma passar Kali på att dra fram ALLA sina saker. Egendesignad hårkreation av ett halsband har hon också.
Nu på kvällen "hjälpte" hon Jannis skruva isär bokhyllorna. Hon ställde sig helt enkelt i hyllan, stängde dörren och deklarerade att detta var hennes "hem". Dockan, hennes mjukishund och proviant skulle hon ha in i skåpet. Jäkla unge!
Översvämmning!
Är det inte underbart när hyresvärden ringer och undrar om man lagt märke till slambilen som stått på gården under eftermiddagen och sedan fortsätter med att berätta att den stått där för att det varit stopp i avloppet i husen på andra sidan gården vilket resulterat i en finfin bajsöversvämmning i källaren. Alltså källaren där vi har våra förråd. Härliga tider!
Så här såg det ut nere i källaren när Jannis gick ner för att kolla hur våra saker mådde. 10 cm härligt bajsvatten täckte hela källargolvet. Underbart eller hur?
Som tur är så är våra förråd lite upphöjda så alla våra saker hade klarat sig och nu är stoppet borta så äcklet skulle rinna undan under natten och sedan ska källaren börja saneras under morgondagen. Hoppas nu bara att allt inte luktar bajs!
Flyttkaoset har börjat.
Nu är allt bokat och klart för flytten. Flyttlasset packas och åker den 19:e, städfirman kommer hit och städer ur lägenheten den 20:e och besiktningen med vaktmästaren/kvartersvärden är inbokad på morgonen den 21:a. Sen åker vi.
Förutom att boka in allt kring flytten har vi även börjat packa på riktigt nu. Inte bara rensa ut det vi inte ska ha med utan nu packas det som vi vill ha kvar också och i eftermiddag ska vi fälla ett par bokhyllor så att vi får plats att ställa alla flyttkartonger någonstans.
Härligt att bo mitt i flyttkaoset i fem veckor!
Ultraljud.
Nu på morgonen har jag ringt och bokat tid för ultraljud. Den 16 mars är det dags.
Jag lyckades övertala barnmorskan jag pratade med att ge mig en tid i veckan innan vi flyttar trots att jag egentligen inte är fullt 18 gångna veckor då. Det är ju av någon anledning VÄLDIGT viktigt för dom.
Egentligen känner jag ingen stress att göra ultraljudet (faktiskt!) så som jag gjorde förra graviditeten, utan det är mest det att det hade varit skönt att se att allt är som det ska innan flytten, då kan jag koncentrera mig helt på att packa upp och så när vi kommer fram. Och sen vet jag inte om sjukhuset i Strömstad gör ultraljud. Och även om dom gör det så tror jag att dom har bättre utrustning m.m. här eftersom det är ett större sjukhus.
Spännande ska det i alla fall bli! Den här gången vill jag inte att dom ska försöka se vilket kön barnet har. Jannis vill veta och jag har sagt att han får kolla om han kan lova att inte försäga sig till mig eller någon annan sen.
Vilken härlig dag!
Det var en riktig succé att åka och titta hockey. I alla fall i två perioder. Den sista perioden hade Kali lite svårt att sitta still, utan sprang mest omkring och kollade in saker på läktarna och snackade med dom andra som var där och tittade. Jag försökte muta in henne i fiket i alla fall i periodpauserna eftersom det var en ouppvärmd islada men så fort det vi åt var slut så skrek hon "Färdiga!" (ett av hennes nya favoritord) och skulle ABSOLUT ut i kylan igen så hon inte missade något spännande. Jäkla skitunge till att vara envis!
Två glada hockeysupportrar.
Här ser det ut som om hon är grymt intresserad av hockeyn, men det är under slutet av tredje perioden så hon stod nog mest så här för att det var spännande att luta sig mot något genomskinligt.
En VÄLDIGT trött Kali somnade direkt vi satt oss i bilen för att åka hem så det var ju skönt att det är någon mil till Rosvik så hon hann sova lite innan vi var framme. Eller hon hade inte riktigt sovit klart, och VÄGRADE vakna, så jag fick bära in henne sovandes.
Nu på eftermiddagen och kvällen har vi rensat bland alla viktiga papper. Jag insåg att jag sparar på väldigt mycket oviktiga papper också, det rensades ut helt sjukt många kilon med gamla bankpapper, räkningar m.m. som man absolut inte behöver ha kvar.
Till middag gjorde jag lchf-laxburgare med en räk-, ägg- och avokadoröra till. Det var supersmaskigt och definitivt något som ska göra igen. OFTA!
Nu blir det ett eller två avsnitt Gilmore Girls innan det är dags för sängen.
H-O-C-K-E-Y Hockey!
Kali har ärvt sin pappas fascination för hockey och pratar ofta om att hennes pappa är och spelar eller tränar. Hon har en egen liten hockeyklubba och blir helt till sig när Jannis och hon "spelar hockey" här hemma. (Jag måste erkänna att jag inte är lika förtjust.) Hon tycker t.o.m om att titta på hockey, det har hon gjort sedan hon var liten.
Fascinationen bottnar kanske i att det var OS-hockey när hon föddes (inte i förlossningsrummet, men överallt annars) så det var väl ett av dom första ljuden hon hörde.
Hursomhelst så spelar Jannis match på dagen idag, alltså på en tid som passar oss, så vi tänkte åka och titta. Någonting säger mig att Kali kommer tycka att det är väldigt spännande.
Bild från sist vi var och tittade hockey, förra vintern någongång. Kali var inte så gammal då och klarade inte av att hålla koncentrationen uppe speciellt länge. Men sen var det inte hennes pappa som spelade då heller tror jag.
Vecka 14.
Nog för att fostret nu är inne i en rejäl tillväxtspurt, men den här otroligt envisa hungern jag har är på gränsen till löjlig. Jag skulle helt allvarligt kunna äta konstant från det att jag vaknade på morgonen till det att jag gick och la mig på kvällen. Även när jag precis ätit är jag hungrig. Jag är fan t.o.m hungrig medan jag äter.
Så en fördel med att Jannis spelade hockey ikväll och kom hem efter kl 21 var att han då värmde resterna från middagen. Jag hade redan borstat tänderna och låg i sängen men tror ni det stoppade mig från att tigga till mig en portion? Skulle väl inte tro det.
Men i alla fall, idag är jag i vecka 13+0, alltså vecka 14. Kanske dags att börja fota magen? När jag var gravid med Kali fotade vi magen redan från typ vecka 5 eller något i den stilen. Stackars nr 2 kommer känna sig oälskad om vi fortsätter så här och hen får reda på det.
Nu godnatt! Om jag inte måste gå upp och äta en tredje middag då förstås.
Nöjd men trött.
Jag lyckades vara borta hemifrån i lite drygt tre timmar idag. Bra gjort tycker jag.
Och det var alldeles nog. På dom timmarna hann jag klippa mig, köpa en födelsedagspresent och ett kort till Kali, äta lunch i lugn och ro, hitta en bh av modell 'mjukaste jag kunde hitta men ändå inte sladdrig' i storlek gigantisk, hitta två koftor till Kali (jag vet, det blev mest saker till henne men jag kan inte hjälpa det!) på superduperrea och sedan ta en fika.
Jag var även in på bl.a H&M och provade mammakläder men insåg att även om jag tycker att jag blivit stor så är jag inte riktigt "där" ännu. Och det fanns inte ett enda mammaplagg som jag tror jag skulle kunna tänka mig att ha på mig. Varför är alla mammakläder så fula?
Nu när vi ändå pratar om 'varför' så undrar jag varför det måste finnas så jävla mycket fina saker överallt nu när vi precis ska flytta och jag på grund av det har satt totalt köpstopp för saker till hemmet. Fast det är väl tur att flytten satte stopp annars skulle jag nog tagit med mig bl.a halva Åhlens hem. Så härligt färgglatt och fint!
När jag kom hem möttes jag av en överlycklig men haltande dotter. Hon hade trampat snett när hon och Jannis var ute i snön och lekte. Lite ont verkar hon ha till och från men jag tror inte det är så allvarligt.
Men för säkerhets skull tar vi en lugn eftermiddag i soffan framför en Pippi-film medan Jannis är och spelar hockey. Det passar bra av flera anledningar, jag är helt slut efter att ha sprungit på stan i flera timmar. Jag känner att jag är lite ovan, borde göra sånt här oftare.
Nöjd men trött.
Mot stan!
Två saker jag inte riktigt kan förstå att det är sant nu på morgonen.
1. Jag är alldeles strax påväg ut genom dörren, ENSAM, för att åka in till stan och bara chilla själv ett par timmar.
2. Det är plusgrader ute. PLUSGRADER! Inte några få minusgrader, inte nollgradigt utan plusgrader. Sånt som det är på sommaren. Helt sjukt och jag kan knappt tro det. Helt underbart!
Bevis på att det verkligen är plusgrader. Inte så många ännu, men ändå plus.
Tror ni folket på stan tittar snett på mig om jag går utan jacka?
"Vad tjock du blivit!"
Nä, riktigt så illa uttryckte Jannis sig inte, men han sa "Vad tjock mage du fått!". Schysst make man har!
Update: Jag kanske ska förtydliga att jag absolut inte blev upprörd på riktigt. Trots allt jag skrivit dom senaste dagarna om viktnoja m.m. så har jag ganska sunda tankar om min egen kropp och den viktuppgång och dom förändringar som är oundvikliga under en graviditet. Det är bara kul att se Jannis svettas lite medan han försöker "släta över".
Sedan har han spenderat halva eftermiddagen med att försöka släta över sitt lite halvklantiga uttalande. Efter att ha sagt saker som "Du är ju inte tjock, bara gravidtjock" och "Varning för bred last. Nej, alltså jag menar lastbilen där framme"(vi mötte verkligen en lastbil med en skylt om bred last, men ändå) insåg han att det kanske var bäst att helt enkelt vara tyst.
Så andra halvan av eftermiddagen har han försökt tiga ihjäl händelsen. Förutom när han undrade om jag skulle blogga om vad som hänt. När jag svarade att "ja självklart ska jag det" så requestade han att jag berättade hela historien och inte bara om "Vad tjock mage du fått!".
Hon den där tjockisen.
Update: Jag kanske ska förtydliga att jag absolut inte blev upprörd på riktigt. Trots allt jag skrivit dom senaste dagarna om viktnoja m.m. så har jag ganska sunda tankar om min egen kropp och den viktuppgång och dom förändringar som är oundvikliga under en graviditet. Det är bara kul att se Jannis svettas lite medan han försöker "släta över".
Stressen kommer smygande.
Jag och Jannis har suttit och räknat lite på hur länge det är kvar till flytten och hur vi ska hinna med allt.
På måndag är det fem veckor kvar till flyttlasset går och Jannis kommer väl vara borta minst hälften av dom veckorna. Så stressen är ett faktum. Vi börjar antagligen skruva ner möbler redan i helgen.
Påminn mig om att jag ska ta mig tid att åka iväg en liten stund själv imorgon. För det lär inte hinna bli av någon helg närmare flytten.
Här blir det inte tal om någon vila på helgerna framöver. Böl!
Trots.
Kali är tvärtemot och något helt vansinnigt envis. Jag är trött och behöver guidning.
Jag hoppas verkligen att Jesper Juul & co har lite goda råd och nya infallsvinklar.
Nu MÅSTE det bli av.
På lördag ska jag åka in till stan ENSAM och bara vara i ett par timmar. Gå och klippa mig, fika och kanske t.o.m springa i lite affärer. Jag hade behövt köpa lite nya underkläder eftersom jag p.g.a dom jävla gravidhormonerna förvandlats till någon sorts ofrivillig Dolly Parton-lookalike. Inte kul!
Jag hade tänkt ta en ensamdag i stan förra helgen men det blev inte av mitt i all rensning. Nu SKA det bli av! Det måste bli av, annars kommer jag börja grina av trötthet.
Viktnoja forts.
Tre tankar angående några av kommentarerna jag fick om inlägget om viktnoja.
1. Om jag ska äta enligt livsmedelsverkets tallriksmodell måste jag ÖKA mitt kolhydratintag ytterligare. SÅ jävla onyttig har jag inte blivit. Än.
2. LCHF är striktare är GI. Läs en bok!
3. Om man "mår dåligt" av LCHF eller inte går ner i vikt av det fastän man har vikt att gå ner så har man gjort fel. Fel = ätit fel saker, ätit för ensidigt så man fått brist på något näringsämne eller inte gett det nog lång tid så kroppen hunnit ställa om sig.
1. Om jag ska äta enligt livsmedelsverkets tallriksmodell måste jag ÖKA mitt kolhydratintag ytterligare. SÅ jävla onyttig har jag inte blivit. Än.
2. LCHF är striktare är GI. Läs en bok!
3. Om man "mår dåligt" av LCHF eller inte går ner i vikt av det fastän man har vikt att gå ner så har man gjort fel. Fel = ätit fel saker, ätit för ensidigt så man fått brist på något näringsämne eller inte gett det nog lång tid så kroppen hunnit ställa om sig.
Det man då bör göra är att läsa ett par böcker om LCHF och sedan ge det en ny chans. En ORDENTLIG chans, utan fusk eller genvägar.
Snart är sommaren här!
Idag är det bara -16°C. Riktigt varmt och skönt. Snart dags att plocka fram sommarkläningar och flipflops. Eller inte.
Viktnoja.
Jag vet att man inte ska nojja över sin viktuppgång när man är gravid men jag kan inte hjälpa att jag får lite panik när jag tittar tillbaka i bloggarkivet från dom senaste veckorna och ser vad jag ätit samtidigt som jag ser att min viktkurva redan pekar stadigt uppåt.
Inte sedan jag var 15 eller 16 år gammal har jag vägt så lite som jag gjorde nu innan jag blev gravid men det betyder INTE att det är ok att äta en massa onyttigheter (kolhydrater) och gå upp hur mycket som helst.
Fast egentligen är det är det nog inte själva vikten som stör mig mest utan det är hur alla kolhydrater får mig att må. Jag är uppsvälld, har huvudvärk och är ständigt sugen på mer mat kakor. Inte alls trevligt!
Så jag funderar nu starkt på att en gång för alla rensa ut alla kolhydrater hemifrån (det finns en del pasta, mjöl, socker m.m. kvar i skåpen eftersom jag är dålig på att slänga saker som inte är dåliga) och återgå till en lite lagom strikt LCHF-kost. Det är ju då jag mår bäst! Och om jag kan låta bli att gå upp ett eller två onödiga kilon så är ju det bara bra.
Jag förstår inte varför jag började fuska från början? Det barnmorskan sa om ketoner kanske tog hårdare än vad jag trodde, och VILLE, att det skulle.
Fast jag kanske väntar med att slänga mjöl och socker. En viss lite trollunge fyller ju år om bara någon vecka och då är det ju kalasdags. Alltså ska det bakas tårta m.m. Och jag tänker INTE baka med det där vidriga Steviasockret som förstörde sist jag skulle LCHF-baka utan nu blir det riktiga grejer.
Pappa!
Nu nyss när jag och Kali satt i soffan och hade vällingmys så gick reklamen med David Beckham på tv:n. Ni vet den när han snurrar runt runt och ser jävligt het ut.
"Pappa!" vrålar Kali.
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Kali har bra smak i pappor.
Dagens sovpose.
Tydligen så bekväm att man kan somna om trots att solen skiner in.
Solen!
Solen skiner idag med, men det är frekkin' iskallt så vi stannar inne idag tror jag.
Kali har haft feber i natt igen och fått en halv prick till så vi myser i soffan och tittar Pippi istället.
Bilder från igår när vi var ute och grävde i snön. Underbart att se solen!
Fullt fokus!
Det blir nog bra.
På tal om drömmar så drömde jag i natt att vi flyttade in i huset.
Och till skillnad från många av dom andra drömmar jag haft på sista tiden så var denna lugn och harmonisk. Huset var underbart, luktade nymålat och var sådär underligt tyst som hus är när ingen bor i det och ute på gården stod Jannis och Kali i en alldeles sagolik sommarmorgon och letade jordgubbar i rabatten.
Jag tar det som ett tecken på att det kommer bli bra med flytten.
Någonting på gång?
Jag har redan gått och lagt mig. För en halvtimme sedan. Jag vet inte vad det är med mig men jag misstänker starkt att det är en förkylning eller något på gång för jag mår som en stor hög med bajs. Huvudvärk, mår illa och är helt slut både i kroppen och i skallen.
Det känns som lite overkill att sova redan så jag ska väl försöka orka mig igenom ett avsnitt Gilmore Girls innan jag ger upp för dagen.
En halv prick?
Kali har snurrat och eventuellt haft lite feber i natt, så när jag hittade "en halv" prick i morse misstänkte jag direkt att det var vattkopporna som tillslut kommit. Men "den halva" vattkoppan är fortfarande bara en halv vattkoppa och nu misstänker jag starkt att det kanske var något annat som gjort att natten varit snurrig.
Synd i så fall att vi inte åkte in till sången i stan som vi hade tänkt. Tråkigt att sitta hemma i onödan, speciellt idag när solen skiner.
Lite kinkig är hon till och från så vi tar det lugnt idag och ser vad som händer. Om det har blivit lite varmare och solen fortfarande skiner efter melliset tar vi kanske en sväng ut på gården för att få lite frisk luft.
Men som ni ser så är det inget större fel på henne och det är mest hennes mamma som ser hängig ut. Som vanligt.
Tjohoo!
Jag sitter just nu och bloggar på min fina födelsedagspresent som jag just fått. Det blev ju en efterskottspresent men det var väl värt väntan, det är nämligen en Macbook.
Jag har precis bara hunnit slå igång den men hittills verkar den helt underbar! Och jag som tidigare i livet svurit på att ALDRIG skaffa mac, tänk vad saker kan ändra sig.
Någon van mac-användare som har några bra tips och idéer?
Inatt jag drömde...
Illamående, trötthet, halsbränna, foglossning, oro, konstant hunger och det faktum att man måste kissa oftare än man
behöver andas må vara jobbigt (och i vissa fall riktigt smärtsamt), men det absolut värsta med att vara gravid måste ändå vara alla vidriga drömmar man har.
Verklighetstrogna och detaljerade drömmar som det är svårt att glömma eller ens sluta tänka på när man vaknar. Usch!
Som om det inte var svårt nog att sova ändå.
Bara jag?
Är det bara jag (och Jannis) som tycker att det är både fysiskt och psykiskt utmattande att rensa bland sina saker. Inte bara för att det är mycket saker och tar lång tid utan för att...?! Hmmm? Jag vet egentligen inte varför det mer är jobbigt, det bara ÄR det för mig. Och oss.
Det är liksom tungt att gå igenom sitt liv och alla minnen. Det där lät mycket mer dramatiskt än vad det är.
Men jag är så imponerad över hur mycket vi fått gjort i helgen. Vi (eller egentligen mest Jannis) har gått igenom hela förrådet. Och nu kanske ni tycker att "Vadå gått igenom HELA förrådet? Hur mycket saker kan man ha i ett förråd?" och ojoj vad fel ni har då. För det första är vårat förråd stort, man skulle utan problem kunna använt det som ett extra rum (det har t.o.m ett fönster), och för det andra är vi riktiga samlare och sparare och hade fyllt förrådet från golv till tak.
Nu är det natten.
Det är liksom tungt att gå igenom sitt liv och alla minnen. Det där lät mycket mer dramatiskt än vad det är.
Men jag är så imponerad över hur mycket vi fått gjort i helgen. Vi (eller egentligen mest Jannis) har gått igenom hela förrådet. Och nu kanske ni tycker att "Vadå gått igenom HELA förrådet? Hur mycket saker kan man ha i ett förråd?" och ojoj vad fel ni har då. För det första är vårat förråd stort, man skulle utan problem kunna använt det som ett extra rum (det har t.o.m ett fönster), och för det andra är vi riktiga samlare och sparare och hade fyllt förrådet från golv till tak.
Nu är det natten.
Busunge.
"Bara på pappret" betyder inte samma sak för tvååringen som för tvååringens föräldrar.
Vi är duktiga.
Ojoj vad vi rensat denna helgen. Snart (ja jag är en optimist just nu) har vi gått igenom hela förrådet.
Både jag och Jannis är på rätt humör för att göra detta just nu, så högarna med saker som ska slängas är större än dom med saker som ska sparas. Helt otroligt eftersom vi båda i vanliga fall är riktigt hamstrar. Lika bra att fortsätta nu innan vi "blir som vanligt" igen.
Synd att det är söndag och iskallt bara, högarna tar ju sig inte ut ur lägenheten.
Både jag och Jannis är på rätt humör för att göra detta just nu, så högarna med saker som ska slängas är större än dom med saker som ska sparas. Helt otroligt eftersom vi båda i vanliga fall är riktigt hamstrar. Lika bra att fortsätta nu innan vi "blir som vanligt" igen.
Synd att det är söndag och iskallt bara, högarna tar ju sig inte ut ur lägenheten.
12+0
Idag gick jag över den magiska gränsen. Tolvveckorsgränsen.
Inte för att det på något sätt spelar någon roll egentligen eller betyder så värst mycket i verkligheten men barnmorskorna pratar om det, det står i alla gravidböcker, på alla gravidsidor på internet och i alla gravidappar att risker för missfall minskar med typ 65% efter tolfte veckan så man kan ju inte låta bli att sikta in sig lite på denna veckan.
Om inte annat så är det ju trevligt att komma in i andra trimestern av graviditeten, man mår ju lite bättre då. Tröttheten släpper mer och mer, illamåendet är i stort sett borta (sista veckan har jag bara kännt av det på morgonen innan jag ätit frukost) och ÄNTLIGEN börjar jag känna en liten bula nere på magen. Än så länge är det bara mitt kolhydratsvullande som syns på utsidan men ge det några veckor så kanske jag fått en liten kula "på riktigt".
Tolv veckor klart, så nu är det bara resten kvar då.
Jag må vara piggare än jag varit dom sista veckorna men jag är fortfarande ett vrak. Så nu är det godnatt.
Godnatt!
Inte för att det på något sätt spelar någon roll egentligen eller betyder så värst mycket i verkligheten men barnmorskorna pratar om det, det står i alla gravidböcker, på alla gravidsidor på internet och i alla gravidappar att risker för missfall minskar med typ 65% efter tolfte veckan så man kan ju inte låta bli att sikta in sig lite på denna veckan.
Om inte annat så är det ju trevligt att komma in i andra trimestern av graviditeten, man mår ju lite bättre då. Tröttheten släpper mer och mer, illamåendet är i stort sett borta (sista veckan har jag bara kännt av det på morgonen innan jag ätit frukost) och ÄNTLIGEN börjar jag känna en liten bula nere på magen. Än så länge är det bara mitt kolhydratsvullande som syns på utsidan men ge det några veckor så kanske jag fått en liten kula "på riktigt".
Tolv veckor klart, så nu är det bara resten kvar då.
Jag må vara piggare än jag varit dom sista veckorna men jag är fortfarande ett vrak. Så nu är det godnatt.
Godnatt!
Rensning pågår!
Det är bara lite drygt sex veckor kvar till vi flyttar så idag har vi börjat rensa.
Nu är det ju inte ens ett år sedan vi flyttade sist men det finns ändå MASSOR med skräp, eller saker som vi i alla fall inte behöver, i våra skåp, lådor och förråd. Jag förstår inte hur vi lyckas samla på oss så mycket saker?!
Allt som inte använts sedan förra flytten åker. Och en hel del annat också såklart. Luleås soptipp, Myrorna och Röda Korset kommer vara överfulla av saker när vi rensat färdigt.
Skönt! Aldrig försent med lite feng shui.
När man slår på stort.
Idag doppade jag inte mina morötter i endast ketchup (eller tekniskt sett är det stark chilisås för det är godare, men ketchup är lättare att skriva) utan jag slog på stort och hade guacamole också.
Fast jag måste säga att ketchup är godare. MYCKET godare!
Äntligen!
Idag kommer Jannis hem. Det ska bli så underbart att få hem honom igen efter nästan en månad borta. Sedan den 8 januari har han varit hemma EN HELG. Alltså 2,5 dag. Det har varit otroligt tufft!
Jannis kommer få en chock när han ser Kali. Det lilla barnet som vinkade av honom för tolv dagar sedan finns inte längre. Hon har växt så väldigt mycket dom sista dagarna, pratar massor och har helt enkelt blivit annorlunda. Större. Helt fantastiskt vad stor skillnad bara några dagar kan göra!
Värmebölja.
Det verkar ju inte fungera att be om varmare väder, varje gång jag gjort det dom senaste dagarna har det bara blivit kallare, så nu byter jag taktik.
Kan det inte bli lite kallare imorgon? Sisådär en 30-32 minusgrader hade inte suttit helt fel.
Tack på förhand!
Sångstunden.
Vi sjöng, Kali glömde bort att vara blyg och dansade järnet, vi lekte, vi målade, vi fikade och vi hade riktigt trevligt. Trots att det var i kyrkan. Eller inte I kyrkan utan i huset bredvid, men ändå.
Det var värt att halvt frysa ihjäl på vägen dit och hem.
Kallt.
Åh så skönt det ska bli att gå ut. NOT!
Here we go again.
Kalis sista fyra tänder börjar komma upp. Dom där stora (obehagliga) kindtänderna längst bak. Hittills har det resulterat i lite tårar, en del tuggande på saker och en massa dreggel.
Hörde någon kalla det för "tvåårständer" och om man brukar kalla dom så så är Kalis väldigt punktliga.
Februari.
Idag är det första februari. Förut var februari bara en sån där månad som man var tvungen att ta sig igenom för att komma vidare. Den betydde ingenting för mig.
Men sedan Kali föddes så är februari min favoritmånad. Jag menar, hur skulle den kunna vara något annat än en favorit när världens bästa Kali är född då?
Men favorit eller ej, det är inte något härligt väder idag. Massor med minusgrader och det snöar. Så förutom att vi måste iväg en sväng och handla mat sedan så blir det nog en innedag idag också.
Vi har redan byggt en koja under Kalis bord, byggt ett duplohus, lagat mat i Kalis kök, dukat PÅ kojan, ätit maten vi lagat, läst typ alla böcker, sjungit alla sånger vi kan, sprungit runt runt runt, lekt att jag är en häst och sprungit runt runt runt (Ajaj, stackars min rygg!), lekt att vi är hundar och krupit runt runt runt (Ajaj, stackars mina knän!), jagat katten lite och hoppat i både Kalis och min säng.
Behöver jag säga att jag är helt slut? Och det är inte ens lunch ännu, hur ska detta sluta?
