Jäkla amningshjärna!
Det är fan inte lätt att ha amningshjärna. Saker blir liksom lite fel mest hela tiden.
Tröjan ut och in.
Finn ett fel. (Tips: Jannis dricker sitt kaffe svart.)
Gaaah!
Det är jobbigt att åka vagn.
Det blev en lite längre och lite snabbare promenad idag, 3,6km. Jannis och Kali tog en cykeltur istället så då kunde jag gå i min egen (lite snabbare) takt. Skönt!
Tydligen är det jobbigt med promenader även för den som ligger i vagnen och sover hela rundan. Malkin däckade i alla fall som en stock efter lite mat nu när vi kom hem.
Vy från vagnen.
Och här är en annan vy från vagnen.
Min fantastiska dotter!
Kali är verkligen fantastisk! Hon är så smart och hon kan så mycket.
Hon är den envisaste och trotsigaste busunge som finns och hon driver mig till vansinne ibland men det är samtidigt så skönt att se att hon vet vad hon vill och är beredd att kämpa för det. Det är fantastiskt att höra henne prata, hon har så smarta idéer och hennes sätt att tänka är så härligt oförstört. Hon är rolig och påhittig och hon får mig att skratta ofta.
Hon är otroligt omtänksam mot Malkin och vill alltid ha koll på var han är och hjälpa till med blöjbyten m.m. Ofta går hon fram till honom, klappar honom på kinden och frågar honom hur han mår, "Makkin, må du braa?". Så jäkla gulligt att jag har lust att grina!
Jag är så stolt över min vackra trollunge. Hon gör mig så lycklig. Världens bästa barn!
Underbara unge!
Jag och en liten bebisKali.
En cykel!
Ja men visst är det en cykel jag fått. En väldigt försenad morsdagspresent, men bättre sent än aldrig va?
Och så har jag fått den här snyggingen. Eftersom jag tvingar Kali att ha hjälm när hon åker i sin cykelstol är det ju inte mer än rätt att jag själv har hjälm när jag cyklar.
Barn gör inte som man säger, dom gör som man gör. Eller hur är det man brukar säga?
Gissa vad jag fått?
Promenera mera.
Jag hade ju tänkt utnyttja det faktum att vi bor i skogen/på landet och har hur mycket bra promenadvägar som helst precis utanför dörren nu när det är dags att bli av med alla mina gravidkilon. Tio av sjutton kvar. Och sedan har jag lust att gå ner några extrakilon nu efter en tid som tjockis, får se hur det går med det.
Hittills har jag bara gått några få korta och ganska långsamma svängar på ca 2,5km, (och det räcker, magen gillar inte mina promenader alls än och gör ont som fan efter bara en kort liten stund) men så fort jag läkt lite mer ska det bli längre och snabbare turer MYCKET oftare.
Den översta promenaden gick Kali själv istället för att åka i vagnen, det märktes ganska tydligt på tempot.
Promenad till "stooora havet".
Min bror och hans flickvän har varit här och hälsat på nu i några dagar och Kali har varit överlycklig. Hon gillar verkligen morbror Magnus och "tant Emma" och hon har väckt dom på morgonen och sedan inte låtit dom vara i fred nästan någonting fram till läggdags.
Idag lyckades hon få med dom (och mig och Malkin) på promenad till "stoooora havet", hennes favoritsysselsättning.
"Följ efter mig allihopa!"
Balansgång på "stora stenarna". Ett måste när man är vid havet.
Kali doppade tårna. Det var kallt.
Havet var fint. Som vanligt!
Jag med Malkin i vår nya favorit, bärsjalen.
Eftersom amningen fungerar så bra nu provade jag ge honom nappen när han var lite missnöjd och det var väl inget riktigt hallelujamoment men det fungerade ganska bra i alla fall.
Stenkastning innan hemgång.
Stenhoppning på hemvägen.
Magen efter 1 vecka.
En vecka sedan Malkin föddes. Jag har inte gått ner så mycket, "bara" 7 kg, men jag känns mig ändå ganska smal igen. Och jag tror inte att det blir några problem att gå ner dom 10 kg som jag har kvar heller.
Magen idag, sju dagar efter förlossningen.
Magen v. 39+6, alltså på kvällen precis innan vi åkte in till sjukhuset.
39+0 
38+0 
37+0
36+0 
35+0 
34+0 
33+0 
32+0 
31+0 
30+0 
29+0 
28+0 
27+0 
26+0 
25+0 
24+0 
23+0 
22+0
20+6 
16+0 
13+3
Malkin - 1 vecka.
Hurra hurra hurra! Inatt klockan 01.33 blev Malkin en vecka gammal. Jag fattar inte riktigt hur fort den här veckan har gått, det känns som om det var bara kanske en eller två dagar sedan jag satt här och väntade och väntade och väntade på att förlossningen skulle dra igång.
Igår var det en sjuksköterska från BVC här hemma hos oss och tvingade oss städa. Eller hon tvingade väl inte oss till någonting men eftersom vi visste att hon skulle komma fick vi en anledning att röja undan allt tvåbarnskaos som spridit ut sig överallt och dra en snabbsväng med dammsugaren. Det skadade verkligen inte ska jag säga!
Malkin vägde 3440 gram. Det är en viktuppgång på 450 gram från i fredags när han vägde 2990 gram på åtrebesöket på BB. Bra gjort på fyra dagar.
Lockig lugg.
Härliga Åsa!
Ibland blir man lite extra glad, och överraskad, när man tittar i brevlådan. Igår var en sådan dag för i brevlådan låg ett paket som jag inte beställt.
Det var från härliga Åsa på Hafva och i paketet låg en fin liten playsuit till Malkin. Tack snälla du!
Kolla in allt fint som finns på Hafva HÄR.
Trött dag.
Idag har jag varit trött. Och ledsen. Det är väl alla postpreggohormoner som snurrar runt i kroppen.
Sen hjälper det ju inte att det varit riktigt tråkigt väder med regn och blåst nästan hela dagen.
Morgonmys med båda barnen i knät. Finns det hjärterum finns det stjärterum.
Jag och Malkin tog en powernap på eftermiddagen.
Blek.
Jag som trodde att jag blivit brun nu i sommar. Så fel jag hade.
Bästa köpet.
Idag har jag invigt min bärsjäl. Vilken skillnad jämfört mot BabyBjörnselen som jag hade när Kali var liten.
Selen användes bara ett fåtal gånger på grund av att den var så jäkla obekväm att ha på sig efter bara en kort liten stund men denna sjalen hade jag kunnat ha på mig hur länge som helst. Det kändes inte ens att jag bar på något. Och Malkin låg och sov som en liten stock från sekunden jag la honom i sjalen till det att jag plockade upp honom. Underbart!
Det ser ut som att jag fått tillbaka gravidkulan.
Vagnpremiär.
Nöjd liten kille på premiärtur i vagnen.
Som sagt, det är inte lätt.
Malkin försöker ta en tupplur i Kalis säng men hon vill absolut bjuda honom på en massa mat.
Kali vill OFTA hålla i Malkin, och det får hon gärna göra så länge hon sitter ner. Men hon håller bara en liten kort stund sen säger hon att det är "din tur Mamma".
Efterlängtad sandlåda.
Den 21 augusti, alltså dagen innan BF (och dagen innan Malkin föddes, fast det visste vi ju inte då), hade jag gett upp hoppet om att det skulle bli någon bebis så vi åkte in till stan och köpte en sandlåda till Kali som kompensation för att det inte blev något småsyskon.
Fast sen satte ju förlossningen igång ändå innan vi ens hann öppna förpackningen och med en liten nyfödd Malkin här hemma har det har inte riktigt blivit några längre stunder över till sandlådebygge.
Men idag var det dags.
Montering pågår. Kali hjälper Jannis läsa monteringsanvisningen.
Location, location, location! Här ger Kali till slut tummen upp för placeringen.
"Till Kali ♥"
Den nyblivna sandlådeägerskan studsar av glädje.
Det är helt sjukt.
Hur kan en riktig levande människa vara mindre än en docka?!
Inte prio ett.
Stackars Amy! Hon hamnar verkligen långt ner på priolistan nu. Det blir inte alls så noggranna fästingkontroller som det brukar vara.
Och det märks.
Gigantisk och helt vansinnigt vidrig fästing som jag hittade på henne igår.
Och på tal om fästingar så fick jag världens chock när jag klädde av Malkin på återbesöket på bb. Vad hittar jag på hans ben om inte en äcklig liten fästing. Han hade alltså sin första när han bara var två dygn gammal. Så går det när man bor på landet.
Första badet.
Jag tycker egentligen inte att man ska bada små bebisar så värst mycket men Malkin hade några utslag på bl.a halsen och barnmorskan på återbesöket tyckte att vi skulle prova att bada honom och se om dom torkade ut av det, så han fick sitt första bad igår bara två dagar gammal.
Nybadad storasyster sitter bredvid och håller koll så allt går rätt till när hennes lillebror blir badad.
Spännande att titta på när lillebror blir påklädd.
Men det fungerade, utslagen torkade ut. Så nu blir han en lortunge som inte badas så ofta igen.
Stylad lillebror.
Det är inte helt lätt att ha en storasyster alla gånger.
Malkin.
Ni är flera som undrat och nu har vi bestämt oss. Han ska heta Malkin.
Och han fick OK-stämpel av barnläkaren igår på återbesöket så nu är vi på riktigt utskrivna från bb. Härligt!
Liten och trött kille, väl insvept i stor filt för att kunna sitta med ute i blåsten på altanen igår när vi åt middag.
Nära och bra.
Alltså jag vet ju av egen erfarenhet att man blir vansinnigt less och nästan galen av längtan på slutet av en graviditet och enligt Jannis är ju gravida kvinnor tokiga.
Så då är det ju kanske bra att förlossningen och den psykiatriska akutmottagningen ligger nära varandra.
Utsövd (?!)
Jag gick och la mig redan innan kl 21 igår och natten har, till skillnad från föregående natt som var riktigt kaosartad, varit lugn. Kali har sovit i sin säng hela natten och lillebror har ätit, bajsat och spytt men mellan varven lyckats sova nog mycket för att jag skulle vakna i morse och känna mig i alla fall någorlunda utvilad för första gången sedan i måndags.
Om det här varit en natt utan nyföding i huset hade jag nog tyckt att det varit en riktigt dålig natt, men allt är ju relativt.
Nu åker vi mot Trollhättan igen för återkontrollen på bb. Brutalt sena såklart, är man småbarnsföräldrar så är man. Blä!
Relativt pigg tvåbarnsmamma.
Magen 39+6
Jag hann ju faktiskt vara gravid i vecka 40+0 i en hel timme och trettiotre minuter men jag hade lite annat att fundera på under den tiden än att fota magen så sista magbilden blir från 39+6. Och sista bilden togs på kvällen ganska precis innan vi åkte in till förlossningen så jag tror inte att magen hann växa något mer innan den "försvann".
Dåligt ljus, men man kan inte ha så stora krav på en fotograf med värkar.
Första magbilden, vecka 13+3 tror jag. Ganska stor skillnad ändå. Och här tyckte jag att jag hade fått "värsta kulan". Haha!
Stolt storasyster.
Hittills går det alldeles utmärkt med syskonkärleken här hemma. Självklart är det en stor förändring för Kali nu när lillebror är en riktig liten människa istället för en sprattlande klump i min mage, men första dagen har gått bra. Nästan bara glada miner.
Förväntansfull blivande storasyster påväg över till sin mormor kvällen innan lillebror föddes.
Hon skulle ABSOLUT hjälpa till att bära in babyskyddet med lillebror i när vi kom hem från sjukhuset. "Lillebror bo i vårt hus".
Första gången Kali fick hålla lillebror. Nöjd eller nöjd?
Halo.
Himlen var riktigt fin igår innan vi åkte in till förlossningen. Som en konstig regnbåge med lysande punkter runtom.
Svårt att fånga på bild, men visst ser ni vad jag menar?
Lillebror är här nu!
Inatt kl 01.33 föddes Kalis lillebror. En liten sprallig kille som vägde 3120 gram och var 49 cm lång.
Det gick ganska fort och vi mår bra allihop. Vi hoppas på att få klartecken från barnläkaren om tidig hemgång här under förmiddagen.
Sandlåda istället.
Det verkar ju inte bli något småsyskon för Kali så vi åkte in till stan och köpte en sandlåda istället.
Ungefär samma sak va? Det börjar ju på samma bokstav i alla fall.
Bild från förra sommaren.
Så nära men ändå så långt bort.
Från det att jag gick och la mig igår fram till klockan fyra eller fem i morse hade jag ordentliga värkar. Från klockan två och framåt kom dom med fem minuters mellanrum och jag var helt inställd på att det var igång. Snart var det dags att föda barn. Jippie!
Men nej! Efter klockan fyra började det bli längre mellan värkarna igen och sedan avtog dom såpass mycket att jag lyckades somna.
Jag vaknade just efter klockan sju och nu är det väldigt oregelbundet och "snart-är-det-nära-känslan" är helt borta.
En liten blödning har jag haft nu efter frukosten och jag har pratat med förlossningen. Dom tycker jag ska vila och försöka sova ett par timmar och sedan gå ut och ta en promenade för att se om jag kan få igång värkarbetet igen.
Kan ni snälla hålla tummarna för att det startar snart igen?
Så här ligger jag nu, med oregelbunden molvärk, och ska försöka sova.
2 dagar till BF. (39+5)
Men det var då fan va det kunde ta tid! Om det inte sätter igång ikväll blir denna unge officiellt envisare än sin storasyster. Med Kali satte det igång på kvällen 39+5 och hon är född dagen efter, alltså 39+6.
Kom igen nu lilla bebis!
Det har varit fantastiskt varmt och skönt väder idag och på kvällen när Kali tog sig ett kvällsbad passade jag på att ta en promenad, 2,7 km blev det idag. Superskönt!
Fast nu har dom där mörkar molnen kommit hit och nu vräker regnet ner.
Det hade passat perfekt om bebis kom idag av fler anledningar. Min Weledaolja som ska förebygga bristningar tog slut nu ikväll.
Och hittills har den fungerat alldeles utmärkt. Fast det är väl egentligen inte tack vare oljan som jag klarat mig från bristiningar utan det är mer troligt att det har genetiska orsaker. Men men, det är mysigt att smörja in magen.
Packa upp?
Om jag packar upp allt ur bb-väskan och ställer upp babyskydd, spjälsäng och skötbord på vinden igen så kanske bebisen kommer?
Sagostund.
Det är mycket tankar som snurrar i huvudet på en blivande storasyster.
Hon pratar mycket om vad hon ska göra med bebisen när den kommer ut och om hur hon ska lära den en massa saker. Och hon är väldigt omhändertagande mot sina mjukisdjur. Hennes docka och Nalle Puh (hennes två favoriter) blir sövda, matade, får naglarna klippta och blir allmänt ompysslade.
Kali läser saga för sin Nalle Puh.
3 dagar till BF. (39+4)
Ingen, verkligen ingen, behöver oroa sig eller på annat sätt hetsa upp sig på något sätt, vi är fortfarande hemma och inte på bb. Bebisen fortsätter att bita sig fast där inne i magen. Såklart!
Egentligen tycker jag ju inte att det är 3 dagar utan 2 dagar till BF. I morgon och i övermorgon. Sen är det ju onsdag den 22 augusti. BF. D-day. Och den dagen kan ju inte räknas med, eller?
Dagens promenad blev 3,1km. Det känns skönt att röra på sig och inte bli helt försoffad nu sista tiden även fast ligga i soffan är det enda jag har lust att göra egentligen.
Här för några dagar sedan damp det ner ett paket i brevlådan från Hafva med finfina saker till bebisen och Kali.
Mys.
Det är lite trångt men väldigt mysigt. Vi ligger och planerar att när bebisen kommit ut ska vi ge den till pappa Jannis så att jag och Kali kan mysa själva.
Om det här med att elefanter är dräktiga i två år.
Elefanter är ju dräktiga i typ två år och igår på morgonen när jag var lite smågrinig och väldigt gravid kom ämnet upp vid frukostbordet. Jannis uttryckte sina djupaste sympatier för elefanthanarna som är tvungna att "stå ut med skiten" i två år.
Jag funderade först på att slå ihjäl honom men insåg sen att han kan ju kanske vara bra att ha i framtiden, så då tänkte jag dra av ett gravidanfall av rang där jag storbölandes, och självklart i falsett så ljus att nästan bara hundar hör, förklara för honom att han och alla andra hanar, oavsett ras, på jordens yta bara ska vara så jävla tacksamma för att överhuvudtaget få andas samma luft som sin gravida hona och att han borde kyssa marken jag går på.
Men jag gjorde inte det utan jag började skratta istället. Varför? Jo för jag kom på att elefanthonor lever i kvinnogrupper och att elefanthanarna bara träffar dom för att göra "det fina" och sedan lever ensamma på savannen. Jag berättade detta för Jannis och han tyckte det lät logiskt. Jävla svin!
Bild från en annan frukost. Spännande barnprogram ses bäst från pappas knä.
4 dagar till BF. (39+3)
I morse när jag vaknade var jag besviken. Verkligen besviken. Jag hade ju dum som jag är ställt in mig stenhårt på att förlossningen skulle dra igång under kvällen/natten bara för att det var så förra graviditeten. Dumt!
Först när jag vaknade tänkte jag inte gå upp ur sängen alls. Jag tänkte stanna där till bebisen bestämde sig för att komma.
Men sen blev jag hungrig så då tänkte jag att jag kunde ju gå upp ur sängen men jag tänkte inte gå ut förrän bebisen bestämde sig för att komma. Och jag tänkte absolut inte duscha. Fråga mig inte varför, jag gissar att det var för att straffa Jannis.
Men sen slutade det regna och då fick jag för mig att jag skulle ut och promenera en liten sväng. Det blev en ganska lång sväng, 3,7km, och det var varmt och superfuktigt ute så när jag kom hem var jag helt genomsvettig. Alltså dags att hoppa in i en dusch.
Så det gick inte så bra för mig och mina planer på att inte göra någonting alls. Och när jag ändå var igång så kunde jag ju lika gärna försöka få igång förlossningen göra någonting nyttigt men jag kände inte för att baka bullar (och vi äter ju inte bullar) så jag rullade en hel massa köttbullar som jag nu fryst in så det finns till stressiga dagar efter att bebisen kommit.
Nyregnad, varm och fuktig trollskog.
Ett av flera lass köttbullar som nu ligger i frysen och väntar på en dag då vi inte har tid till att laga middag.
Kanske lika bra.
Det är kanske lika bra att du stannar där inne i magen din envisa lilla unge för du har ändå ingen säng att sova i när du kommer ut. Den har katten lagt beslag på.
Så går det när man håller på och segar.
"Dumt att en sån här go säng ska stå oanvänd" tycker Amy.
Men envisa unge, stanna där inne då!
Jag väntade hela dagen igår. Ingenting.
Jag väntade hela natten. Ingenting.
Nu skiter jag i att vänta mer och inser fakta: ungen i magen är lika envis som resten av familjen och har bitit sig fast där inne och bestämt sig för att stanna där för evigt. Jag kommer behöva vara en tjockis för alltid. Fy!
Jag tänkte först inte gå upp ur sängen mer förrän bebis kom ut men jag var så hungrig att jag fick gå upp och i alla fall äta lite frukost. Men jag tänker i alla fall inte gå ut. För det regnar.
Blä!
5 dagar till BF. (39+2)
Nähä, ingenting. Eller inte nog mycket i alla fall.
Nu skiter jag i det här och går och lägger mig och sover istället.
Godnatt!
Nu har väntan börjat.
Mycket känningar idag. Förvärkar, sammandragningar och sendrag i ljumskarna. Det sistnämnda är fan skitobehagligt. Och så släppte slemproppen. Precis såhär var det timmarna innan Kalis födelse startade.
Så jag har packat ner det sista i bb-väskan och gjort allt klart för att åka till sjukhuset och nu sitter jag här i soffan och bara väntar på att värkarna ska starta. Men än så länge ingenting tydligt.
Det finns inte ord nog för att beskriva hur besviken jag blir om det inte sätter igång ikväll. Och det är konstigt för på samma gång som jag är förväntansfull som en unge på julafton så är jag faktiskt lite smått livrädd och funderar starkt på vilka möjligheter jag har till att backa ur det här. Jag kanske borde tvinga Jannis att föda denna gång eftersom jag födde förra gången, vad tror ni om det?
LIte random bilder som inte på något sätt har med den förhoppningsvis stundande förlossningen att göra:
Mina rosor. Det syns inte p.g.a dålig bild men dom är alldeles täckta av dagg och glittrade jättefint.
Nyvaken trollunge som äter frukost ute i morgonsolen.
"Stora Gockie" gungar.
Trädgårdsarbete a'la Frida.
Jag är inte säker på att jag gillar växter. Alls.
Min favoritsysselsättning i trädgården är att klippa bort saker helt och hållet.
Före. Oooooh så fult!
Efter. Det blev inte snyggare men det blev heller inte fulare (för det är ju faktiskt omöjligt!). För att få det snyggt måste jag slita bort hela jäkla ställningen.
Kali åker korg. Hon gillar VERKLIGEN trädgårdsarbete.
Jamen det fungerade ju. Inte!
Att försöka gå igång förlossningen hade ingen större effekt. Molande värk och sammandragningar hela kvällen och stora delar av natten, men inte mycket mer än så. Det håller fortfarande på, och jag måste säga att det känns ganska ordentligt, mycket tydligare än "känningarna" jag hade igår under dagen. Så vi får ju se vad som händer men just nu är det inte någon bebis på gång.
Det enda riktigt konkreta som hände igår var att jag fick skavsår på ena hälen. En stor blåsa. Fast det var ändå så jäkla skönt att vara ute och gå så om det inte har kommit igång under dagen blir det ny promenad ikväll.
Här sitter jag. Utan värkar men med ett rejält skavsår på ena hälen.
Nu går vi igång det här!
Jag och mamma har varit ute och promenerat nu efter att Kali somnade, inte jättelång men nog för att att jag skulle bli ordentligt varm. Jag är less på att vara gravid nu så jag tänkte att en promenad kanske "får fart" på magen.
Nu sitter jag med fötterna högt i soffan och väntar på att värkarna ska börja. (Det är aldrig fel att hoppas!)
Kom ut nu bebis!
6 dagar till BF. (39+1)
Idag är det tungt. Och idag gör det ont. Jag är trött, less och jävligt sugen på choklad.
Jag vet inte vad som känns värst, tanken på att jag kanske väldigt snart ska föda barn (med allt vad det innebär) eller tanken på att det kanske inte är dags att föda barn på många dagar eller veckor.
Lite av det som bebisen fick av sin farmor från Ullared. Tycker ni också det ser ut som om farmorn tror att det blir en liten pojke? :P
Skitnatt!
Kali vaknade igår på kvällen när jag skulle gå och lägga mig och sedan kunde/ville hon i te somna om förrän klockan var 2.
På morgonen vid 5-tiden vaknade jag av rejäla förvärkar som kom ganska regelbundet och jag hade lust att börja grina av trötthet. Som tur är lugnade det ner sig efter en stund, hade det då hade jag inte orkat.
Nu fick jag i alla fall några timmar sömn till och ska försöka vila mycket idag.
Jag och tjockmagen tar en stödvila innan lunchen.
Gårdagen.
Igår tog jag, Kali, Amy, mamma och mormor en promenad ner till havet.
Gissa vem som ville det mest? Ledtråd här.
En liten bildbomb:
Mamma, Kali och Amy springer.
Kali kollar in havsbottnen. Det var väldigt lågt vatten och vi hittade en liten krabba som vi räddade ner i vattnet igen.
Det var helt vindstilla och alldeles blankt på havsytan.
Vi testade om nypon flyter eller sjunker. Dom flyter.
Man blir trött av att vara på äventyr så Kali tog sig en stödvila på "stooora stenarna".
Amy spanade...
...och jamade.
Kali provåkte sin gammelmormors "lollator"...
...och hjälpte henne dra "lollatorn" uppför den branta backen.
Magen 39+0 (Vecka 40)
Vecka 39+0 idag. 97,5% färdigt och 7 dagar kvar till BF.
Vecka 40. Nu är det verkligen slutspurten. Det här är veckan som Kali föddes i (39+6) och om jag får bestämma så är det veckan som lilla någon i magen får ta och titta ut också.
Jag ska inte tråka ut er med äckliga detaljer men det har dom sista dagarna, speciellt igår och idag, varit ganska många små saker som hänt som får mig att tro att förlossningen inte är helt långt borta. *hoppas hoppas* Och nu har förvärkarna dragit igång igen.
Och nu alldeles nyss kom Jannis hem så nu är allt klart. Han är här, mamma (barnvakten) är här, babyskyddet ligger i bilen, bb-väskan är packad, spjälsängen står redo, skötbordet likaså, bebiskläderna är tvättade, blöjor m.m inköpt och hela familjen är redo. Nu är det bara en bebis som saknas.
Kali är verkligen sugen på att bli storasyster nu.
Jag tycker att jag mår väldigt bra ändå. Trötthet, foglossning och halsbränna får man väl nästan räkna med så här sista veckan, men förutom det så är det inga större fel på mig. Skönt!
Och nu eftersom Jannis (och mamma) är här så kan jag ju verkligen slappna av och bara ta det lugnt. Nu får han (dom) sköta om allt praktiskt sista dagarna medan jag bara vilar upp mig.
Sista magbilden? Hoppas det!
Fångat sin egen frukost.
Amy har fångat sin första lilla fågel idag. Behöver jag säga att jag är helt vansinnigt stolt över min föredetta slöa innekatt som nu är en riktigt duktig jägare?
Bm-besök 38+6
Dagens besök måste vara mitt sista besök hos barnmorskan, jag vet att jag sa det sist också, men nu MÅSTE det verkligen vara så. Jag fick en ny tid den 24 augusti, alltså två dagar efter bf, men jag kommer grina om jag behöver gå dit då. Fast Carolin trodde inte att jag skulle behöva gå över tiden och det tror inte jag heller.
Allt såg i alla fall bra ut. Sf-måttet var 32cm (+1cm sen förre besöket), blodtrycket 95/80, bebisens hjärtljud var 133 slag/min och den låg fixerad.
Imorgon går jag in i vecka 40. Det är en bra vecka att föda i. Tycker inte ni det?
Ser det ut som om jag har lust att vara gravid den 24 augusti?
Stora små kryp.
Amy fångade en rejält stor gräshoppa tidigare. Blä!
Lugn natt.
Bara för att Jannis nu är nära och mamma är här så har alla förvärkar lugnat sig. Inatt har jag inte känt någonting. Skönt att få sova ordentligt!
Inte helt tråkig frukostvy.
"Födelsedagskalas" avklarat.
Det är kanske att ta i lite i överkant att kalla dagens middag för födelsedagskalas för det var ingen sång, inga presenter och ingen tårta. Men maten var god, jordgubbspajen jag och Kali bakat var himmelskt god faktiskt och mormor, a.k.a. födelsedagsbarnet, var på bra humör. Så det var lyckat ändå!
Nu sover Kali och jag tog mig en extra portion paj här i soffan. Smaskens!
Imorgon har jag tid hos barnmorskan igen. Jag hade ju tänkt att jag inte skulle behöva gå till henne fler gånger fast det känns okej ändå, jag gillar min Carolin. Hon är verkligen trevlig och lätt att ha med att göra.
Men det här får fan bli sista gången!
Något nytt jag hittat i rabatten.
Lunchvila.
Nu har vi bakat muffins, hissat flaggan (för det ska man ju tydligen göra när någon fyller år har jag hört), plockat blommor och ätit lunch, så nu är jag helt slut.
Alltså är det dags för min lunchvila. En stor kopp kaffe till mig och en film till trollungen. När jag svept i mig kaffet tänker jag försöka sova en liten stund.
Fyra generationer. Jag, Kali, mamma och mormor förra sommaren när vi var nere hos henne i Helsingborg och hälsade på.
Förvärkar tjoho!
Det är inte många timmar jag har fått sova inatt, jag har haft helt sjukt mycket förvärkar. Det känns precis som det gjorde dagen/dagarna innan Kali föddes. Tjoho!
Men skit i det nu, idag har vi fullt schema jag och Kali, vi ska ju fixa "födelsedagskalas" till min mormor. Det blir absolut ingenting avancerat utan det är mest Kali som tycker att det är roligt att kalla det födelsedagskalas men vi ska plocka lite blommor, baka en jordgubbspaj med vit choklad, förbereda middag och eventuellt om jag inte blir alldeles för lat ska jag dammsuga upp lite sand vid dörrarna, lite smulor under bordet och lite döda flugor under fönsterna. Fast den där dammsugningen ska man inte ha för höga förhoppningar om...
Och sen ska vi åka och hämta mamma och mormor på tåget förstås, dagens höjdpunkt enligt Kali.
Nu måste vi sätta fart om vi ska hinna. Här kommer lite bilder från våran skogspromenad igår:
Amy följde med. Såklart!
Det gäller att ha tungan rätt i mun när man ska klättra över stenmurar.
Här är vi på väg till hästarna för att ge dom lite gräs. Varför springa när man kan gå?
10 dagar kvar till bf.
Ja herregud vad tiden springer förbi fort nu. Jag hade alldeles precis vant mig vid tanken på att vara höggravid och nu är det bara 10 dagar kvar till bf. Tio. Det är ju ingenting. Kali kan ju för sjutton nästan räkna till tio.
Och kommer denna lilla bebis som Kali så är det bara nio dagar kvar.
Helt plötsligt vet jag inte om jag är redo för att bli tvåbarnsmamma så snart?! Eller jo det är jag, bara Jannis kommer hem så får det gärna sätta igång på en gång.
Fast från och med imorgon är Jannis inte längre i Stockholm utan i Åmål vilket är betydligt mycket närmare och mamma (alltså Kalis barnvakt) är här, så bara bebisen håller sig kvar inne i magen över natten får det gärna sätta igång sen.
Just nu sitter jag i soffan med fötterna högt (som vanligt) och glor på The Bourne Identity. Jag vet inte varför men jag kan inte låta bli att se Bourne-filmerna när dom går trots att jag sett dom massor med gånger redan. Jag önskar att detta var något jag kunde skylla på gravidhormonerna, men det är det inte.
Mitt guilty pleasure.
Min lilla hjälpreda.
Jag vet inte var hon fått det ifrån, man Kali har blivit riktigt väluppfostrad och ordningsam. När det gäller vissa saker i alla fall.
Som när vi ätit, då säger hon "Tack för maten!", tar sitt vattenglas, går fram till diskbänken, häller ut vattnet hon har kvar och sen ställer hon glaset i diskmaskinen. Och det här är något hon kommit på helt själv. Fantastiskt!
Visst har vi snygga bänkskivor och luckor i köket? NOT!
Nu ska jag bara lära henne städa sitt eget rum också. Där är hon inte ens nästan så där ordentlig.
Jäkla fästningar!
Det är väl ok att dom biter mig på armbågen även fast det är ett väldigt konstigt ställe för en fästingen att bita på, men när dom biter mig på magen blir jag fan förbannad!
(Jag vet att det inte spelar någon roll för bebisens skull, men det känns bättre med armbågen än med magen.)
Aj!
Vilken jäkla handling det blev. Eller vi handlade väl egentligen inte så jättemycket men vi pantade dessto mer. Vi är nämligen inte bara storkonsumenter av ägg här i vår familj utan vi dricka massor med Loka också.
Igår tog jag med två påsar med tomflaskor till lilla affären här på ön men ändå stod det sju eller åtta påsar kvar i garaget nu när vi skulle in och handla. Så vi fyllde pantmaskinen på Coop. På allvar, den började skrika att den var full och då hade vi ändå en påse kvar. Så då gav jag sista påsen till den stackars lilla tjejen som hade fått stå och vänta en lång stund på att vi skulle bli färdiga.
Såklart lyckades jag ta den mest bångstyriga kundvagnen som fanns i affären. Den drog enormt mycket åt höger och ibland hakade den upp sig och ville inte köra alls. Väldigt skönt att putta omkring på den full med varor och en Kali i när man har foglossning. Eller inte. AJ!
Men men, nu är det i alla fall gjort. Vi har packat in allt här hemma, ätit lunch och nu ligger vi och vilar i soffan. Det är riktigt fint sommarväder idag igen så vi ska ut på promenad/äventyr sen när vi vilat färdigt.
Mycket pantflaskor var det.
Stjärnfall.
Inatt kan man tydligen se en massa stjärnfall, ska ni ut och kolla? Jag hade gärna gjort det men jag orkar inte vara vaken så länge idag tror jag. Natten till idag var en ganska dålig natt för mig, mycket förvärkar som höll mig vaken så jag ska försöka gå och lägga mig tidigt idag och få ihop många timmars sömn.
Jag skulle behöva det för imorgon måste jag och Kali åka in till stan och storhandla. På måndag kommer min mamma och mormor hit och mormor fyller 75år så jag och Kali ska fixa födelsedagsmiddag och "tårta" (antagligen ingen tårta utan någon sorts paj eller kaka) till dom kommer.
Fast det drar ordentligt i magen ikväll också. Det kan ju bero på att Kali kände sig lite trött när vi var på väg upp från havet tidigare idag så jag bar henne bitvis. Hon, badväskan och magen väger tillsammans runt 35kg så det var inte helt lätt i alla uppförsbackar, men vad gör man inte för sitt barn?
Lite bilder från dagen:
Vi har gungat. Kali tyckte absolut att jag skulle gunga bredvid henne. Jag mådde illa som stryk trots att jag bara satt still på gungan, men som sagt, vad gör man inte för sitt barn?
Vi var nere i hamnen och stöd-handlade lite på förmiddagen och passade då på att sitta på en bänk och äta glass och glo på folk i solskenet.
Kali gömmer sig under grannens trappa när jag försöker få med henne hem. "Hörru Tjock-mamma! Fånga mig här då om du kan!" kan jag tänka mig att hon tänkte.
Lördagsmys i soffan med äpple, päron och choklad innan det var dags att slänga en rejält trött trollunge i säng.
Och här sitter nu en rejält trött mamma som alldeles strax ska gå och sova. Jag hoppas verkligen att det blir en lugnare natt inatt.
Sommar igen!
Idag har det varit riktigt soligt och varmt. Alldeles för varmt om jag får säga vad jag tycker.
Vi gick ner till havet men jag glömde telefonen (alltså kameran) hemma så det blev inga bilder tagna.
Hittade ett päronträd (visst är det päron och inte äpple?) här bredvid huset. Jag undrar om dom går att äta? Och i så fall när då? Någon päronexpert här?
Godmorgon!
Jag har bestämt mig för att idag ska bli en bättre dag än igår sett ur tjat- och tålamodssynpunkt. Det är fint väder idag så det är ju lovande för då slipper vi vara inne så mycket.
Kali skulle absolut ha nytt nagellack på tårna igår. Svart skulle det vara!
Vår dag.
Det var dåligt väder på förmiddagen så vi chillade i soffan framför Lotta på Bråkmakargatan.
Sen röjde vi ut ALLT i Kalis rum. Och Kali körde en imitation av när Emil fastnade med huvudet i soppskålen. (Ja, det har blivit VÄLDIGT mycket Astrid-filmer på sista tiden.)
På eftermiddagen blev det bättre väder så vi åkte och hälsade på våra vänner och Kali röjde runt i deras grushögar. Högst oklart varför ungen är så jävla förtjust i att rota i grus och sand.
Som sagt...
"Hmmm? Jag undrar om jag är skitig nog nu?"
Svar: JA!
Slut på tålamodet.
Det är inte ens lunch men tålamodet är redan slut här hemma. I alla fall mitt. Fast vi har hunnit med en hel del ändå, tvättmaskinen snurrar och muffins har vi bakat.
Det är regnigt och grått idag så nu blir det att krypa upp i soffan framför en film och ladda upp tålamodet igen.
Trött (och lite suddig) mamma med tålamodsbrist.
När man inte orkar gå på så långa äventyr.
När mamman är för tjock för att orka gå ut på några längre upptäcktsfärder då går man ut på gräsmattan och undersöka den lite noggrannare istället
Vi hittade blommor. Små små rosa blommor.
Om det bor i gräsmattan men inte är grönt så är det ju tydligen ogräs, men jag tycker i alla fall att dom är fina. Jag är ju ett stort fan av ogräs!
Gult.
En tvååring kan ha kul väldigt länge med ett långt gult rör.
Currykyckling till middag. Gult och gott!
Svärmor var till Ullared en sväng igår och kom tillbaka med en hel stor gul påse med gott och blandat till sina barnbarn. Både det i och det utanför magen.
"Mamma! Mamma!! MAAMMAAAA!"
Kali: "Mamma! Vi gå på promenad?"
Jag: "Jo det kan vi göra alldeles strax, jag ska bara diska först."
Kali: "Mamma! Gå på promenad! Till stora havet."
Jag: "Ja, om en liten stund."
Kali: "Mamma! Mammaaa! Maaaammaaaaa! MAMMA! Mammamammamammamammamamma! MAAAMMAAAA!!!!!! Vi gå på PROOOOMENAAAAD! TILL STORA HAAAVEEEET!!"
Envis, envisare, Kali. Suck!
Nytt till bebisen.
Lilla någon är inte ens född än men har redan rejält mycket kläder. Men det kommer behövas om hen blir en kräkis som sin storasyster.
Två (såklart!) bodysar som jag köpte när vi var på Nordby igår. För 10kr, kul med rea.
Tre bodysar som kom med svärmor från Jannis farmor...
...tillsammans med en söt liten dress som hon stickat själv.
Magen 38+0
Vecka 38+0 idag. 95% färdigt och 14 dagar kvar till BF.
Bara två veckor ( T V Å V E C K O R ! ) kvar! Det är ju nästan ingenting!
Jaha, jag hade ju inte tänkt skriva det här inlägget utan jag hade ju "bestämt" att jag skulle bli tvåbarnsmamma nu i veckan som gått när Jannis var hemma, men såklart fick jag inte som jag ville.
Och nu har vi precis vinkat av Jannis när han stack iväg mot Stockholm för sista jobbveckan innan långledigheten, så nu hoppas jag att bebisen fortsätter bita sig fast där inne i alla fall i sju dagar till.
Håll tummarna nu!
Hur mår jag då? Ja, jag känner mig tung, trött och gå gränsen till att ramla ihop hela tiden. Lederna är uppluckrade och det känns i hela kroppen. Halsbrännan har hållt sig ganska lugn dom sista dagarna och jag tror att det beror på att vi äter nyttigare och MYCKET mindre kolhydrater när Jannis är hemma. Halsbrännan blir tvärtemot vad som står i alla böcker värre av kolhydrater och bättre av fett. Jag förstår inte varför alla läkare och barnmorskor vill att gravida ska ha mer ont än nödvändigt? Varför hetsa gravida till att äta så mycket kolhydrater som möjligt hela tiden?! Man blir ju bara fet och får ont av dom. Dumheter!
Det märks även på vågen att det varit en nyttig vecka, jag har bara gått upp 0,2kg. +16,5kg hittills så det räcker nu tycker jag.
Mitt BMI har gått över 25 så nu räknas jag som överviktig. Det känns inte helt bra. Jag vet att BMI inte "visar rätt" för gravida men jag kan ändå inte låta bli att kolla. Tur att det inte är långt ner till överviktsgränsen. En liten förlossning på det här så är jag utan problem under den igen. Hurra!
Jag och kulan.
Mitt lilla rufs.
Där sitter hon på trappen och småpratar med sig själv och sorterar sina stenar som hon plockat.
Kvällsnöje.
Vad har ni lust att göra efter en fullspäckad dag när ni äntligen lyckats lägga er sjövilda trollunge?
Gå ut i garaget och ta på er stövlar och en gigantisk orange regnjacka och sedan gå ner i fårhagen och rota runt bland all den blöta grönskan efter försvunna får?
Nej, inte jag heller. Men det är i alla fall det jag gjort ikväll. Jag stövlade omkring och letade, klättrade omkring över stock och sten, lockade med knäckebröd och ropade men hittade inte ett enda litet får.
Det kom efter en lång stunds letande och ungefär tre telefonsamtal senare fram att det var fårens ägare som varit och hämtat dom till någon besiktning eller bedömning och att dom inte alls var försvunna. Skönt!
Synd bara att jag inte visste det från början, min foglossning hade uppskattat att sluppit den där skogspromenaden.
Nu sitter jag i alla fall i soffan med fötterna högt såsom en gravid kvinna ska sitta på kvällen.
Jag i min väldigt snygga fårletaroutfit med en näve knäckebröd i högsta hugg.
It takes two.
Jag har en tvångstanke, eller jag har massor med tvångstankar men nu är det en speciell sak jag tänkte på, nämlingen att jag nästan aldrig kan köpa bara EN utav någonting utan jag köper nästan alltid två.
Som idag t.ex. har vi varit uppe på Nordby med svärmor och Thomas och jag kommer hem med:
TVÅ ljuslyktor som Kali valde ut. Mina ansträngningar för att Kali ska tycka om färgglada saker verkar inte varit förgäves. Hurra!
TVÅ paket hallonbladste. (Jag har väl egentligen gett upp hoppet om att man kan påverka när förlossningen ska starta så det är inte därför utan mest för att det sägs att hallonbladste ska ge en lättare och snabbare förlossning och snabbare återhämtning efteråt. Värt att testa tycker jag!)
Sen köpte jag även TVÅ bodysar till lilla bebisen i magen, men dom skvalpar runt i tvättmaskinen just nu så dom får ni eventuellt se någon annan gång.
Som i reklamen?
Hur ser ni ut när ni just kommit ur duschen? Är ni så där välkammade och perfekt sminkade som dom är i reklamer och filmer?
Det är inte jag. Jag är lite mer lik Edward Scissorhands.
Inte pigg. Alls!
Jag har just vaknat efter en natt med riktigt kass sömn. Det enda jag vill göra är att sova mer eller föda barn men vi har ju svärmor på besök så jag gissar att det blir varken eller. Godmorgon!
Regn, regn och regn.
Trist att det alltid är dåligt väder när det kommer folk hit och hälsar på. Det har varit så hela sommaren, inte en enda gång har ön visat upp sig från sin bästa sida för våra besökare. Men vi gick i alla fall en sväng ner till havet och tittade på allt det gråa.
Trött.
Jag har ingen ork idag. Och så regnar det ute. Tråkigt. Jannis och Kali kollar en film och jag ligger i sängen och ska försöka vila bort min huvudvärk. Jag vill ha godis!
Värmeslag.
Imorgon får vi först besök av kompisar från Kiruna och sedan kommer min svärmor och hennes gubbe hit så idag har vi varit inne i stan och handlat och sedan städat ordentligt här hemma. Det är bra att få besök ibland (speciellt av svärmor) så man tar tag i röran.
Sen efter middagen bakade jag lite bröd medans Jannis och Kali tog en cykeltur och när jag var färdig med det och hade duschat och lagt Kali fick jag världens värmeslag. Var så varm att jag mådde illa och var tvungen att gå ut och sätta mig i skuggan ett tag. Jag trodde allvarligt att jag skulle svimma där ett tag, men det gjorde jag som tur är inte.
Blogg.se bråkar som vanligt och det går inte alls att ladda upp bilder så roligare än så här blir det inte idag. Godnatt!
Min lilla hjälpreda.
Kali hjälper mig skriva handlingslapp. Självklart var hon tvungen att hämta en stol från sitt rum och sätta sig precis utanför kylskåpet så jag inte kan öppna och titta vad vi behöver. Bra med lite extra spänning i vardagen.
Hallå?!
Internet verkar dött denna lördagskväll. Inget nytt någonstans.
Så nu tar jag min stora tunga kropp och går ut på en promenad i den fina sommarkvällen istället för att sitta här i soffan och slöa.
På återseende.
Dålig fantasi?
Är det bara jag som tycker att det hade varit vansinnigt festligt att måla om den i en annan färg men behålla namnet?
Trädgårdsarbeta igång förlossningen?
Jag fick en släng av extra energi/lust att få igång förlossningen/förståelse för Morticia Addams och gick ut och klippte bort alla vidriga rosor som luktar skit och släpper en massa blad överallt.
Rosenbuskar är bäst utan rosor.
Sen när jag ändå hade klippklipparen (jag vet att det egentligen heter typ sekatör, men hur kul låter det?) framme rensade jag bort dom skabbiga liljorna, överblommade vallmorna och dom konstiga bären som är farligt lika blåbär och som Kali ofta försöker äta.
Plockade bort så mycket blommor att jag inte fick plats med något ogräs i korgarna så det lämnade jag kvar.
Nu är jag helt slut. Halsbränna, ryggont och sammandragningar - Check!
Evighetsblomma.
Jag har plockat in någonting från rabatten som jag inte vet vad det är. Igen.
Men den här gången har jag ett eget namn på blomman, Evighetsblomma. Varje sån liten grön knopp blir en stor, fin och röd blomma men dom kommer inte alla på en gång utan bara några i taget så den ser lika fin och fräsch ut nu som den gjorde när jag tog in den för tre dagar sedan. Hoppas att det håller i sig!
Min evighetsblomma. En färgklick i sovrummet.
För- och nackdelar med att bo på landet.
Jag tror jag skrivit om det förut, men det tåls att sägas igen. Det finns både för- och nackdelar med att bo på landet.
Fördel:
Man kan ha ett grönsaksland där man kan odla härliga grönsaker. Garanterat ekologiskt och närproducerat.
Nackdel:
Men får ibland ganska vidriga varelser som inneboende. Det syns inte på bilden men denna spindel är var grön och ungefär 5cm i diameter.
Sovmorgon a'la tvååring.
Idag försökte Jannis ge mig sovmorgon. Det gick sådär. Jag vaknar MYCKET lättare och snabbare än vad han gör och jag har väldigt svårt att somna om efter det att dom gått upp p.g.a tankar som maler i huvudet, bebis som sprattlar i magen och en kissblåsa som passerade sprängningsgränsen för länge sedan.
Men dom gick i alla fall upp och Jannis började fixa med frukosten och jag la mig så bekvämt jag kunde och försökte somna om.
Och precis när jag faktiskt nästan lyckas somna om får Kali för sig att hon bara måste vara världens gulligaste unge och säga godnatt till sin trötta mamma så hon öppnar dörren till sovrummet, tänder taklampan och sedan smyger hon tyst som en mus in till mig, ställer sig bredvid sängen, klappar mig på kinden och säger med sin allra mjukaste mysröst "Godnatt mamma. Sov gott!". Underbara unge! Jag ger henne en kram och frågar lite snällt om hon kan tänka sig att släcka lampan och det kan hon. Hon skuttar iväg bort till lampknappen och släcker. Och sen tänder hon igen och studsar tillbaks till mig. "Jag släckte och tände igen" flinar hon nöjt. Jag förklarar fördelarna med att ha lampan släckt när man försöker sova och hon släcker lampan igen och ställer sig i dörröppningen och säger godnatt ett par gånger. Lite för många gånger. Lite för högt. Så där som tvååringar gör.
Här upptäcker Jannis vad som händer och kommer och "räddar" mig, men det var redan försent, inte en chans i världen att jag lyckas somna om efter det där.
Men det spelar ingen roll, det är tanken som räknas och det är skönt att bara få ligga och vila en liten stund extra tycker jag.
Jannis och Kali är ute på promenad och jag och slökatten tar en förmiddagsvila i sängen.
När det blir som man vill.
Min mage, eller hela kroppen egentligen, är ganska lydig just nu.
Ryggen och foglossningen har känts helt okej under veckan som Jannis varit borta men nu när han är hemma har jag fått jätteont. Jag känner mig nästintill handikappad. Det är väl för att jag vet att jag kan ha ont nu när jag inte är ensam. När det bara är jag och Kali spelar det ju ingen roll hur ont jag har, saker måste göras ändå så det är lika bra att inte fundera för mycket på det. Inte känna efter helt enkelt.
Och nu när jag äntligen gått över den magiska gränsen 37+0 och jag har varit hos barnmorskan och fått höra att allt är klart för förlossningen, då sätter magen igång och värka. Sådan där ilande och molande stark "mensvärk" som kommer och går. Helt fantastiskt! Mera! Mera!
Jag säger inte att det blir någon förlossning idag eller ens denna veckan kanske, men det är fan gött när kroppen fattar vad man vill och hjälper till för att man ska nå dit.
Stormagen har fattat vad den ska göra.
Bm-besök 37+1
Nu har jag, om jag får bestämma, varit hos barnmorskan för sista gången under den här graviditeten.
Allt såg bra ut. Bebisen har inte sprattlat sig lös (trots att det ibland känns som att det inte är långt borta) utan låg fortfarande fixerad och huvudet hade sjunkit ner ordentligt precis som jag tycker att det känns som att den gjort.
Sf-måttet låg på 31 cm och hade alltså växt som det skulle den här gången också, två cm på två veckor. Ett ganska lågt mått för att vara i vecka 38 men det följer sin egen kurva. Med Kali låg mitt sf-mått på 34 cm i vecka 37+0 så jag är mindre än vad jag var då.
Järnvärdet hade ökat sedan sist vi mätte och var 135, blodsockret låg på 4,2 och blodtrycket var 110/75.
Bebisens hjärtljud var lite lugnare nu än vad dom varit tidigare, 138 slag/min.
Efter att vi mätt, vägt, klämt på magen och lyssnat på bebisen så fick jag en massa papper som ska med till förlossningen, vi gick igenom graviditeten och skrev in önskemål inför förlossningen i journalen.
När jag ändå var inne i stan passade jag på att handla och fixa det sista som behövs inför bebisens ankomst, så nu har vi blöjor, våtservetter, gigantiska bindor och amningskupor. Allt man kan behöva för den kladdiga första tiden efter förlossningen.
Nyfiken storasyster som är väldigt fascinerad av hur små bebisblöjor är.
I väntrummet.
Pigg och utvilad? Nej. Lite småstressad och andfådd? Ja. Halsbränna? JA!
Men jag är i alla fall i tid för mitt förhoppningsvis sista besök hos barnmorskan.
Nu är han hemma!
Jag och Kali, eller egentligen mest Kali men jag måste ju liksom hänga på, kunde inte riktigt sitta hemma och bara vänta på att Jannis skulle komma hem så vi gick för att möta honom.
Och vi hann långt, nästan ända ut på "stora vägen", innan han kom. Hello foglossning.
"Spriiiing mamma! Vi möta pappa" tjöt Kali och pep iväg nerför backen så fort hennes små ben bara klarade av att springa. "Nja, jag vaggar nog hellre lite långsamt här bakom dig" flåsade jag. Tur att det inte är mycket trafik här!
Vi hittade en överkörd snigel som vi enligt Kali var tvungna att stanna och titta på i en alldeles för lååååång stund. Roadkill är tydligen helt sjukt intressant om man är två år gammal.
Magen 37+0
Vecka 37+0 idag. 92,5% färdigt och 21 dagar kvar till BF.
Den är här! Dagen jag väntat och väntat och väntat på är äntligen här. Idag är det 37 fullgångna veckor och bebisen är alltså färdigbakad och redo att komma ut. Så kom ut nu!
Jannis kommer hem allseles snart och är hemma i en vecka, men nästa vecka åker han iväg igen för sista gången och blir borta i en vecka (38+0 till 39+0) och jag kommer vara nervös varje sekund av den veckan. Jäklar i min lilla låda vad jag ska hoppas (och jobba på?) att bebisen ska titta ut nu denna veckan för jag har VERKLIGEN ingen lust att det sätter igång när jag och Kali är ensamma här hemma!
Det är tungt nu men jag tycker ändå att jag mår väldigt bra trots att ryggen och höfterna gör ont, halsen känns som om den håller på att frätas bort och jag inte ens kan resa mig upp ur soffan utan att bli helt slut. Och nu slipper jag ju vara ensam i en vecka så då ska jag verkligen försöka vila upp mig.
Fast jag kan ju neka till att jag har börjat längta nu. Det ska bli så spännande att äntligen få träffa lilla Någon som legat där inne i magen så länge. Och det ska bli så skönt att få tillbaka min kropp för mig själv igen, det är inte alltid helt enkelt att ha en inneboende, det blir så mycket kompromisser.
Jag vet inte hur jag känner inför förlossningen dock. Innan Kali föddes var jag helt redo. Jag hade läst så mycket att jag kände mig helt säker och jag visste vad som skulle hända in i minsta detalj även fast det var mitt första barn.
Men denna gången har jag inte haft samma tid eller ork att läsa så jag känner mig faktiskt lite mer osäker. Och det är ju helt baklänges egentligen eftersom jag nu fött barn en gång tidigare och därför vet vad det är som väntar och därför borde känna mig mer säker. Speciellt eftersom jag har nästan odelat positiva erfarenheter från förra gången.
Imorgon är det dags att träffa barnmorskan igen och då ska vi "utvärdera" graviditeten och gå igenom önskemål och tankar inför förlossningen och skriva in dom i journalen så efter det kanske det känns lite lugnare.
Om ingenting väldigt oväntat händer kommer jag klara mitt mål att inte gå över 70kg. Det känns helt fantastiskt!
