Ögoninflammation.

Inte roligt. Men vi väljer ögoninflammation över magsjuka alla dagar.
Bröllopsdag.
Helt otroligt faktiskt! Det har varit ett par gånger nu under det gångna året då jag trott att denna dagen aldrig skulle komma. Eller ja, det är klart att 31 oktober skulle komma, men jag trodde inte att det skulle vara som bröllopsdag utan mer dagen-som-skulle-varit-vår-bröllopdag-om-vi-fortfarande-varit-gifta. Men det här är ju MYCKET trevligare!
Tråkigt att Jannis inte är hemma, det är ju lite svårt att fira själv. Eller svårt är det väl inte, men det känns lite meningslöst.
Vi får väl fira lite i efterskott sen när han kommer hem igen. Förra året firade vi ju i förskott så det jämnar ut sig.
Pusselipuss.Lilla jag.

Säg hej till Frida, 16-17år. Och fråga för guds skull inte vad jag sysslar med!
Förutom idioten...

Kali hjälpte mig bära ut soporna. Hon skulle ABSOLUT "bära" själv.

Vi hittade ett gäng björnar (och ett par järvar) som stod och drällde bredvid lekplatsen.
Idiotpappa.
- Sigge kallade Kali för 'honom', 'han' eller 'pojken'. Det spelar absolut ingen roll för mig men idiotpappan tyckte det var väldigt viktigt tydligen. Han höll långa utläggningar för Sigge om att han sa fel. Om och om igen.
Till slut kunde jag inte hålla mig utan avbröt pappan mitt i en av hans uppfostringar och sa till Sigge att det inte är någon skillnad och att det inte spelar någon roll. Pappan blev tyst en stund.
- Sigge fick inte gunga i dom vanliga gungorna som tydligen var "för dom stora barnen". Sigge försökte klättra upp själv men pappan var snabbt där och lyfte ner och förklarade att "han kommer ramla ner och slå sig".
Jag lyfte ner Kali från bebisgungan för att Sigge också skulle få gunga. Pappan gav Sigge mindre fart än vad jag ger till Kali "för han kunde ju ramla ur och slå sig" annars.
Då satte jag Kali i en "stor-barns-gunga" och puttade på ganska mycket fart. Pappan försökte titta väldigt mycket åt ett annat håll och blev ordentligt tyst.
-Sigge fick HELA TIDEN höra att 'inte göra si' och 'inte göra så'. Och självklart pratade idiotpappan löjligt jävla bebisspråk hela tiden. Han lät rejält efterbliven. Som tur var så verkade Sigge ha ärvt några hjärnceller från sin mamma för han pratade ganska bra i alla fall.
Efter ungefär tio minuter hade jag fått mer än nog och gick därifrån innan jag blev så jävla irriterad att jag skrek rätt ut. Eller slog honom i ansiktet.
Det är när man träffar såndana föräldrar som man inser att man själv kanske inte är så jävla knäpp och att Kali kanske har en chans att växa upp till en normalt fungerande individ.
Nr 15.
Vi satt i soffan, tittade på tv och tog det lugnt och sedan gick vi och la oss tillsammans i min säng vid 23.30. Hon snurrade lite först men sedan sov hon gott hela natten.
Ända till kl 9.20!
Vilken tur att vi fick virda tillbaks klockan en timme så att vi inte missade hela förmiddagen.
Sen hittade jag tand nr 15 i munnen på henne när vi borstade tänderna imorse. Det kanske var därför hon inte kunde sova, vem vet?
Bör jag vara orolig?
Jag tycker inte att det är något att hetsa upp sig över. Det som åker upp måste komma ner och det som kommer in måste komma ut. Eller hur?
Eller?
Borde jag oroa mig? Ligga sömnlös? Ringa 112? Morsekoda SOS med perisennerna a'la familjen Flinta-style till psychotanten på andra sidan gården? Vad?
Gårdshäng.
Vi träffade en trevlig grannmamma och hennes son.

Bild från igår. Kali äter hemmagjord blåbärsglass.
Nästan rikskändis.
Anledningen till att jag inte kände för att bli kändis?
Jag tyckte väl inte att jag hade så mycket "intressant och kärnfullt" (som reportern uttryckte det) att säga om att det i Luleå kostar 875kr mindre att bo i en trea pga någonting som jag inte orkade lägga på minnet.
Tänkbart intervjuscenario:
Reportern: Vad tycker du om att det är 875kr billigare att bo i Luleå?
Jag: Ja det verkar ju bra.
R: Vad hade hänt om det hade varit 875kr dyrare?
Jag: Ja då hade jag väl fått betala 875 kr mer... (?!?!)
What?! Vad är det för jävla frågor? (Och jag vet att det var dom frågor dom tänkte ställa, jag var ju tvungen att fråga.) Hur "intressanta och kärnfulla" svar tror dom att dom kommer få på sådana korkade frågor?
Om när balansen och motoriken inte riktigt fungerar som dom ska.
Sen när vi kom hem ramlade hon ner från en köksstol när hon hjälpte mig att laga middag (och jag lyckades bara precis sticka in en fot under henne för att rädda henne från att slå huvudet i golvet).
Och sedan avslutade hon dagen med att halka på det blöta gräset och ramla in i en buske när vi var ute och kvällsgungade.
Alla kan ju ha en dålig dag men jag tror inte hon är riktigt färdig med sitt ramlande ännu. Imorse startade hon dagen med att stupa med huvudet först ner från pallen på toaletten.
Stackars älskling!
Kali och skor.

Vem sa att man bara kan ha skor på fötterna? Think outside the (shoe)box liksom.
Gungning by night.

Behöver jag skriva att vi var VÄLDIGT ensamma på lekplatsen?
(Detta kan väl eventuellt vara den sämsta bilden jag någonsin publicerat på den här bloggen. Och då är det verkligen dåligt.)
Tråkigt väder.
Idag är det riktigt grått och kallt ute. Jag har ingen lust att gå ut men en sväng till öppnis och sen en snabbhandlig ska vi väl klara av.
Chokladbollar.
Men det mest spännande som hänt enligt mig och Kali är att vi varit hemma hos Sofia och Vilja och busat på eftermiddagen. Sofia hade bakat goda mockarutor till mammorna och chokladbollar till barnen.

Så här glad blir man när man får en chokladboll.

Och så här butter blir man ut när man anklagas för att vara kladdig.
Hur tänkte du då?
Sladdarna på FRAMSIDAN?! Hur tänkte du då Jannis?

Nr 14.
Nu är det inte många kvar, bara två hörntänder och fyra kindtänder, sen har hon alla hon ska ha.
Sen kan hon börja tappa mjölktänderna och så gör vi om det en gång till.

Kali hjälper mig fylla i att hon fått en ny tand i sin bvc-bok.
Hålla tungan rätt i mun.

Att balansera på ett ben på en pall kräver koncentration.
Ett riktigt kattliv.
Kali vill ge katten en kram.
Katten? Not so much...

På tal om Kali och djur.
Ett riktigt hundliv.
Kalis mjukishund har fått sig ett koppel.
Kali är mycket nöjd.
Hunden? Not so much...

FÖRLÅT!!

Älskling, förlåt mig! Men faan vad söt du är!
Varför ser hon äldre ut när man sätter upp håret med en snodd?
Fullt upp.
Det ska storhandlas och städas. Bilen ska tvättas. Det ska hinnas umgås en massa massa. Sedan vill Kali träffa sina kompisar på öppnis och vara ute och gunga (helst flera timmar åt gången). Vi har tjorvat en massa med våra datorer och så ska jag hinna läsa lite.
Och så ska man ju hinna äta, sova och andas också.
Det blir inte så mycket tid över till att sitta framför datorn alla dagar...

Alla i familjen är dock inte lika stressade som jag.
Stör inte den katt som läser?

Tidningen är uppochner, men vad gör det när det är en riktigt intressant artikel?
Högt upp.

Kali är alltid som mest nöjd när hon får vara högt uppe. Bra att hon inte ärvt sin mammas osäkerhet när det kommer till höjder.
Stress?
Men jag tycker inte att jag inte har någonting speciellt att vara stressad över.
Har jag någon läsare som är "hjärtdoktor"? Borde jag kanske gå till sjukhuset och kolla upp det här?
"UT!"

Vi hoppas att dörrstoppet ska förhindra att hon kämmer av sig sina fingrar.
I have a dream.
Drömma får man ju alltid...
20 månader.
Jag vet inte vad som känns konstigast, att det redan gått 20 månader sedan hon föddes eller att hon fyller två år om bara fyra månader.
Tiden går fort!

Bild från ungefär ett år sedan. Då var hon en liten liten bebis som grisade med sin mat.
Inget pluggande idag.
Om jag hade skrivit att ikväll är första kvällen på länge som jag inte pluggar så hade jag ljugit.
Men ikväll är första kvällen på länge som jag inte pluggar och inte behöver ha dåligt samvete för det.
Provet är gjort, jag tror det gick helt okej. Ikväll har jag ätit choklad för att fira och imorgon ska jag fira genom att shoppa skor.
Sen ska jag öppna böckerna igen och ta tag i nästa veckas uppgifter.
Slöar i soffan och försöker att inte glömma bort allt jag tvingat min stackars hjärna att komma ihåg inför provet.
Nervös!
Sitter på parkeringen utanför skolan och tror jag kommer få magsår, hjärtattack och hjärnblödning av nervositet snart. Iiiiiihh!!!

Succé!
Fröbröd.
Men nu har jag bakat ett fröbröd så imorgon blir det macka till kaffet.
Det ska bli såå gott! Jag har ätit brödet förut så jag vet att det är smaskens.


Någon som är sugen på att prova? Gör så här:
- Sätt ugnen på 225°C.
- Blanda 3st ägg, 3dl riven ost (gärna någon starkare sort, t.ex västerbottenost), 1msk majonäs, 2msk keso och 1½tsk bakpulver till en rinnig smet. Tillsätt ca 5dl frön (t.ex sesamfrön, hela linfrön, solrosfrön eller pumpakärnor). Smeten ska bli fast men inte torr.
- Bred ut smeten på en plåt klädd med bakplåtspapper. Det blir väldigt platt.
- Grädda mitt i ugnen i 10-15 min. Det är färdigt när brödet får en vacker gyllenbrun färg.
Säkerheten först!

Kali tar det säkra före det osäkra.
Tunnelseende.
Jag har inte hunnit läsa så mycket som jag hade tänkt nu i veckan när Jannis varit borta så det är totalt plugg-tunnelseende som gäller idag.
Idag på förmiddagen har jag låst in mig i sovrummet för att få lite lugn och ro.

Att ha solen i ögonen är bra när man pluggar. Ljuset får hjärnan att fungera bättre och kunskapen likson bränns fast i minnet.

Amy är min trogna pluggkompis. Hon är inte till så mycket nytta, men hon är ganska söt.

Som sagt, tunnelseende.
Bra försök.
Jannis försökte lägga Kali idag. Det gick inte så värst bra.
Efter ungefär en halvtimme försökte hon putta ut honom ur sängen och vrålskrek efter mig. Haha, stackars Jannis!
Men imorgon testar vi igen.
Vuxenpoäng.
Nämligen en en RIKTIG plånbok. Inte en sån där liten som man bara har platskort i utan en riktig, med plats för sedlar och mynt. (Vad man nu ska med dom till?!)
Idag har jag blivit vuxen på riktigt.

Och i en riktigt vuxen plånbok finns det ett bibliotekskort.
Inte ensamma längre.
Fördel: Kali hann träffa honom innan hon gick och la sig. Hon har verkligen längtat efter sin pappa och när hon hörde att dörren öppnades hoppade hon ner ur soffan och sladdade ut i hallen för att ge honom en stor välkommen-hem-kram. Lyckan var total!
Nackdel: Kali hann träffa honom innan hon gick och la sig. Herreguuuud vad länge hon låg vaken och tjatade om sin pappa innan hon kunde somna.
Zombie.
Kali brukar ju ofta bli lite orolig och vaknar till när jag/vi går och lägger oss och det blir tyst i lägenheten, men igår gjorde hon inte det. "Åh så skönt att du fick sova" tänker ni nu, men nejnejnej, så blev det inte. Då tyckte nämligen min hjärna det var ett alldeles utmärkt tillfälle att börja mala.
Mala lite om framtiden, mala lite om provet på fredag, mala lite om Kali, och lite om katten, och lite till om framtiden. Mal, mal, mal...
Var ska vi bo? Vilken laddning hade nu en ammoniumjon? Vad ska jag göra i framtiden? Undrar vad astman beror på? Är barnmorska ett jobb för mig?
Jag har lust att öppna huvudet, plocka ut hjärnan, skaka om den och skrika: "Slappna av och SOV nu dumma hjärna! Passa på när du har chansen!"
Men det kan man ju inte göra, så där låg jag och funderade på allt och ingenting till klockan var efter midnatt.
Klockan 02.17 vaknade Kali och hon hade svårt att somna om så vi snurrade till efter kl 3.
Jag känner mig som en zombie. Kaffe är gott!
Fint med höst.

LCHF-katt.
I paketet fanns hennes nya mat. Det är dags för henne att få joina resten av familjen i LCHF-klubben.

Hon måste ha tyckt att det luktade gott för så fort jag packat upp påsen ut kartongen var hon där och markerade att det var hennes.

Sen satt hon I VASKEN och vaktade påsen ända till det var dags för middag.
Jag förblöder!
Ja inte riktigt men nästan...
Det är fan skadligt för hälsan att putsa fönster.

Pest eller kolera?
Blä!
Vems nya säng?!

Jag försökte förklara för henne nu ikväll att hon inte kunde ligga kvar för nu skulle Kali sova men hon bara tittade bort och totalignorerade mig. Jäkla katt!
Dagens wow!

Inte varje dag en luftballong kommer seglande över huset. Gissa om Kali var imponerad?!
Tröstshopping.
Det blev vår vanliga runda, gunga lite här, gräva lite i den stora sandlådan, gunga lite på gungan bredvid den stora sandlådan och sedan kollar vi in hundar, katter och andra barn på vägen hem. Superspännande tycker Kali. (Jag tycker mest att det är superspännande att hon inte tuggade på några gamla tuggummin idag.)
Sen tänkte jag att när vi ändå var ute kunde vi ju åka och köpa något kul.
Jag var inte helt säker på vad det var för något "kul" jag ville köpa men det löste sig eftersom Växtriket var det enda som var öppet när vi kom fram.
Alltså idag är "kul" detsamma som blommor.

En påse med kul.
Att orka eller inte orka? Det är frågan.
Behöver jag säga att sitta inne låter mest lockande i mina öron?
Kali också!
"Ä' de' dä'? Ä' de' dä'?"
Så det kom väl inte som någon större chock att Kali också ville ha en.

Det är högst oklart vad den föreställer.
Eller inte.
(Med "vi" menar jag att jag bäddade rent och Kali röjde runt i sängen och kastade ner alla sängkläder på golvet)
Sen efter lunch och vila för Kali (plugg för mig) så blev jag slö så det blev inte någon shoppingtur utan vi gick ut på upptäcksfärd här i området i stället. Kali upptäckte hur det är att tugga på ett tuggummi som man hittar på marken och jag upptäckte att man ibland faktiskt kan få lust att skrubba sitt barns mun med klorin.

Sen tog vi det bara lungt inomhus efter middagen. Kali och "boffen" gömde sig i ett skåp.
Morgonskype.
Idag var vi inte snabba på att krypa ur sängen jag och Kali. Vi vaknade just innan kl 8 men vi låg kvar i sängen och småpratade och kramades till klockan var nästan 9.
Då gick vi upp och gjorde frukost och sedan skypade vi med mamma och pappa. Kali blir så glad när hon ser vem det är hon pratar med. Synd bara att hon blir så ledsen när man måste avsluta samtalet.
Nu ska vi göra oss färdiga och sen går vi väl ut en sväng på gården och gungar lite innan lunch.
Efter lunch ska vi åka iväg och försöka hitta en farsdagspresent och kanske se om vi kan hitta ett nytt däck till vagnen.
När jag blir stor..
Nu har jag kommit fram till ytterligare en sak som jag absolut inte ska bli.
Kemist. Jag läser och läser och försöker verkligen förstå mig på hur alla ämnen, joner, isotoper och olika jävla sorters bindningar fungerar och precis när jag tror att jag förstår så inser jag att jag missuppfattat alltihop och måste börja om igen. *skriker rakt ut och sliter mitt hår* (snart ser jag ut som Einstein)
Jag måste säga att det inte känns helt ok att det bara är en vecka kvar till provet.
Tänk, tänk, tänk, tänk....
Fredagskul.
Någon som kan gissa vad som hänt?

Besök.
Kali har röjt runt med Vilja, visat sitt rum och sina saker och hittat på en massa bus. Jag har fått sitta vid köksbordet, dricka kaffe i (någorlunda) lugn och ro och prata med Sofia. Det var skönt att slippa presentera sig.
Självklart har jag inte tagit en enda liten bild. Jag hade alldeles för trevligt.
Frost.
Inatt har det varit minusgrader här hos oss, det ligger frost på marken.
Hej vintern! :)
Nu förstår jag.
Något jag däremot inte förstår är hur det kan finnas någon sand kvar i sandlådorna här på området när all sand (av någon konstig anledning) låg här inne på golvet i lägenheten.
Djup sömn.
Jag vet inte hur länge det tog innan jag insåg att ropen (och tillslut gråten) efter mig inte var i drömmen och vaknade. Men det kan inte ha varit allt för länge, då skulle hon väl krupit ur sängen och kommit och hämtat mig? Fast hon går ALDRIG upp ur sängen själv så hon kan inte vet att hon kan göra det...
När jag hämtade henne var hon i alla fall alldeles uppjagad och hade gråtit sig snorig. Stackars liten!
Nu på morgonen har vi pratat om att om det händer igen att jag inte vaknar när hon ropar så kan hon ju krypa ur sängen och komma in till mig istället. Så nu börjar hon väl krypa ur sängen hela tiden.
Världens sötaste lilla monster.
Jaja, hursomhelst så är den onödigt söt. Skrämmande söt!

Och håll i er nu, den har en luva som ser ut som en dödskalle. Jag dör av gullighet!
Rosa dammet. Nej! Rosa bandet menar jag ju.
Helgen.
Men i alla fall så tänkte jag bildbomba er lite nu för att ta igen det som missats under helgen.

Det hade snöat i Kiruna.

Jag pluggade.

Katten höll mig sällskap.

Kali grillade en hund.

Ajfåånen blixtrade sönder bilden på när Kali körde cross.

Eftersom mamma och pappa inte har något badkar (eller någon balja) så fick Kali bada i en stor vit låda istället.

-"Vaaar är Kali?"

På hemvägen åkte vi förbi ett fult gult hus som tydligen var med i Jägarna 2. Nästan som att se en kändis.
Hemma igen.
Återkommer imorgon.
Jag tog inte med datorn för jag trodde att jag skulle kunna blogga från ajfåånen, men det går ju inte så det har varit riktigt dött här sedan i fredags.
Godnatt och på återseende, eller återhörande kanske det heter, imorgon!
Jävla skitapp!
Vad är meningen med en bloggapp om man inte kan blogga med den?!
Suck!
(I-landsproblem jag vet.)
Pjuh!
Vi gick hemifrån just innan kl 18, vi åt gott och hade riktigt trevligt. Tack Ida och Lennie för en trevlig kväll!
Kl 20.18 kom sms om att Kali sov och sedan var vi hemma precis innan kl 21.
Och jag ringde inte hem en endaste gång!
Iiiih!!
Jag är nervös!
Kemihumor.
KALIum såklart! :)
Överdrivet.
"Snökaos i Kiruna" har det handlat om i flera olika nyhetssändningar ikväll.
Vilket jävla skitsnack! Jag är i Kiruna, och visst det kanske var värre i morse, men inte fan är det något snökaos!
Och om det nu är något kaos här så beror det inte på snön utan på att folk är dumma i huvudet och försöker köra sina bilar utan att först ha bytt till vinterdäck. Och jag tycker att det är ganska orättvist att ge snön skulden för att folk är korkade.
Så skärp er nu kirunabor! Snökaos har dom i Stockholm, här uppe sätter man på dubbdäck och så är det inte mer med det. Punkt slut!
UNDERBART!!!!
Kali är inte allergisk mot katten. Jag har fan lust att grina lite, SÅ glad är jag.
Nu, på med vinterdäcken på bilen och sedan drar vi mot Kiruna.
Ny säng.
Först IKEA, sen middag och montering av säng och hylla m.m. Precis när vi trodde att vi var klara för dagen så inser vi att middagen och monteringen har resulterat i att hemmet ser ut som en smärre krigszon, så det var bara att börja städa. Samtidigt som Kali och idiotkatten rev fram allt igen.
När det tillslut var (någorlunda) undanplockat och rent här hemma så var det dags att slänga trollungen i säng. Måste säga att det gick över förväntan med tanke på att det var i nya sängen.
Och nu har jag ägnat dom två sista timmarna åt att tvätta och skriva ihop en inlämningsuppgift till skolan.
Jag är helt slut! Jävligt trist att jag inte får sova riktigt än, först måste jag vika en maskin tvätt till och packa min väska för imorgon då vi drar till Kiruna.
Jag hade egentligen behövt läsa igenom det som ska gås igenom på lektionen imorgon men jag orkar inte det ikväll så jag får göra det medans jag äter frukost (läs; dricker kaffe) imorgon.

"Pappa! Pappapappapappapappapappapappa!" Dra lite här, skaka lite där, hoppa lite i pappas knä, tugga lite på nya sängen. "Pappapappapappapappapappapappapappapappa!" Försöka ta skruvmejseln, nästan svälja en skruv, jaga katten ett varv, dunka en bok i pappas huvud.
Det är inte lätt att montera ikeamöbler med en speeded Kali i samma rum.

Men så här bra blev det i alla fall tillslut.
Jag fyllde ut med lite kuddar och mjukisdjur så nya sängen inte kändes så stor och tom nu första natten.
Dåliga bilder men det får duga.
Måste komma ihåg!
Ammoniumjon, NH4+
Karbonatjon, CO32-
Nitratjon, NO3-
Sulfatjon, SO42-
Vätekarbonat, HCO3-
Jag måste memorera dom här jonerna och min hjärna har tydligen glömt hur man gör för att komma ihåg saker (läs; plugga), så jag tänkte att det kanske blir lättare om man skriver ner dom. Dom sitter även på kylskåpet och som bakgrund på fååånen.
Om ni träffar ni nu under någon av dom närmsta dagarna så be mig rabbla dom, tack!
Wohoo!
Imorgon drar familjen K till Ikea. Wohoo!
Jag kan verkligen inte förstå hur jag lyckas övertala Jannis att följa med dit om och om igen. Han säger att han hatar att gå på Ikea men ändå fortsätter han att följa med.
Som jag ser det finns det två alternativ:
Alternativ 1: Han är mer lik sin mamma och storasyster än vad han vill erkänna och ser alltså Ingvar Kamprad som gud.
Alternativ 2: Han älskar han mig mer än vad han vill erkänna och följer med för att göra mig glad.
Jag hoppas på alternativ nummer två.
Jag tror att smutset här hemma försöker säga mig något.
Vad tror ni? Visst ser det ut som om dammet tycker att det är dags att köpa rosa bandet?

Stackars Kali?

Kali vill gå in till dagiset och leka med dom andra barnen.
Jag tror verkligen att det är bättre för små barn att vara hemma med sina föräldrar än att vara på dagis. (Jag VET att det egentligen heter förskola, så orka inte ens påpeka det!) Dagis är säkert jättebra för barn som är kanske 3år och äldre, men jag tror inte att småbarn mår bra av att bli bortlämnade.
Jag är oftast 100% övertygad om att Kali har det bättre hemma med mig, men just sådana här gånger börjar jag nästan tvivla lite.
*%#@!
Tror ni provsvaren kommit?
Nå inte ens nästan.
Gick vi upp tidigt i onödan?
Självklart gjorde vi det.
Är jag förbannad?
Jag försöker, men jag är för trött för att lyckas få till någon riktig ilska.
Suck!
Imorgon gäller det.
Jag är alldeles för nervös för att kunna skriva något om vad jag tror och hoppas på. Jag återkommer imorgon.
Vatten?

Jag lovar! Det ÄR samma sak i båda glasen. Helt vanligt vatten. Den enda skillnaden är att Kali druckit ur det till höger.
Så egentligen kanske jag borde säga att det VAR samma sak i glasen, nu är det vatten i det till vänster och bearnaisesaft i det till höger.
Någon som känner sig tröstig?
Över förväntan.
Kali satt helt still och nästan helt tyst i mitt knä i en hel kvart! Förstå att en kvart för en 1,5-åring är ungefär som ett halvår för en vuxen. Helt otroligt bra!

Sen när vi kom ut igen var Kali tvungen att balansera upp sitt snälla beteende lite genom att härja runt lite i rabatterna. Det finns ju gränser för hur lugn man kan vara...
Hur ska detta gå?
Idag kl 10 ska jag till skolan och försöka få det här med jonföreningar förklarat för mig.
Eftersom Jannis jobbar så ska Kali med. Jag får försöka muta henne att sitta tyst och stilla med nappen och en näve russin tror jag.
Ska bli spännande att se hur det här ska gå.
Ooooh en så spännande dag.

Kali har ridit på en björn.

Och så har vi spanat på svampar.
Godnatt!
Jag längtar "hem"!
Jag vill kunna ringa till någon jag känner och planera att träffas, inte vara tvungen att gå till öppnis eller ute till en lekplats för att kanske träffa någon som man kan prata med.
Jag är less på att prata om ytliga saker som vad barnen heter och hur gamla dom är med folk jag inte känner. Jag vill prata med mina vänner om riktiga saker. Jag är less på att presentera mig om och om och om igen.
Jag längtar "hem" till Kiruna!
Korkad.
Faan vad svårt det skulle vara med kemi då! Irriterande svårt!
Och det mest irriterande av allt är att jag tror inte att det är så svårt alls egentligen, det är bara jag som inte förstår. För att tala klarspråk; jag är korkad!
Nej, det är jag faktiskt inte, men jag behöver verkligen få det här med jonföreningar förklarat för mig. Boken är inte speciellt bra på att förklara.
Jag hatar att misslyckas. Och när jag misslyckas blir jag sugen på choklad. Problemet är ju att det inte finns någon choklad här hemma eftersom vi kör lchf.
Just nu hatar jag lchf.
Så jävla efter.
Trött.
Jag vaknade imorse trött och med huvudvärk och ont i kroppen. Jag kände mig uttorkad och var hes.
Om det inte var för att inte mådde illa och för att jag är 100% säker på att jag var spiknykter igår så skulle jag trott att jag var bakfull.
Så jävla ovärt. Bakfull utan att ha varit full först.
Glasögonorm.
Höst?!
Det märks verkligen att det är oktober. Eller inte...

Hur man vet att man lagar mat för långsamt.

Här sitter Kali (och hennes tappra sidekick "Gockie") och river ett papper i småsmå bitar.

Här har en tornado Kali dragit fram. Eller så har väskan bara spontanexploderat.
Oj så roligt jag tycker det är att städa.
NOT!




