Vad läser ni?
Så, hjälp mig nu! Tipsa om en bra bok eller en läsvärd blogg.
(Eller varför inte tipsa om din egen blogg?)
Men nu då?
Något julkänsla nu då?
Nej. Inte ens lite. Men vi fortsätter kämpa. Och fejka.
"Fake it 'til you make it" liksom.
Komsi komsi julkänslan!
Så nu låtsas jag. Och så hoppas jag på att lite "låtsasjulkänsla" ska locka fram den riktiga julkänslan.
Jag frågade mig själv, "vad är juligt?"
Svaret?
Knäck såklart! Så vi gjorde knäck.
LCHF släng dig i väggen! Om det är sirap och socker som krävs för att julkänslan ska infinna sig här hemma då är det socker och sirap som gäller.
Oväntat?
Idag var det alltså dags för 'Kost och hälsa'-diskussionen på skolan.
Fick jag prata till punkt en enda gång? Nej, alla andra fick prata om sina ämnen i lugn och ro men jag avbröts HELA tiden av dom andra som ville uttrycka sina åsikter. Jag blev avbruten av en del intressanta frågor också, men ändå avbruten. Om och om och om igen.
Det var faktiskt en del av min presentation som jag fick läsa upp utan att bli avbruten, det var den där jag listat dom vanligaste missuppfattningarna/"argumenten" mot LCHF som jag sedan tänkte gå igenom och förklara. Problemet är bara att läraren bara lät mig läsa upp punkterna och sedan inte lät mig förklara hur det egentligen ligger till.
Skulle det varit i "verkligheten" skulle jag blivit riktigt irriterad och sagt till men eftersom det var i skolan orkade jag inte börja bråka om det. Om det däremot skulle vara så att jag får ett lägre betyg på denna övning pga detta ska jag ta upp det med läraren.
Var detta på något sätt oväntat? Nå inte ens lite.
Snälla lilla lampan...
...jag förstår om det är jobbigt att vara ensam kvar, men gå (för fan) inte sönder du också.
Jag har letat och letat men jag har inte hittat någon affär som säljer sådana här glödlampor som du, så om du går sönder blir det mörkt.
Tack på förhand!
Diskussion: Kost och hälsa.
Jag ska diskutera FÖR lågkolhydratkost och jag kommer, som jag har förstått det, att vara den enda som gör det. Känner på mig att jag kommer få svara på en del korkade missuppfattningar om LCHF imorgon.
En del tokigheter kan man läsa sig till i våran lärobok 'Medan jorden snurrar', där står det t.ex "Om man lever på en kolhydratrik kost går man inte så lätt upp i vikt, även om man äter mycket." eller "...de flesta svenskar får i sig mer [fett än vad dom behöver], och det kan leda till fetma eller i värsta fall hjärtproblem."
Jag gissar att jag även kommer få höra klassikerna "Hjärnan behöver kolhydrater för att fungera!" och "Vi människor har ju ALLTID ätit mycket kolhydrater!"
SUCK!
Får jag be om störssssssta möjjjjjliga tyssssstnaaaaad.
Det krävs enorm koncentration (och att man håller tungan rätt i munnen) när man ska äta med både kniv och gaffel samtidigt.
Dagens outfit.
Kali har nämligen själv komponerat ihop en (halv) outfit som är värd att visa upp.
Rutig skjorta, inga byxor (OMÖJLIGA UNGE!!), dom nya mockasinerna och en av Jannis mössor (ja ni ser rätt, det är en jävla System1-mössa). Och, självklart eftersom bilden är tagen nu precis innan läggdags, så har hon nappen i munnen och laban i ett fast grepp.
Ser ni hur snyggt det matchar?
Det är nästan så pass att jag börjar fundera på om hon verkligen är mitt barn, jag kan inte matcha kläder om så mitt liv hängde på det.
Oförstående katt.
"Vad är det här för nå jävla dumheter?!" undrar den MYCKET skeptiska katten.
Förtjust unge.
Kali fick ett par mockasiner (med Hello Kitty på) av sin mormor igår.
Hon ÄLSKAR sina nya mockasiner. Och nu menar jag verkligen Ä L S K A R .
Hon visade om och om igen hur fort hon kunde springa runt runt i lägenheten.
Gissa vem som absolut skulle ha dom på sig när hon sov?
ISkallt.
Gröna "gräsmattor" = NOLL julkänsla.
Hacka, hacka, hacka!
Sparka, sparka, sparka!
Epilepsivarning.
Mina grannar tar det här med julpynt på STÖRSTA allvar. Det lyser och blinkar i flera olika färger.
Här ser ni ett exempel på hur fruktansvärt det kan se ut:
Det snöar!
Mera! Mera! Mera!
Mikrovakt.
Kali håller koll så att allt går rätt till när hennes morgon"jäjje" värms i mikron.
Så mycket bättre.
Hur har jag tidigare kunnat tycka att en lördagkväll varit bra?!
Nu vet jag ju att ingen kväll, en lördags sådan eller annan, är fulländad utan att se E-Type, Timbuktu, Lena Philipsson, Mikael Wiehe, Laleh och Tomas Ledin iförda vikingakläder på tur i en sjunkande(viktigt att det är en sjunkande) vikingabåt.
Evas kombination av vikingakläder och ett par RayBans och Timbuktus jävla hatt (hätta?!) gör ju bara saken ännu mer underhållande.
Jag har skrattat. Sen skattade jag lite till. Och den tänkte jag skratta ännu lite mer men jag gjorde inte det för då hade det funnits risk att jag kissat på mig.
Vi är redo!
Tro det eller ej, men jag har faktiskt "adventspyntat" idag.
INGA tomtar ännu(!!!) men lite nya gardiner och en stjärna har jag hängt upp.
Och så har jag gjort klart och ställt fram en adventsljusstake såklart.
Godnatt!
Jag ligger redan i sängen.
Det är bara skit på tv ikväll, internettet är seeeegt och jag kan lika gärna läsa nk-boken i sängen.
Och sen är jag trött också. Så det blir nog inte så lång läsning innan jag släcker.
Godnatt!
Kojbygge pågår!
Kali och dockan chillar i kojan.
Plugga, plugga, plugga!
Jag hade ett väldigt givande samtal med min lärare igår så nu känns det inte alls lika omöjligt att klara det här.
Jag skulle dock behövt lite motivationschoklad för att det ska bli en riktigt lyckad pluggsession. Men jag får försöka göra det bästa av situationen.
Jag fuskar :)
Blåbär/vaniljyoghurt med fruktmüsli. Fuskigt men smaskigt.
Mmmmm...
Idag har jag handlat ingredienser så att jag kan baka lussebullar.
Jag är SÅ sugen på att baka nu! Men jag tror jag väntar till på lördag, det känns liksom inte riktigt som att det är dags än.
Om det växer ut en grisknorr vet ni varför.
Jag tycker att sånt är spännande så det var skönt att jag inte hamnade i samma grupp som någon av dom äcklade blondinerna som finns i klassen. Dom suckade, riskerade att få rynkor(?!) genom att skrynkla ihop ansiktena till väldigt besvärade miner och propsade på att förnstret skulle vara öppet trots att det nästa var minusgrader ute. "Amen det luktar ju typ skiiitäckligt!"
Det vi hade att skära i var strupe, hjärta, lungor och njurar från en liten (eller kanske ganska stor, vad vet jag?) gris. Intressant!
Jag kunde inte riktigt med att börja fota den stackars grisen. Egentligen inte för grisens skull, även om jag tycker att det är viktigt att visa respekt, utan mest för att dom andra i klassen inte skulle tro jag är helt jävla knäpp.
Och sedan kanske ni inte är intresserade av att se hur en gris ser ut på insidan?
Hursomhelst så lyckades jag i alla fall sticka mig i fingret med skalpellen, så jag har blandat blod med den döda grisen. Så om det växer ut en grisknorr på mig sen så vet ni varför.
Hello birdie!
Jag sitter och väntar på att lektionen ska börja.
Mitt sällskap är lite stelt.
Glada nyheter!
Jag och Kali kommer slippa en ensamvecka! Tjohoo!
Jannis ska bara jobba ett par dagar istället för en hel vecka (eller ännu mer som det varit nu sista tiden) och när han åker iväg nu om ett par dagar får jag och Kali besök av min mamma och pappa under helgen.
Och sedan när dom åker, ja då kommer Jannis hem igen.
Inte en enda dag kommer vi behöva vara ensamma. Hur bra är inte det?!
Och för att göra allt lite ännu bättre har jag hittat ett recept på lchf-lussebullar så julen är räddad.
Nu behöver jag bara lite snö och sen är lyckan total. Eller nästan i alla fall.
Suddig lussebulle från förra året.
Dissektion.
Hälften klart.
Jag har ju under dom senaste tre veckorna, när Kali varit sjuk och Jannis jobbat mycket, hamnat ordentlig efter med skolarbetet, men jag börjar så smått komma ikapp igen.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag var ikapp, men jag har gjort två av fyra inlämningsuppgifter nu och känner att jag i alla fall har en chans att lyckas klara av kursen.
På onsdag ska jag till skolan på lektion, för då är det dags för dissektion, och jag ska passa på att prata med läraren och se vad hon har att säga om saken.
Just nu känns det i alla fall inte lika hopplöst som det gjorde för några dagar sedan.
Ikväll blir det en tidig kväll för mig, måste sova ordentligt så jag orkar fortsätta skriva imorgon.
Godnatt!
Tio! TIO!
Nej det har hon kanske inte, men hon har lärt sig att tio betyder att hon andats färdigt i sin astmainhalator.
Jag: (räknar i takt med att Kali andas) Ett...två...tre...fyra...fem...
Kali: Tio.
Jag: ...sex...
Kali: Tio.
Jag: ...sju...
Kali: Tio!
Jag: ...åtta...
Kali: Tio!
Jag: ...nio...
Kali: TIO!!
Är det bara jag som tänker såhär?
Jag kan bli lite paranoid och börja misstänka att jag är riktigt knäpp och att Jannis egentligen är min personliga assistent som får betalt av Landstinget för att bo med mig.
?!
(Fast sedan kan jag ju i och för sig ibland tycka att det är han som är knäpp och att det är jag som borde få betalt för att bo med honom. Men det hör inte riktigt hit. Inte just nu.)
Är det bara jag som tänker såhär? Är det bara jag som ibland liksom inte riktigt litar på att världen runt omkring mig är på riktigt, att saker inte är så som dom verkar? Är det bara jag som ibland får för mig att jag liksom missuppfattat alltihop?
Är ni på riktigt?
Det nya.
Man lär sig använda sig ryggsäck som bärstol för dockan. Såklart!
Dagens konstaterande.
Den som bestämde att dammsugaren skulle ha en sån här sugstyrkevolymsnurrknapp hade INTE egna barn.
När man har barn och försöker dammsuga med en dammsugare med denna skitfunktion ägnar man mer tid till att be ungejäveln barnet vrida upp "volymen" igen än vad jag gör till själva dammsugningen.
Vad är det egentligen tänkt att det ska vara bra för? Vill man någonsin dammsuga svagt och långsamt?
Och varför i så fall? Det är ju inte som att det är så värst kul att dammsuga utan det är ju mest skittråkigt och något som man helst vill få gjort så snabbt som möjligt.
Hallå snön?! Var är du?!!!
Det är -7 grader ute och bara en vecka kvar till första advent, men VAR FAN ÄR SNÖN?!
Nu måste det snart komma snö annars blir jag deprimerad. Och mörkrädd! Fy vad mörkt och tråkigt det är ute nu.
Är det dags att byta nu?
Nu när 3 av 5 glödlampor är trasiga kanske det är dags att börja engagera sig i projekt 'komma ihåg att köpa nya glödlampor'. Eller vad tycker ni?
Utbrott.
Äntligen sover Kali!
Hon har varit arg som ett litet bi hela förmiddagen nästan. Arg för allt och arg för ingenting. Samtidigt!
Jag är alldeles trött bara av att ha sett henne vara så arg, undrar hur trött hon själv var efter allt skrikande, gråtande och rullande på golvet?
Hoppas hon får sova ordentligt nu så hon får tillbaks lite energi så vi kan gå ut i den fina frosten och gunga lite sen på eftermiddagen. (Fast hon får inte sova för länge för då kommer ju solen ha hunnit gå ner.)
En MYCKET imponerad Kali som tittar på dansuppvisning på Hanverksmässan för några veckor sedan.
Ajm sååå fäschånabööl!
Så jag letade fram min inre fashionista/designer/survivor och löste problemet.
Vad får man om man klär sig i en scarf med hjälp av tre hårklämmor och en hårsnodd?
Ja, inte vet jag vad ni får ihop men det här lyckades jag med. Stylish värre!
(Sen när det här bli hetaste mode, kom då ihåg att det var här ni såg det först.
Om det däremot syns på "sämst klädda-listor" (vilket är bra mycket mer troligt) så kan ni ju fetglömma att jag visade er det här.)
Men vad faan!
Och vi snackar inte en liten försynt ensam julstjärna utan det är gardiner, ljusstakar, tomtar och hela köret.
Vad är det för fel på folk egentligen??! Jag tror jag hatar folk i allmänhet och grannar i synnerhet.
/Grinchen
Ajaj.
Så där ja, då var ryggen tatuerad. Det tog ett par timmar men det var helt ok.
Om ett par veckor har jag en ny tid, och så får vi se om den hinner bli klar då.
Ni får se bild när det är färdigt.
Nu har jag fått lite mat och ett glas vin i mig och det känns riktigt bra. Någonting säger mig dock att det inte kommer kännas lika bra imorgon. Men det är sånt man får ta.
Illamående.
Men först så måste det storhandlas och eventuellt dammsugas lite, så det är bara för mig att rycka upp mig och sätta igång.
Imorgon är det dags.
Bra natt.
Hon har fortfarande hostat en del men inte alls så som hon gjort tidigare. Jag vet inte om det har med saken att gör men jag gav henne INTE hennes astmamedicin igår innan hon gick och la sig. Jag tycker nästan att hon hostar mer av den ibland.
Synd då bara att jag inte kunnat sova så gott utan legat på helspänn och lyssnat efter skummisar som försöker bryta sig in i lägenheten. Gah! Minsta lilla ljud har fått mig att bli klarvaken. Istället för att räkna får för att kunna somna har jag legat och funderat på om jag kanske borde ta pistollicens, börja träna någonsorts brutal kampsport och skaffa en stor och elak vakthund. (Förlåt Amy, men jag vet inte om du skrämmer några skummisar?)
Så dagens bästa, förutom att Kali sovit gott och hostat mindre, är att Jannis kommit hem nu på förmiddagen. Tjohoo! Det är egentligen lite löjligt men jag känner mig så mycket tryggare när han är hemma.
Skummisen forts.
Han som var här och knackade på tidigare var här och knackade på igår också, men då öppnade jag inte för Kali vaknade precis. Men jag hade hunnit titta i titthålet så jag vet att det var samma gubbe.
Jag fick dåliga vibbar direkt jag öppnade dörren så medan han stod och pratade la jag företagsnamnet som stod på hans jacka på minnet. Jag googlade företaget och hittade på på deras hemsida denna varning:
"Vi knackar aldrig på dörren. Det finns de som knackar på hos privatpersoner och utger sig för att komma från Brandskyddsföreningen. Släpp inte in dem! Vi gör aldrig några hembesök."
Gaaaaah!
Iofs stod det att anledningen till att dessa "bedragare" vill komma in i lägenheten är för att dom vill försöka lura en att köpa brandskyddsutrustning till överpris, men ändå. Scary! (Jag borde VERKLIGEN sluta titta på Criminal Minds och liknande serier.)
Så jävla skönt att Jannis snart är hemma igen!
Skummis.
Nyss knackade det på dörren och utanför står en gubbe med ett sånt där klippblock, så jag tänker att det är typ en vaktmästare eller något och öppnar dörren. Då börjar han babbla om brandsäkerhet och undrar vilka som bor i lägenheten och om alla är hemma nu. Nä, säger jag och undrar vad han vill. Han säger att han vill ha någon sorts brandutbildning och undrar när Jannis kommer hem. Svinskumt!!
Jag sa att vi inte är intresserade av någon kurs och frågade om han hade någon broschyr. Det hade han inte. (?!)
Då frågade jag om dom har någon hemsida. Det sa han att dom hade men hm sa inte vad den hette. (?!)
Näha, sa jag och stängde OCH LÅSTE dörren.
Jag fick verkligen inget bra intryck av den gubben. Han verkade så jävla skum!
Hittills är det mest ganska mysigt.
Kali hostade så att hon spydde (stackars lilla grisen!) och sen hostade hon så mycket att hon inte kunde somna om så nu sitter hon här och myser med mig i soffan.
Positivt: Hon är så jävla go och varm och jag älskar att sitta och mysa med henne.
Negativt: Hon luktar lite kräk, jag kan inte göra skolarbete och hur fan ska hon orka bli frisk när hon aldrig sover?!
Det här blir nog en riktigt spänannde natt...
Jag har redan varit inne och fångat upp en hostspya i en hink. Det tog ungefär två minuter från det att hon somnat till det att hon började kväljspy. Hon har fått flera omgångar med astmasprayen men jag tror inte att den fungerar. Jävla skit!
Fortsätter det så här blir det inte mycket sömn inatt heller.
Men, det här var inte tänkt att det skulle bli ett gnällinlägg utan jag hade tänkt skriva att Kali har varit väldigt rörlig idag. Så pass rörlig att fotografierna av henne blivit suddiga.
Suddig. Som vanligt då alltså.
Jag har lärt mig av mina misstag och tänker INTE skriva att hon blivit piggare eller friskare, utan jag väljer att kalla det mer rörlig.
När tar eländet slut?!
Inatt har Kali hostat så hon spytt. Superfestligt att börja byta sängkläder mitt i natten. NOT.
Nu nyss hostade Kali så att hon spydde. Så nu sitter hon i mitt knä och ska försöka sittsova eftersom hostan inte är lika jävlig när hon sitter upp. Hittills går det inte så värst bra, hon är VÄLDIGT vaken.
Det måste vara otroligt intressant för er att läsa bloggen nu för tiden, bara en massa gnäll och baciller. Förhoppningsvis blir det bättre snart...
Små sjuka barn ska sova sig friska 2.
Sova lite med näsan i mammas armhåla. (Tur för henne att jag lyckades ta en dusch medan hon sov i sin säng på lunchen)
Sova lite i soffan.
Så himla dålig timing. Vi hade behövt åka och handla men det känns inte ok att väcka en febrig unge för att dra med henne ut på handling och jag kan ju inte lämna henne ensam.
Vi får klara oss ändå. Och vi kan ju trösta oss med glass.
Världens bästa medicin!
Vilken universalmedicin botar ALLA sjukdomar?
Jo, glass såklart!
Idag gör vi chokladglass. (Den var inte riktigt färdig på bilden, det är därför den ser lite kornig ut.)
Små sjuka barn ska sova sig friska.
Eller inte.
Fan vad envis hon är! Jag fattar inte hur hon orkar...
Sjukstuga.
Så vi gick in i febermode och har spenderat hela eftermiddagen i soffan. I pyjamas.
Middagen åt vi i soffan. Hemmagjord glass med krossad choklad till efterrätt.
Kali har skurit sig i fingret, eller klämt det, jag vet inte för jag såg inte när det hände. Men det gör tydligen VÄLDIGT ont i alla fall. Hon kommer med jämna mellanrum på att hon har ett sår på fingret och då är tårarna inte långt borta. Varje gång. Sötis! Det är inte lätt att vara sjuk när man är liten.
Öhh...jomensåatteeh.
Inte världens bästa bild. Jag ser eventuellt lite blekare och lite suddigare ut på bilden än vad jag är i verkligeheten. Men bara ytterst lite.
Det är inte lätt att vara katt alla gånger.
Katten: *tänker* Dum-di-dum-dum, (jag vet inte vad katten tänker på men det är garanterat ingenting viktigt) här ligger jag och har det ganska bra.
Kali: Ääääjmiiie! Puuuusch!!!! ('Amy! Puss!' på kaliska)
Det är synd om Amy och hon har (tyvärr) blivit plågad tidigare.
DISCLAIMER!
Inga katter kom till skada under fototillfället.
Hejdå ljuset.
Klockan är inte ens två och solen är redan på väg ner. Min enda tröst är att det är ännu mörkare uppe i Kiruna. Hehe.
Jaja, varför inte?!
Kali, pekar på tröjan med Snobben: Boff! (Vilket betyder 'hund' på kaliska)
Jag sätter på henne Snobbentröjan, men när jag ska lägga in elefanttröjan i skåpet igen blir Kali VANSINNIG (med stora bokstäver!).
Hon SKA ha elefanttröjan.
Jag börjar ta av Snobbentröjan men då bli Kali VANSINNIG (med STORA bokstäver. Igen.).
Vad gör jag?
Orka tjafsa om antalet tröjor liksom, det finns så mycket annat vi kan bråka om.
Blomma för idioter.
Förutom en liten kaktus. En gång per år.
Hmmm, hur var det nu? Oktoberkaktus? Decemberkaktus? Nä! NOVEMBERkaktus heter den ju!
Det är visst lite fullmåne tror jag...
Nu rimmar vi!
Mitt i en diskställslek hände det att
en liten trollunge trodde
att ett bestickställ var en hatt.
Vi har läst böcker som rimmar (många gånger) dom senaste dagarna, och då kan det lätt bli så att man börjar rimma själv.
Tack.
Men jag vet fortfarande inte vad jag ska gör åt "problemet", jag är alldeles för trött för att kunna fundera ut en lösning. Jag får vänta till Jannis kommer hem i nästa vecka och så får han ta ett par nätter så jag får vila upp hjärnan lite och sedan ska vi nog lyckas lösa det här. Det blir ju lite lättare när man är två.
"Upp! Upp!"
På en bra kväll blir det ett par svängar för mig in till henne för att söva om.
På en dålig kväll, som idag, försöker jag söva om henne non-stop i ungefär en timme medans hon skriker att hon vill "Upp! Upp!". Sedan kommer idiotkatten in och jamar och beter sig så pass mycket att det inte är någon mening med att fortsätta utan det slutar med att Kali får komma upp och sedan gå och sova med mig.
Jag blir GALEN! Det känns som om jag aldrig får någon tid för mig själv.
Säg vad jag ska göra? Hur fan får jag ungen att sova på kvällen?
Tonåring eller (snart) tvååring?
Bilden är tagen idag vid lunchtid. Hur fan ska det gå när hon verkligen blir tonåring?!
Spännande!
Och jag vet inte riktigt vad som har hänt, men jag är helt sjukt nervös och jag rädd för att det ska göra ont, vilket är helt tokigt av tre anledningar.
1. Det är inte första tatueringen så jag VET ju att det inte gör speciellt ont. Lite irriterande efter ett tag, men inte så värst ont.
2. Jag gillar när det gör lite ont. Eller jag har i alla fall inte så värst mycket emot det.
3. Jag har fött barn. Klarade jag det klarar jag att tatuera mig.
Nu när jag skrivit mer dessa tre punkter känns det redan mycket lugnare. Fr.o.m nu ska jag sluta vara nervös och bara se fram emot nästa vecka.
Heeeeej pantamera!
Här hemma hos oss dricks det en hel del Loka Citron. Tur för oss att vi har en dotter som är förtjust i att panta.
Annorlunda förkylning?
När jag läser runt lite på olika lchf-forum på internet inser jag snabbt att jag inte är ensam om att känna så här. Många som äter lågkolhydratkost tycker att dom har färre och lindrigare förkylningar nu än vad dom hade när dom fortfarande åt en massa kolhydrater.
Och tydligen blir man frisk fortare. Det låter ju bra!
Hängig mamma med liten trött trollunge i famnen.
På gränsen. [VARNING FÖR GNÄLL!]
Kali är lite gnälligare än vanligt och sover lite sämre eftersom hon är sjuk. Jag känner mig förkyld och trött men skulle egenligen behöva vara pigg och smart på kvällarna så jag kan hänga med i skolarbetet. Katten har fått någonsorts höstdepression/vinterfnatt och piper i stort sett non-stop.
Idag kom Jannis hem och innan han klev innanför dörren var jag beredd på att bara lägga mig ner på golvet och grina och ge upp.
Det är konstigt det här med hur mycket man orkar. Eftersom jag fick avlastning idag var det till idag jag orkade. Skulle jag inte fått avlastning förrän nästa vecka skulle jag orkat till nästa vecka (även om det inte känns så just nu). Man orkar det man måste orka, även om man inte tror det själv.
På onsdag åker Jannis iväg på jobb igen och kommer hem en vecka senare. När han kommer hem har han haft två helt lediga dagar på tre veckor. Två dagar av tjugoen. Hela familjen behöver semester...
Jag lär mig tydligen aldrig.
Igår skrev jag att Kali börjar bli lite bättre. Imorse när Kali vaknade var båda hennes ögon helt igenkladdade.
Helgen med mamma/mormor.
Hon har busat med sin mormor i badkaret.
Hon har låtit sin mormor köpa ett halsband till henne när vi var på hantverksmässan på Arcus i lördags.
Hon har provsuttit mormors väska tillsammans med dockan.
Nu när Kali äntligen börjar bli lite bättre så känner jag mig helt sänkt. Tur att Jannis kommer hem imorgon för jag tror att jag kommer bli sjuk.
Varför är det ingen som säger någonting?!
Skillnad?
Hursomhelst. Vi lyssnar inte så uppmärksamt i början när deltagarna presenteras (vi snackar skit och dricker vin istället) och sedan börjar vi undra vem denna 'Anna' är som är med ikväll.
Vad heter hon mer än Anna? "Sahlin" säger jag. "Nej" säger mamma.
Jag googlar fram bilder på Anna Sahlin och visar för mamma. "Haha, jag hade rätt!" säger jag och blir sedan väldigt chockad när mamma säger att hon på bilderna INTE är samma person som hon på tv:n. För mig är dom identiska! Inte ens efter att jag fått bevisat för mig att det inte är samma person, och att Annan på tv:n heter Christoffersson i efternamn, kan jag se skillnad på dom två Annorna. (Men jag har alltid haft svårt att känna igen och se skillnad på ansikten så jag bryter inte ihop för detta.)
Sedan frågar jag vad mannen som är i Jessica Anderssons lag heter. "Svante Thuresson" svarar mamma. "Jaha?! Jag trodde det var en påhittad figur. Han den där detektiven." säger jag. "Men Frida, NEJ! Det är Ture Sventon! Nu blir jag ju riktigt rädd!"
Mamma tycker numer att jag är lite dum tror jag. Hm..
Snabb uppdatering.
- Idag kommer mamma hit ner till Luleå och hälsar på oss. Det ska bli så mysigt att få ha henne här hela helgen. Extra mysigt eftersom...
- ...Jannis åkte iväg på extrajobb idag. (Han var så där "omtänksam" innan han åkte och var sur och jobbig för att vi inte ska sakna honom så mycket nu när han är borta. Han är så gullig ibland (?!))
- Kalis ögoninflammation har blivit värre. I morse när vi vaknade var ett öga helt igenkladdat och det andra kunde hon öppna pyttepyttelite.
Någon som har något bra tips på hur man tvättar ögonen på en liten ilsken trollunge utan att hålla fast det och tvinga?
- Jag är inte lika arg på iTunes idag. Jag är inte glad, men jag är inte heller lika arg.
Nu ska jag ta och hoppa upp härifrån och sätta igång med allt jag ska göra. Bädda rent och skriva handlingslapp står högst upp på att-göra-listan.
Inte lätt att vara liten och sjuk, men Kali är ändå på bra humör.
Grrrr...
Godnatt! Visst sa jag att jag hatar iTunes?!
Det mesta av det som försvann har jag lyckats rädda tillbaka men det gör ju inte så att jag tycker bättre om iTunes ändå.
Och jag vet att det här är ett riktigt jävla i-landsproblem och att det inte är något att gnälla om egentligen, men grrr... Irriterande!!!
Helvete! Jävla iTunes...
Gissa om säkerhetskopian som jag så fint gjorde i iTunes innan jag uppdaterade skiten fungerade?
Nämen självklart gjorde den inte det.
Allt är borta. När fåånen startade om efter uppdateringen fanns där bara några skitappar som skitApple lagt dit. Gissa om jag gör lyckovolter här hemma ikväll?
Gissa hur många lyckovolter jag skulle gjort om jag inte varit förutseende och kopierat över ALLA mina bilder till datorn innan?
Vad gör ni när era barn är sjuka?
Vi gör glass. Kiwigräddglass blir det idag.
Positivt överraskad.
Jag har varit på skolan nu idag och gjort en labb och passade då på att prata med läraren om provet.
Hon sa att hon var positivt överraskad av mitt resultat. Jag inser ju nu att jag skulle blivit lite förnärmad över att hon har haft så låga förväntningar på mig, men istället talar jag om för henne att ingen är så positivt överraskad som jag själv.
Behöver jag berätta att hon tittade lite konstigt på mig? (Jag undrar om hon trodde jag hade fuskat eller något?)
Tydligen smartare än vad jag ser ut.
Vad kallar ni er partner?
Ni som är gifta, går ni omkring och kallar er partner för er make/maka/man/fru?
Jag vet inte varför men jag tycker att det känns helt fel att kalla Jannis för min make/man. Så oftast när folk frågar om honom (typ på öppnis) så blir han "degraderad" till min kille/sambo eller så kallar jag honom helt enkelt för Kalis pappa. Det är absolut inte så att jag försöker dölja att vi är gifta, det är bara problem med vad jag ska kalla honom.
När vi precis gift oss tänkte jag att det bara var en vanesak och att det skulle kännas mer naturligt när jag vant mig vid att vara gift, men det blev inte så. Det känns fortfarande alldeles för vuxen och gammalt.
Fin kväll.
Det var iofs inte så sent att man egentligen kan kalla det kväll, men det var ju solnedgång så det kändes som kväll.
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
MVG, fattar ni? MVG!!!!! Gissa om jag är nöjd?
Eller skit i att gissa. Kommentera och säg att jag är bäst istället.
Alla är hemma men endast tomten är vaken.
Jannis kom hem i morse. Han och katten sover i sovrummet och Kali sover i sitt rum.
Jag sitter framför datorn med en kopp kaffe och gråter för att mina nk-böcker är inne i sovrummet och jag är alldeles för finkänslig för att riskera att väcka Jannis genom att gå in och hämta dom.
Snyft snyft! Jag kanske måste läsa lite bloggar och kolla facebook ett par gånger istället.
OJ SÅ SYND! Not.
Gah!
(skulle varit bra om min hjärna inte tyckte det var viktigare att äta glass (lchf-variant, of course!) och blogga)
Stannar hemma.
Vi åker och handlar istället och sedan ska vi få besök av Kalis morfar och hans hund.
Amy spanar på småfåglarna som sitter i björken utanför köksfönstret.
