Kali och katten 2.



Bilden påminner mig om detta inlägget.

"Kom kissekatten! Kom ut därifrån så kan vi kramas lite."

     Jag har inte varit i slagsmål. Elementet h...

img_1559 (MMS)

Jag har inte varit i slagsmål. Elementet hoppade upp och bet mig :(


     Kort update.

Vi fick trevligt besök av Ida, Love, Sofia och Vilja på förmiddagen.
Det är ingen lek med tre ettåringar i samma rum. Eller det är väl precis det det är, lek, lek och LEK! (Fan, tänk att ha trillingar. Tvillingar är väl knepigt nog men då har du ändå en arm till varje barn. Helt sjukt hur man klarar det!)
Jag fick lite tips av Sofia på öppna förskolor i Luleå. Tydligen ska det öppna en precis nära där vi ska bo. Nice!

Sent imorgon på kvällen kommer Jannis hem igen och sen åker han inte bort något mer förrän vi flyttat. Det ska bli skönt att få sällskap igen. Tur i alla fall att det inte är så mörkt nu på "sommaren" så jag slipper vara mörkrädd.
Imorgon är det exakt en vecka till vi får nyckeln till nya lägenheten, jag fattar inte hur snabbt tiden gått. Det är dags att börja skruva ner möbler nu när Jannis kommer hem. (Och jag som inte lyckats packa ner allt "löst" än. Jag tappade motivationen litegrann, får försöka hitta den imorgon...)

     Vilodag.

Jag är trött och har huvudvärk så jag har tagit en vilodag från packandet. Fast jag har gjort en "flyttig" sak idag och det är att jag har hämtat upp fler kartonger från källaren. Så nu är det preppat för att fortsätta med packningen imorgon. Eller någon annan dag, jag får se när jag får ny energi...


Trött mamma.

     Mors dag.

Idag är det Mors dag. Min andra, det är helt sjukt vad snabbt tiden går.

Jag hade tänkt skriva något om att mammor är verkligen värda en egen dag, men Spiderchick har så fint punktat upp varför mammor är bäst så jag länkar bara till henne istället.

Gå in HÄR och läs. Gör det!

     Äntligen!!

Internettet är tillbaka igen. Det tog ju bara lite drygt ett dygn...

     Produktivt.

Natten till idag har varit riktigt dålig. Kali kunde inte sova utan låg och råglodde på mig i flera timmar. Eller så var det kanske bara typ en eller två timmar, men det kändes som en hel jävla evighet.

Men nu på förmiddagen fick Kali följa med sin mormor och morfar och handla så jag fick en timme för mig själv. Jag hann packa ett helt gäng kartonger (hyllorna i vardagsrummet är typ tomma nu) och ta en välbehövlig dusch samtidigt som jag dunkade Dissection på högsta volym.

Nu sover Kali och jag sitter i soffan och hatar ComHem som fortfarande inte fått igång internettet. Hur jävla svårt ska det vara?!

Ett par kartonger till och en kopp kaffe hinner jag med innan Kali vaknar. Då drar vi upp på stan för att leta en sen födelsedagspresent/morsdagspresent till mamma.

     Inget internet.

ComHem verkar ha allvarliga problem. Förra fredagen hade vi inga tv-kanaler och inget intrenet och denna fredagen är det precis samma sak.

Vad har ComHem emot fredagar?! (Eller är det bara mig dom har något emot?)

Grrrrr... .Jag känner mig som en jävla stenåldersmänniska när jag inte har tv och internet.

     Moahahahaha!

Jag har laddat ner Runkeeper till fååånen.

Vad tänkte jag där liksom? Tillåt mig att hånskratta...

     Sammanträffande?

Igår kom det (äntligen!) in pengar på kontot igen.

Var det ett sammanträffande att jag tankade bilen, betalade räkningar och hämtade ut paket igår?

Skulle väl inte tro det...

     Lerigt.

Idag har Kali lärt sig hur man ramlar. Eller jag vet inte om hon egentligen lärt sig någonting, men ramlat har hon i alla fall.

Först ramlade hon med ansiktet ner i asfalten när vi var på stan. Som tur var hann hon ta emot sig med händerna så när ansiktet slog i backen gick det så pass långsamt att hon inte ens fick något skrubbsår. Dock hade hon munnen öppen så hon spottade sand en stund efter vurpan.

Sedan, preciiiiis innan vi skulle gå in (så jävla typiskt), ramlade hon ner i en pöl med gyttja. Jag hade så väldigt svårt att hålla mig för skratt. Det gick bra medans vi inventerade "skadorna" men sedan när vi gick över gården klarade jag inte av att hålla mig längre. Grannarna måste tro att jag är tokig (och en riktigt kass mamma) som rågarvade samtidigt som jag bar på min lerdränkta dotter.

     Twilight är INTE hockey. Bara så ni vet.

Jag och Jannis kollar Twilightfilmerna. (Det var HAN som ville se dom och jag har absolut ingenting emot att se dom en gång till trots att det bara var några dagar sedan sist. mmmmmmEdward...)

Vi kollade hursomhelst ettan igår och idag är det tvåan som gäller. En bit i i filmen kan jag inte hålla mig längre utan undrar varför han sitter och blippar på sin iphone samtidigt som han tittar istället för att ge Edward (& co) sin fulla uppmärksamhet.

Jannis: "Det är ju inte hockey precis".

Jahaaaa, jag tänkte ju inte på det...

     Nya sovvanor.

Nu när Kali haft hosta/öroninflammation/magsjuka har hon inte sovit i sin säng nästan någonting alls och det hänger liksom kvar nu fastän hon blivit frisk/friskare. Mysigt med varm och mjuk liten bebis i sängen.

Problemet är bara det att nu när hon inte är så trött som hon var när hon var sjuk så stör det henne att det är ljust på nätterna.
Hon vaknar ofta precis runt midnatt och tror att det är morgon och sedan tar det en eller flera timmar innan jag får henne att somna igen. Behöver jag skriva att det är jobbigt och att jag känner mig som en zombie efter en sån natt?

Kalis rum har mörkläggningsgardiner så där är det inga problem om hon nu bara skulle vilja sova i sitt rum. Och nu har vi hängt upp stora, tjocka, svarta filtar för fönstrena i vårt sovrum och hoppas att det blir mindre vakentid på nätterna.

Det första jag gör när vi flyttat är att sätta upp mörkläggningsgardiner i alla rum. Nya lägenheten ska bli som en jävla bunker.


     Två veckor kvar.

Imorgon är det bara två veckor kvar till vi flyttar. Det börjar närma sig på riktigt nu.

Hittills har vi inte börjar packa någonting utan mest rensat bort det som inte ska med, jag kan t.ex stolt meddela att jag har rensat bland mina kläder idag. En stor hög blev det som inte får följa med till Luleå.

Och nu börjar det kännas lite stressigt eftersom det bara är två veckor kvar, men jag har en plan.

Jag har tänkt som så att man kan ju inte leva på golvet utan några saker i flera veckor när man har barn, utan det gäller ju att kunna leva "som vanligt" så länge som möjligt. Därför har vi börjat lite lugnt med sånt som inte märks så mycket men Operation Flyttkaos går in i sin mer aktiva fas imorgon.
Då är det dags att börja tömma bokhyllor, lådor, garderober och skåp. Böcker, filmer och kläder och prylar som vi inte behöver nu fram till flytten ska packas ner.
Jag ska bygga ett kartongberg här i tv-rummet hade jag tänkt. Det kommer bli stiligt som tusan tror jag. Feng shui på hög nivå. (Snälla bjud hem mig på kaffe ofta så jag slipper sitta här hemma i flyttkaoset hela tiden!!!)

Förresten kan alla som är sugna på att hjälpa till att flytta hojta till :P

     Vilket tjorv.

Ibland undrar man hur folk tänker. Eller tänker dom överhuvudtaget?

Himla tur i alla fall att man skriver papper på allt viktigt och att det finns lagar och regler.


     Frida?

Ibland känns det som att jag har tappat bort mig själv.

Jag klär mig inte som jag vill klä mig, jag gör inte det jag vill göra, jag lyssnar inte på musiken jag vill lyssna på och jag tycker inte som jag vill tycka (i alla fall inte högt så att någon annan hör).

När blev jag någon annan än mig själv? Och varför blev det så?

     Lite Twilight i vardagen

Kollade Twilight igår. (Såklart!) Och idag när vi skulle ta på oss kläderna och gå ut fick jag en chans att känna mig lite som en vampyr.

Kali springer iväg när jag ska ta på henne jackan.
"As if you could outrun me" vrålar jag och kutar ikapp henne.

Kali viftar med armarna och försöker vrida sig ur mitt grepp så jag inte kan ta på henne jackan.
"As if you could fight me off" väser jag medan jag trixar på henne jackan.

Eller inte.

     Då var det dags.

Nu har jag tråkigt. Forks, here I come!

     Min kväll.

Kali sover, Jannis är ute och äter (och dricker öl) med sina polare och ComHem har något fel så varken internettet eller tv-kanalerna fungerar.

Jag känner på mig att detta kommer att bli en riktigt spännande kväll. NOT!



Nej, jag har det faktiskt riktigt bra. Jag har bunkrat upp med choklad m.m. och har lagt mig i soffan med en hög tidningar.

Och om jag får riktigt tråkigt tänker jag titta Twilight-filmerna och dregla efter Edward.

     Omtänksamt?

Ibland är Jannis riktigt omtänksam. Som nu idag t.ex. Han vill inte att jag ska behöva sakna honom så mycket när han är borta och jobbar så han försöker vara så jobbig och irriterande som möjligt nu när han är hemma.

Han har inte sagt att det är så här, men det måste ju vara så. Han kan omöjligt vara så här irriterande utan att jobba på det...

     Räkna med mig.

(Rubriken ska inte läsas "Jag ställer upp" utan "Hjälp mig med matten")


7 x 3 x 2 = 42

Ellerhur?! Visst blir det så? 42 är rätt svar?

Kali ska ta penicillin i sju (7) dagar, tre (3) gånger om dagen, två (2) ml per gång.  Det blir fyrtiotvå (42) ml sammanlagt.

(Snälla säg att jag inte är dum i huvudet nu... För om det är jag som är dum i huvudet och har räknat fel kommer det ju verka så jävla idiotiskt av mig att skriva ett helt inlägg där jag anklagar en läkare för att vara korkad.)

Kalis läkare verkar inte kunna räkna, hon har skrivit ut fyrtio (40) ml penicillin.

Jag ser två problem med det här:
1. Det saknas 2 ml. Vi är alltså "en dos" kort redan från början.
2. Barn tycker inte om penicillin. Av den enkla anledningen att det smakar vedervärdigt. Det kommer alltså spottas och fräsas en hel del. Då är det ju bra om det finns lite extra istället för lite för lite.

Fast felräkningen beror kanske på att läkaren är dansk. Siffror verkar ju inte vara riktigt samma där i Danmark som i Sverige.

     Sambo igen.

Nu går jag och lägger mig och någon gång nu under natten kommer Jannis komma hem, så imorgon när jag vaknar är jag sambo igen. Jippie!! Ibland under dom värsta magsjukedagarna kändes det som att denna dagen aldrig skulle komma.

Han åkte förra söndagen, alltså för tio dagar sedan, och jag måste bara säga att jag har fått en helt ny respekt för ensamstående föräldrar. Dom gör ett otroligt jobb!

I framtiden kommer det nog bli så att han jobbar borta varannan vecka så det är väl lika bra att vi vänjer oss.
Men förhoppningsvis så blir dom framtida veckorna bara sju dagar långa och inte fyllda med öroninflammation och magsjuka.

Men godnatt nu!

     Skillnad?


Tydligen får man inte förvara denna medicin lika varmt i Norge/Danmark som man får i Sverige och Finland. Är inte det lite konstigt?

     Astma.

Ni var bara lite halvbra på att hålla tummarna. Om det nu var någon av er som överhuvudtaget gjorde det vill säga...
Läkaren trodde inte att Kali var allergisk mot katten, däremot hade hon öroninflammation. OCH ASTMA!

Jag har lust att skriva en massa arga saker. Om astma, om läkaren, om den kalla torra luften här uppe, om gruvan och allt äckligt gruvdamm den släpper ut och om inavlade jävla tornedalsgener.
Men det hade inte hjälpt ett enda dugg, så jag skiter i det.

Ikväll ska jag läsa på om astma och försöka förstå mig på hur astma-pump-inhalator-grejen som Kali fick fungerar.
Det är inte så farligt och hemskt som det låter va? Snälla säg att det inte är det..

     Sjukhuset igen.

Nu när Kali vaknar efter sin lunchvila ska vi till sjukhuset. IGEN.

Det är öronen som gör ont. IGEN.

Och så måste dom kolla upp hostan som vägrar släppa. FORTFARANDE.


Denna gången fick vi tid hos en barnläkare (bravo Kiruna sjukhus!) så jag hoppas att vi kommer fram till vad som är fel nu.
Dom läkare vi varit hos tidigare har varit jätteduktiga och trevliga men det känns ändå bra att få träffa någon som specialiserat sig på barn.
(Nu vet jag inte om det är så, men jag tycker att det borde ju ändå vara lite skillnad mellan ett barns och en vuxens sjukdomar. Annars skulle det väl inte finnas speciella barnläkare? Eller?)

Nu kan ni väl hjälpa mig genom att hålla tummarna för att det inte är öroninflammation, så att vi slipper en ny penicillinkur. Och så kan ni väl hålla en tumme eller två för att doktorn säger att hostan inte beror på allergi.

Tack på förhand!

     Jävla hundägare!

Vad är det för fel på hundägare?! Allvarligt, blir man automatiska dum i huvudet när man skaffar hund?

(JA jag drar alla hundägare över en kam. Innan man bevisat motsatsen är man som hundägare (enligt mig) en sämre människa än genomsnittet eftersom man sätter sin lusiga jävla byracka framför sina medmänniskors trevnad.)

Vi har grannar här på gården som rastar sin hund (eller är det en förväxt hamster?!) på lekplatsen. Inte precis bredvid, utan mitt i! Under gungorna, under rutschkanan och överallt i sandlådan är det små högar av bajs.

Ursäkta mig, men HUR FAN TÄNKER MÄNNISKORNA?! Sedan när är det okej att rasta hunden på platser där barn ska leka?
Och om man nu är dum i huvudet och går med hunden på lekplatsen och hunden nu skulle "råka" bajsa där innan man hinner stoppa den så kan man väl plocka upp bajset? Det är inte svårare än så!

Om man har en liten vidrig hund som tycker om att bajsa i sandlådan så skaffar man en kattlåda. Punkt slut!
Jag funderar på att stoppa en riktigt illaluktande bajsblöja i deras brevinkast, då kanske dom förstår hur otrevligt det är när bajs hamnar på ställen där den inte hör hemma.

     Helgen.

Jag har fått mig en utskällning idag av Ida, hon gillade inte att jag dissade iphone.

Och till slut kom vi överens om att kameran inte är helt kass. Om det man ska fotografera står still och det är bra ljus så blir det bra bilder.

Som nu i helgen då alltså.


Kali insåg hur otroligt månsidigt grus är. Man kan leka med det och när man sedan blir hungrig av all lek kan man äta det.



Fast jag lyckades ändå få i henne lite riktig mat också. Det var så väldigt fint väder så vi flyttade ut lunchen på altanen.



När det blir tyst vet man att det är något bus på gång. Jag hittade Kali bakom dörren i sovrummet där hon satt och försökte bryta sig in i min kalender.


Det är "lämmelår" i år och det märks för det är verkligen lämmlar ÖVERALLT! Svingulliga.

     Skitajfån.

Alla ajfånnördar där ute! Vad är det för fel på er?! Vad är det ni tycker är så fantastiskt med denna lilla manick?

Jag är inte säker på att jag gillar min ajfån. Inte säker alls faktiskt. Vi kommer inte riktigt överens om någonting.
 
Kameran är konstig(för att inte säga dålig), bluetoothen fattar jag ingenting av och hela telefonen är mest ganska omständig och lite jobbig. Och what's up med dom miniminikorta laddsladdarna?!

Antingen är det jag som är korkad/kräsen eller så har Apple masshypnotiserat er alla...


     Home sweet home.

Kali somnade precis nyss. Klockan är efter 22! Jag trodde jag skulle bli galen där ett tag när hon var dödstrött men inte kom till ro.
Hon somnade i bilen på väg hem från Katterjokk nu ganska sent på eftermiddagen och sov ungefär en timme, så allt blev helt uppochner. Hon var pigg fast trött på samma gång. Svinskumt!

För att sammanfatta läget lite kort:
Det är skönt att vara hemma i stan igen. Nu i veckan kommer Jannis hem. På tisdag är det bara tre veckor till vi flyttar. Jag är trött. Sverige kommer nog inte vinna vm-guld i hockey.

Godnatt!


     Finväder.

Jag har lite problem med att ladda upp bilder, så ni får klara er utan.
Och lika bra är kanske det för jag är inte säker på att fotografier skulle klara av att visa hur OTROLIGT JÄVLA FINT väder det är idag.

Imorse var Kali ute och sprang på altanen i bara pyjamas och lunchen har självklart ätits utomhus. Jag tror t.o.m att jag håller på att få färg i ansiktet(!!!), trots att jag dränker mig i spf 50+ med jämna mellanrum.

(Varför uppdaterar alla bloggare jag följer extra mycket när jag inte har tid att läsa? Det är så typiskt! När jag har långtråkigt är det aldrig någon som skriver någonting..)

     Oklart.

Jag vet inte om det är magsjuka. Hon hostade tills hon spydde en gång och sedan var det bara en massa massa hosta tills hon nästan var blå i ansiktet.
Så vi ringde till sjukhuset i morse, fick en tid nu på förmiddagen och dom skrev ut Mollipect åt henne. Så nu testar vi det här och hoppas på det bästa.

Jag tänker INTE skriva att det inte var magsjuka eller att vi är friska, för jag mår faktiskt lite illa och jag vill inte jinxa oss igen. (Som vanligt...)

     Favorit i repris.

Wohoo!! Då kör vi en vända till. Yes!
(Läs raden ovan med all ironi du bara kan uppbringa.)

JA, jag pratar om magsjuka. Kali spydde ner hela sin säng.

Skjut mig nu!

     Bättre!

Inga spyor inatt! Tjohooo! 

Idag mår jag mycket bättre. Jag har lyckats få i mig lite mat och nu efter att jag lagt Kali tog jag mig en låååång dusch.

Jag känner mig som en ny människa. En ny mindre människa, jag har gått ner ett par kilon igår..


Glad, spyfri och nyduschad.

     Snälla. DÖDA MIG NUU!!

Det var visst magsjuka Kali hade, och hon smittade mig. Blä!

(Är ni osugna på att läsa om magsjuka ska ni sluta läsa nu.)

Vaknade vid 5-tiden i morse och spydde. Sen spydde jag lite till. Och sedan fortsatte resten av dagen i spyans tecken. Och visst sa jag att magen var helt tom redan från första spyan så det har varit gallspyor från början till slut? Härliga tider!

Hur gör ni när ni har masjuka och samtidigt måste ta hand om barn? Jag vet inte hur era barn reagerar när ni spyr, men Kali gallskriker och gråter. "Mamma! Ma-ma-maaa!" Inte så jävla kul att höra samtidigt som tarmarma försöka rymma ut genom munnen och lungorna har slutat fungera av ren chock.
Men det kan ju inte vara så kul för henne heller, obehagligt att se sin mamma må dåligt när man inte förstår vad som händer. Jag försökte förklara att det inte var farligt, men hur mycket förstår en ettåring egentligen?

Räddaren i nöden är i alla fall min mamma som kom hit efter att hon slutat jobbet vid 14-tiden. Hon och Kali lekte, gick ut och gungade, och gick på Konsum och köpte blåbärs-Proviva till mig.
Jag fick vila/sova en timme (eller två?) och diskmaskinen blev magiskt tömd och fylld igen, Kali blev matad och fick bjölan bytt och så fick vi ju trevligt sällskap. Frågan är bara hur trevligt sällskap jag var tillbaks, man jag kanske får dispens p.g.a magsjukan?
Tack mamma! Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne idag?

Nu har magsjukan har "bytt riktining"och jag mår liiite bättre. Jag hoppas på en god natts sömn och att jag mår bättre imorgon.


Ni slipper bilder till detta inlägget. Snällt va?!

     Lugn dag?

Jag vette fan om Kali har haft någon magsjuka eller om kräkningarna bara beror på att hon äter på en massa konstiga (äckliga) saker hela dagarna, såsom kattlådespade, duschskrapa och skor. (Och skyll inte på mig! Jag försöker verkligen gömma allt äckligt men hon är snabb som fan.)
Hursomhelst så har hon inte spytt någonting idag och hon har verkligen varit på toppenhumör. Vi har tagit det ganska lugnt, men vi är uttråkade så vi har ändå haft besök av mamma, bakat, gungat, promenerat och hämtat paket.


Kali hjälpte till att baka en kaka. Fast mest organiserade hon om bland alla små-bra-och-ha-saker i korgen som hänger ovanför diskbänken.


Vi hämtade ut hennes nya vagn. Den kom i ett STOOOORT paket.


När vagnen var ihopmonterad var det dags för kontroll.
*rycka* *slita*  "Den här sitter stadigt...



...och min flaska får plats. OK mamma, den är godkänd."


Katten fick den gigantiska kartongen. Hon ser lite livrädd ut men jag tror att hon egentligen är glad, hon älskar nämligen kartonger. Helst stora och otympliga kartonger, och det är ju precis vad denna är.

     Sova middag.

Det har blivit väldigt dåligt med sömn dom sista två nätterna, bara korta stunder mellan spyor, hostattacker och sovsnurr.
Så idag tänker jag göra något som jag nästan aldrig gör, nämligen sova lite nu när Kali sover.

     Jävla kräk.

Här hade vi varit kräkfria sedan kl 10 på förmiddagen. Kali har ätit bra till lunch, mellis och middag och fått behålla allt.

Jippie för oss!

Försökte ge henne gröt istället för välling nu vid nattningen men det ville hon inte alls äta så till slut gav jag henne välling fastän jag vet att det är väldigt lättspytt.

Dumt av mig. Dumt, dumt, dumt!

Hon drack hela flaskan med god aptit, tittade upp på mig, svalde två gånger och sedan spydde hon upp all välling. Plus middagen. En riktig exorcistspya. Hon spydde ner sig själv, mig, soffan och mattan.

BLÄ!

Stackars Kali. Hon ville inte äta något mer så hon somnade med tom mage.

Jag hoppas verkligen att hon får sova nu inatt utan att må illa något mer.

     Sommarvärme(?!) och spysjuka.

Det är en massa massa plusgrader ute redan, nästan tio stycken. Känns alldeles varmt och konstigt. Ovant liksom.

Sedan känns det ganska slitet också, Kali har blivit magsjuk och har spytt ner sängen flera gånger inatt.
Fast hon verkar må bättre nu så jag kanske får sova lite nu på dagen.

     Premiär!

Jag har ju "glömt bort" att premiärblogga från ajfåånen. Fattar inte vad jag tänkt med...

Hur har jag kunnat glömma något så viktigt?

Men nu är det i alla fall gjort.

Någon som vet hur man laddar upp bilder från fååånen till bloggen?

     Osams.

På tal om att ha ångest inför att flytta.

När jag och mina vänner hade "spelkväll" här i torsdags funderade jag starkt på att starta ett riktigt storbråk och bli osams med dom alla.

Varför?!

För att det då skulle vara lättare att flytta ifrån dom. Såklart!

Men vi hade det så trevligt att det inte gick att bli arg på dom. Inte ens en liten liiiten gnutta irritation kunde jag skrapa ihop.

(Jag har en obehaglig känska av att mina telefonräkningar kommer bli dyrare efter flytten. MYCKET dyrare!)

     Ångest!

Oftast så tycker jag att det ska bli roligt och spännande att flytta. Nu har vi bott i Kiruna ett tag så då passar det ju bra att vi flyttar någon annanstans ett tag. Omväxling förnöjer.

Sen kommer insikten som ett slag i magen.

Jag känner ingen i Luleå. INGEN!! Och Jannis kommer jobba mycket borta (läs; jag kommer vara ensam mycket med Kali och katten.)
(Det är sex år sedan jag gick ut gymnasiet i Luleå och jag har inte kvar kontakten med en enda av mina gamla klasskompisar. Inte mer än att jag vet när dom vaknat, ätit, jobbat eller festat tack vare (eller menar jag 'p.g.a'?) Facebook. Ingen nära vänskap alltså...)
Vad ska jag göra? Vem ska jag umgås med? Vem ska rädda mig från att bli tokig av att bara umgås med en ettåring och en knasig katt hela dagarna?
Och missförstå mig rätt nu; det är underbart att vara mammaledig, men ibland behöver jag umgås med en vuxen.

Shit! Jag kommer ju behöva vara social och prata med folk jag inte känner. Jag kommer vara tvungen att lära känna nya människor. PANIK!
(Jag vet inte vad som hänt med mig, förut hade jag inga problem med att prata med folk. Nu får jag ångest bara av att tänka på att lära känna främlingar.)

Och jag blir ledsen när jag tänker på alla mina fina vänner och min familj som jag lämnar här i Kiruna. Varför gör jag det? Lämnar alla som jag tycker om och som kan vara barnvakt.

Förhoppningsvis finns det en massa trevliga barnfamiljer i området där vi ska bo så vi kan få lite sällskap ute på lekplatsen. Vi kanske t.o.m kan lära känna någon familj med barn i typ samma ålder som Kali. *önsketänker så jag nästan skakar*


Någon från Luleå som läser här? Bästa lekplatsen? Bra öppen förskola?

Någon med barn som har lust att ta en promenad med vagnarna? Någon utan barn? Någon med katt? Hamster? Vandrande pinne? NÅGON?! Vem som helst...


     Tekniskt handikappad.

Jag är inte säker, men jag tror att jag skulle hållt mig till min gamla Sony Ericsson. Fan vad mycket konstigheter det är med en ajfåån. Suck.

Tekniskt handikappad räcker inte för att förklara hur jag känner mig just nu.

Någon som har tips på bra och "nödvändiga" appar?

     Tre anledningar.

I'm back! Jag har varit lite frånvarande här på bloggen igår och imorse, men jag har riktigt bra anledningar.

1. Jag har fått min ajfååån! Jippie!!!!! Ajfån! Ajfån! Ajfån! Yeah!
(Karma på dig själv Nina)


2. Jag har varit borta igår. Jag och mina riktigt gamla (inte gamla till åldern utan jag har känt dom lääänge) vänner hade tjejkväll. Vi skulle spela spel men efter en halv omgång TP gav vi upp och bara snackade istället. Vi kom fram till att en av våra gamla klasskompisar är Harry Potters borttappade brorsa, att diverse personer vi känner borde spärras in samt att vi har svart bälte i att bete oss.

3. Det snöar! Och nu snackar vi inte någon enstaka snöflinga, utan det verkligen öser ner. Så jag hade en tyst protest, men det fattar ju inte ni eftersom jag inte bloggat på länge ändå. Men nu säger jag det så nu vet ni.

Nu drar jag och Kali till leklandet med våra polare. Hörs mer sen. Bye!


     Komsi komsi lilla fånen!

När jag beställde min iphone stod det att den beräknades levereras den 4 maj. Jag väntade och väntade och väntade hela dagen igår men ingen iphone kom. Snyft!

Men idag! Idag känner jag att den bara MÅSTE komma. Annars finns risk för att jag börjar grina på riktigt.

Solen skiner, min iphone kommer idag. Det är en bra dag!*

GODMORGON!


* Och Kali sov HELA natten i egen säng så det gör dagen lite extra bra :)

     Orkar inte.

Det blir inga knasigheter ikväll, jag har varit och tränat och är trött. Jag orkar inte börja rota och fota (haha, det rimmar!) nu utan jag tar det imorgon eller någon annan dag.


Trött.

     Helknäpp.

När jag rensade i min lådor hittade jag lite udda grejer. Helknäppa saker faktiskt. 

Jag är nog inte helt frisk i huvudet.

Jag hinner inte visa vad jag menar just nu, men jag ska försöka fota och lägga ut ikväll.

     Rensar i gammalt skrot.

Jag har hur mycket gammalt skrot som helst i källaren.
 
En del riktigt gamla saker från när jag var liten och gick grundskolan här i Kiruna, en del från när jag gick gymnasiet i Luleå och en del från tiden efter gymnasiet här i Kiruna igen.

Vissa saker har alltså flyttat Kiruna-Luleå, Luleå-Kiruna och sedan en flytt inom Kiruna.  

Men nu får det vara nog. Det blir fan inte en sväng till till Luleå!

Jag har hittills rensat ur sex kartonger. Av det har jag sparat kanske en halv kartong. Resten är så jävla värdelöst att jag inte fattar varför jag inte slängt det på en gång. 


Jag hittade en hel hög med gamla affischer. Bilden på Johnny Depp är inte så gammal (jag är lite svag för honom) men resten är väl från när jag gick högstadiet skulle jag gissa.
Haha, vad hade ni på väggarna när ni var små?

     UNDERbarn.

Kali är under bordet. Alltså är hon ett underbarn.


Ingen klaustrofobi här inte.

     Fem veckor kvar.

Förra torsdagen tyckte jag att det var dåligt av mig att det inte blivit någonting gjort med flytten. Då var det sex veckor kvar.

Imorgon är det fem veckor kvar och jag måste erkänna att det inte blivit gjort NÅGONTING på hela veckan. Inte någonting. 
Eller det var ju inte riktigt sant, jag har rensat i EN hög med papper (som av någon anledning låg på köksbordet och skräpade) och jag har gått i genom EN av dom cirka tio (minst) kartongerna med gamla saker som jag ska gå igenom. Våran källare är full med kartonger som jag måste rensa i. 

Dom här fem veckorna kommer bli så jävla jobbiga tror jag.
Eller dom första tre kommer säkert vara jävligt softa, men under dom sista två kommer jag få igen för att jag sköt upp allt jobb till slutet.

Så jävla typiskt mig. Suck!

     "Meja! Meja!"*


Kali gillar verkligen att gunga.


Kali och Love försöker klättra uppför rutschkanan.

*="Mera! Mera!"

     Det händer mycket på ett år.

För ett år sedan:

En liten liten Kali. En Kali som inte kunde göra så mycket alls förutom att äta, bajsa och sova. Och dregla såklart, därav haklappen.

Idag:


En stor, eller i alla fall lite större, Kali. Hon kan en massa saker, t.o.m klättra upp på sitt bord. Dock dreglar hon nu igen, men nu beror det på kindtänder som är på väg fram.

     Bittert och buttert.

Här hemma är det inte många glada miner idag.

Sverige förlorade ju mot Norge (??!?!!) i hockey-VM igår så Jannis är bitter. Jävligt bitter! Och när Jannis är på dåligt humör blir hela världen på dåligt humör.

Till och med vädret är faktiskt buttert idag. Det snöar.


Det är vitt på gården igen.





RSS 2.0