Eller jag vet inte om jag ska kalla det för hemma, det känns som om jag aldrig riktigt bott här.

Jag vet inte var 'hemma' är längre. Men jag kände mig i alla fall inte hemma i Kiruna längre. Konstig känsla att inte känna sig hemma i staden som man bott i i hela (nästan) sitt liv.

Vi flyttade hit till Luleå den 10 juni. Kali var sjuk som fan och hostade hur mycket som helst.
Sedan var vi i Kiruna under festialhelgen. Vi var här hemma en snabbis och efter det åkte vi ner till Strömstad i en månad.
När vi kom hem från semestern var vi här i exakt fem dagar innan vi åkte upp till Kiruna igen.

Jag har aldrig fått någon riktig chans att bo in mig och känna mig som hemma här. Visst känns det som att jag kommer hem när jag kliver in genom dörren och ser alla våra saker, men jag blir otrygg så fort jag kliver utanför lägenhetsdörren. Jag känner ingen. Jag vet inte hur bussarna går. Jag vet inte vad jag och Kali ska göra för att fördriva tiden när vintern kommer och dagarna blir kalla och korta.

Men nu är vi i alla fall "hemma" och nu ska vi inte åka någonstans på länge. LÄNGE! Helst inte förrän nästa år. Det är dags att börja boa nu.