Tjejkväll.
I torsdags var jag och Jannis ute på tillsammanstid och igår var jag på "födelsedagskalas" hos en vän a.k.a egentid. Eftersom jag varit ute två kvällar i rad nu så fick det bli slöhäng i soffan idag.
Jannis skulle ut ikväll så det har bara varit vi tjejer hemma, så efter att Kali somnade vid 18.30 har jag fått vara helt ensam. Ingen Jannis, ingen Kali, INGEN TV. Bara katten som ligger och sover här bredvid mig i soffan.
Jag vill göra om min blogg, den ser ju för trist ut just nu. Problemet är bara att jag är ungefär sämst i hela världen på att designa bloggar, någon som känner sig sugen på att hjälpa till?
Hörs imorgon. Kanske.
Det har varit dött här på bloggen idag. Det beror INTE på bakfylla, jag har bara inte lust.
Återkommer imorgon. Eller dagen efter det. Eller nästa vecka...
Go'kväll och go'natt i alla fall!
Tillsammanstid.
Då var vi hemma igen efter en lyckad "bröllopsdagsmiddag". Kvällens nyckelord är två.
- Vi var ute på tu man hand jag och Jannis. Det var alltså bara vi två.
- Vi lyckades hålla oss borta hemifrån i två timmar, från 18 till 20. (Och detta trots att vi var färdigätna redan 19.20.)
- Jag drack två cider(!). Blev nästan lite på fyllan tror jag. Eller inte. Eller jo. Eller inte fan vet jag.
Trevligt var det i alla fall! Vi borde ha tillsammanstid lite oftare.
Eftersom jag inte är Foki så fotade jag inte maten innan jag ätit den. Ovan ser ni min tallrik efter att jag ätit smaskig blåbärspudding med marängsmurfar och sura bär. (Eventuellt hette det inte så i menyn men det var det det var.)
Klädpanik.
Vad fan tar man på sig när man ska ut och äta?!
Det senaste året har jag gått klädd först i gravidkläder och sedan i bekväma men inte så snygga mjukiskläder. Jag har glömt bort hur man klär på sig "normala kläder" tror jag.
Kaffe.
Är jag den enda som tycker att helt vanligt bryggkaffe är den absolut godaste sortens kaffe? Inga konstiga smaker, ingen skummad mjölk i fina mönster, inget häftigt namn på varken kaffeböna eller maskinen som brygger den. Ingenting. Bara kaffe.
Självklart blandas det goda kaffet med mjölk. MASSOR med mjölk. (Jag skyller på att det är för att jag ska kunna dricka det med en sprattlande Kali i famnen)
Bomull eller papper?
Nu på söndag har jag och Jannis vår första bröllopsdag. Är det bomull eller papper efter ett år? Nå hursomhelst... Detta firas på småbarnsföräldravis med middag imorgon, alltså tre dagar tidigt, eftersom vi då har en barnvakt åt Kali.
Vi har bord bokat till kl 18 och kommer väl garanterat vara hemma senast kl 21, men det spelar ingen roll. Det viktiga är att vi TILLSAMMANS kommer iväg från bajsblöjor, grötfläckar och tandgnäll en liten stund och får vara bara Frida och Jannis.
Jag ska göra mitt bästa för att inte ringa en gång i kvarten och fråga hur det går med Kali. Har hon ätit? Bajsat? Somnat? Gråtit sig rödögd av saknad efter sin mamma och pappa? Har hon fått fler tänder? Lärt sig gå? Rymt hemifrån? Det kommer antagligen synas på telefonräkningen att vi varit borta.
Två stora wow här. Ett wow för att vi snart har varit gifta i ett år (det är fan vuxet) och ett wow för att vi på riktigt har planerat att lämna bort Kali en hel kväll.
Kali KÄNNER verkligen smakerna.
Jag frågar Kali: "Hur många olika sätt kan man äta på?" (Nä det gjorde jag självklart inte, men man kan lätt tro det.)
"Man kan äta med munnen, man kan 'äta med ögonen' och så kan kan man äta med händerna", svarar Kali. "Jag föredrar det sistnämnda. Ska jag visa hur man gör?"
"Kladda lite här...
...gegga lite där...
...och sen blir det så här fint. Ta-daa!"
Vilken tur att jag är för trött för att ens fundera på att bli irriterad. Jag bara fnittrar och fotograferar eländet.
Ett steg fram, två steg bak.
Kali har varit vaken, febrig och storgråtande (jävla tänder!) mellan kl 2 och 5. Efter det sov hon med mig.
Eller rättare sagt, jag tyckte att hon skulle sova, hon tyckte att det var ett utmärkt tillfälle att dra mig i håret, peta mig i ögonen och sparka mig i magen. Jag känner mig så utvilad. NOT!
Inte ens nästan piggast i stan.
Får se om det blir något babysim för oss idag. Det hade ju varit tråkigt om vi drunknade för att jag somnade i bassängen...
Say hello to my little friends.
Tack vare dessa små älsklingar har jag sovit HELA NATTEN, från 23 till 07, utan att vakna en enda gång. Vi tar det en gång till för en som fattar trögt. HELA NATTEN, FRÅN 23 TILL 07, UTAN ATT VAKNA EN ENDA GÅNG! Halleluja!!
(Och tack vare Jannis då som tagit "nattskiftet" istället för mig...)
Det gäller att börja i tid.
Om man ska bli rockstjärna när man blir stor gäller det att börja i tid. Det kanske är lite väl tidigt för en egen gitarr, men alldeles lagom tidigt för detta:
Kalis nya favoriter. En tamburin och maracca(s). (Vad säger man när det bara är en? En maracca eller en maraccas?)
Rock on!
Tant Frida.
Det får vara nog med förnekelse nu, det är lika bra att jag erkänner. Erkänner för er och för mig själv.
JAG ÄR EN SÅN JÄVLA TANT!
Här kommer dom tre huvudorsakerna till varför jag förtjänar att kallas tant:
- Jag önskar mig en bok om virkning i julklapp.
- Jag sa just "Nämen ooo vad roligt! Det har kommit nya skott på blommorna jag planterade om."
- Jag går och lägger mig kl 22, även på helgkvällar. Och jag anklagar alla som är vakna efter kl 22 för att vara 'nattsuddare'.
Nu fattas bara en prenumeration på Hemmets Journal och ett medlemskap i den lokala bouleklubben.
Fel av mig.
Kali har inte fått en tand, hon har fått två. TVÅ! På samma dag.
Fortsätter det i den här takten har hon visdomständer före mig. (Mina har bråkat med mig i snart 10 år och verkar inte ha några planer på att komma iår heller...)
(Kali motsätter sig högljutt att jag fotar hennes nya fina gaddar, så ni får klara er utan bild.)
Aha!
Dom två sista nätterna har Kali sovit oroligt. Hon har vaknat ungefär en gång i timmen och varit ledsen. Idag kom svaret på varför: EN TAND!
Min lilla älskling har fått sin första tand. Än är det bara en liten vass kant, men det blir väl en "hel tand" så småningom...
Min trollunge har blivit ett tandtroll. Vi som hade kommit överens om att man inte behövde tänder för att överleva. Allt man behöver kan man äta utan tänder. Makaroner, broccoli och choklad :)
Löjligt stolt mamma som hoppas att hennes dotters tänder blir lite rakare och finare än hennes egna.
Hjärta mig hit och hjärta mig dit.
Jag försökte skriva ett inlägg om att det var efterblivet att använda sig av hjärtan(♥) i text men det gick inte. Datorn verkar tycka lika illa om hjärtan som jag gör för så fort jag hade kopierat in ett så dog mitt internet och sedan hängde sig datorn. Och det hände inte bara en gång utan tre gånger i rad. Helskumt. Nytt försök nu.
På Facebook ser jag ofta dessa jävla hjärtan. "Snart kommer ♥ hem". "Nu sover lill♥". Allvarligt?!
Statusuppdateringar som detta är så jävla pluttegulliga att dom får mig att vilja kräkas. Är man 14 år är det ok att skriva sådana meningslösa skitsaker och använda sig av hjärtan. Inte annars.
Jag vet inte varför just hjärtan stör mig så mycket. Jag använder själv (alldeles för mycket) smileysar men det känns på något sätt inte lika korkat. Det är fritt fram för er att inte hålla med nu...
Familjen Slö.
Här hemma har vi slöat hela dagen och just nu har hela familjen, inklusive katten, eftermiddagsvila. Siesta.
Jag har lite svårt för att sova på dagen så jag sitter uppe själv.
Nu är det dags för middag. Det serveras supersmaskig köttfärssås till dom vuxna och gröt till bebisen (som inte är någon bebis längre).
Mot BVC.
När det snöat i tre dagar och sedan blir fint väder, då blir det fint.
Jag fick kämpa som en galning för att ta mig fram med vagnen på oplogade trottoarer medans Kali chillade inbäddad i varma filtar m.m. Orättvist är bara förnamnet.
Akut hungrig.
Jag hade tänkt uppdatera här nu, men en viss liten tjej (som inte är så liten längre) låter mig veta att hon är hungrig nu. Och då menar hon NU! Så jag får återkomma här på ett tag...
Va?!
Arga bibliotekstanten skrev om en dröm hon haft där Anders Jacobsson flyttade in hemma hos henne och var i vägen. Läs inlägget för att få hela bilden. Länk HÄR.
Jag kommenterade med "Vilken mardröm! Usch och fy..". Inte för att jag har något som helst emot Anders Jacobsson utan mest för att jag själv skulle tycka att det var väldigt jobbigt om det en dag flyttade in en vilt främmande människa hemma hos mig. En dröm om att detta händer skulle absolut vara en mardröm. Oavsett vem personen var.
Idag fick jag den här kommentaren:
Snacka om att bry sig lite för mycket...
Det som göms i snö...
För några veckor sedan:
Jag: Vi borde åka på tippen och lämna den gamla bokhyllan som ligger på balkongen.
Jannis: Mmmm.. (Fortsätter spela x-box)
Jag: Det hade ju varit bra om vi gör det nu INNAN det kommer snö.
Jannis: Mmmm.. (Tittar fortfarande inte bort från tv:n)
Så här ser det ut på vår balkong just nu. Den omtalade bokhyllan syns inte men den ligger under snön, jag lovar.
Taxi kanske?
Det syns kanske inte så bra på bilden, men det ligger 10 cm snö på taket, huven och den högra sidan.
Den tredje bilen från höger är vår bil. Den ska jag sopa fram sen när vi ska på babysim.
Medans jag sopar ska Kali, eftersom hon inte har lärt sig sopa ännu, ligga på marken bredvid och heja på. Det snöar och blåser en hel del så jag hoppas jag hittar henne sen när jag sopat färdigt.
Sedan ska jag sätta henne i hennes bilstol som kommer vara iskall p.g.a att motorvärmaren och kupéfläkten inte har varit ikopplade. Någon mer än jag som tror hon kommer skrika så det hörs över halva stan?
Jag gissar att jag inte kommer bli utnämnd till 'Dagens mamma' denna onsdag heller...
Nu förstår jag igen.
Jag förstår mig på folk bättre sedan jag själv blev mamma. Jag förstår mig på bland annat Britney Spears.
Och jag förstår mig nu även på Vincent van Gogh. Han var inte galen när han högg av sig örat, han orkade bara inte höra barnskrik längre. Nu tror jag inte att van Gogh hade några egna barn, men i slutet på 1800-talet var det garanterat ganska lyhört i husen så han hörde väl grannens snorungar lika bra som om han haft egna barn.
van Gogh högg av sig sitt vänstra öra, svepte in det i tidningspapper och gav det till en prostituerad.
Om inte Kali slutar gnälla och kinka snart finns det en risk att jag i ren desperation skär av mig mina öron. 
Detta är ev. sista gången ni ser mig med två öron.
Prata i nattmössan.
Inatt upptäckte jag att Kali pratar i sömnen. Massor!
Hon snackar på som sjutton. Da-da-da-da. Wa-wa-wa-wa. Och så skrattar hon.
Men när jag går och tittar till henne sover hon djupt.
"Det är inte ovanligt att barn absorberas så av sina nya färdigheter att de finner det svårt att sluta träna dem vid läggdags"
-Babycenter.com
Jäkla gullunge!
Fel i kattskallen.
Katten beter sig som en idiot, som vanligt. Hon sitter i köket och jamar. Jannis försöker ge mig tips på hur jag ska locka hit henne.
J: Du måste gömma Ragnar (hennes leksak heter så, fråga inte varför) bakom soffan så hon inte ser den. Hon har error i huvudet, ser hon den inte så måste hon komma hit. Det är fel i hennes kattskalle.
Detta uttryck, "fel i kattskallen", var otroligt lustigt tyckte jag och skrattade så jag nästan kissade på mig.
Frågan är, är detta roligt eller är jag övertrött och borde gå och lägga mig nu på en gång?
Idiotkatten.
Saker jag gjorde.
Vet inte vad som hände, jag fick en massa saker gjorda idag. Jag var ju så trött och less i förmiddags och hade inte lust att göra något alls men sen fick jag någon sorts energikick och då hände det en massa.
Jag bäddade rent i alla sängar, tvättade, diskade och småstädade. Sen lämnade jag Kali till hennes mormor och morfar och kunde då åka och storhandla och tömma källsorteringen här hemma.
Nu sover Kali och jag har precis duschat. Jag ska kicka upp Jannis ur soffan så får han bära ner sommardäcken till källaren.
Hoppas det blir fint och kallt väder imorgon, jag är sugen på en promenad. Någon som ska med?
Saker jag borde göra.
Här en liten lista på saker jag borde göra idag men som jag med all säkerhet kommer att skjuta upp till imorgon, nästa vecka eller kanske t.o.m nästa år. Jag känner mig inte hurtig, duktig eller ens lite sugen på att ta tag i detta (eller något annat för den delen) idag.
- Byta sommar/höst mot vinter. Nu pratar vi alltså om kläder och skor.
Eftersom jag var lat i våras också så bar jag aldrig ner vinterkläderna till källaren så den halvan av jobbet slipper jag, men vad spelar det för roll när man är latast i stan. Röran här uppe i hallen är helt sanslös. Det är så fullt så jag inte vet var jag ska börja röja...
- Rensa skafferiet.
Inte så festligt när man hittar saker som gick ut innan vi flyttade hit. Jag var alldeles för gravid för att nå saker i skafferiet när vi flyttade så det var någon annan som gjorde det och denna personen rensade tydligen inte bort gamla saker.
- HANDLA!
Det ekar väääldigt tomt i kylskåpet. Om vi vill ha något annat än hårdbröd med kaviar eller en smarrig sallad av oliver, sparris och gul lök till middag så måste jag ta mig till en affär.
- Tömma bilen på skrot.
Vår bil är full av skrot och skräp. Det är inte mitt fel utan jag skyller allt på Jannis, ALLT! Men hursomhelst så är det tydligen jag som måste tömma för att det ska bli gjort. Det värsta kommer bli att släpa ner sommardäcken till källaren samtidigt som jag bär på Kali, jag undrar verkligen hur jag ska lyckas med det... Tips någon?
Sen finns det ju en massa annat trist, typ städning, men det orkar jag inte ens tänka på. Jag tror jag blir lite religiös idag och skyller på att söndagen är vilodagen. Får man göra så?
Inga ljus i mitt hus.
Så här på hösten pratas det så mycket om att mysa. Folk tänder ljus till höger och vänster och sitter inne och myser och myser och jag vet inte riktigt vad dom gör där i mörkret som blir när man låter bli att använda elektricitet.
Själv är jag för lat för att ens tända halvmysiga smålampor och det skulle aldrig falla mig in att orka leta upp tändstickor för att tända ett ljus.
Varför har man taklampor om man inte tänker använda dom?
Bokstavligt talat.
Jag bad katten gå och dra något gammalt över sig.
Varning för spya!
Dom säger ju att barn kan ta ett steg tillbaks i utvecklingen när dom är på väg att ta ett nytt utvecklingssprång, men jag trodde inte att dom menade fysiskt. Bevisligen hade jag fel.
(Eller så är det bara korkat att leka flygplan med ett barn som ganska nyss ätit...)
Eftersom det varit lite dåligt med bilder här på bloggen sista tiden, bjuder jag på inte bara en, utan TVÅ, bilder på spyan.
Schysst va?! :)
När ska jag lära mig?
Jag skulle aldrig skrivit att nattningen gått bra, bara för det vaknade hon en massa i natt och tyckte sedan att det var dags att kliva upp kl 4.30. Inte så lyckat och alltså blev det ingen lyckodans för mig idag.
Och även om Kali skulle sovit bra så skulle jag nog inte orkat dansa för eftersom jag skrev att jag höll på att bli frisk så blev jag ju såklart(!) lite sämre idag igen.
Suck!
Snart frisk igen.
Eller så var det promenaden i det iskalla vädret i förmiddags som chockade bort förkylningsbacillerna.
Vem vet?
14 min.
Nytt rekord! Det tog enbart 14 minuter för Kali att somna idag.
Imorgon när jag inte längre kan jinxa det ska jag dansa en glädjedans för att nattningen gick så snabbt och smärtfritt idag.
Världens sämsta mamma.
Idag känner jag mig verkligen som världens sämsta mamma, jag tappade Kali under babysimmet.
JAG TAPPADE MITT BARN!
Jag vet inte riktigt själv vad som hände, chocken har typ förstört mitt minne. Jag tror jag slant med handen och så hamnade hon under ytan. Kan ni förstå hur totalt jävla efterbliven man måste vara för att lyckas med någon sånt...
Sen att jag lyckades få tag på henne efter en halv sekund så hon knappt hann få en kallsup har inte med saken att göra. Det gör inte mig till en bättre mamma, det gör mig till en mamma med bra reflexer.
Dålig mamma.
Hon måste skämta mig aprillo.
Jag skrev ju igår att Kali börjat krypa(åla) omkring här hemma och skämtade då om att det var bråttom med att babysäkra lägenheten, t.ex. eluttag. Och jag trodde då, dumma jag, att det verkligen inte var bråttom, hon rörde ju sig inte snabbast istan precis.
Idag går det fortare kan jag tala om. Imorse hade hon glömt bort hur man ålade men under eftermiddagen kom hon ihåg. Och bättrade på sina kunskaper rejält. Det där med att babysäkra är inte längre ett skämt. Inte ens lite!
Här för någon timme sedan hittade jag henne halvvägs upp längs väggen med lilla handen på väg mot ett uttag.
PANIK!
Imorgon är det jag som köper sådana där eluttagspluggar. Fortare än kvickt!
Eluttaget.
Gårdagens nya.
Jag kör stenhårt på placebo idag i alla fall. Jag ÄR frisk! Jag ÄR frisk! Jag ÄR frisk! Jag är inte förkyld!!
Inte kan man bli sjuk när solen skiner och man har så här piffigt lila naglar?
Jag har en fråga.
Som vanligt har jag 1001 frågor, varav en som jag tänkte ställa här.
Är det fler än jag som känner sig speedade när det kommit snö?
Jag har lust att sortera saker, hoppa jämfota upp och ner i en timme och sedan springa en mil eller två. Är det normalt?
Nu när jag ändå frågar så kan jag ju svara lite också. Det har kommit frågor om vilken baddräkt jag valde. Svaret är den lilla, jag tänkte att det är bättre att jag stoppar blodcirkulationen till benen än att jag visar mig naken för halva stan.
Och sen frågade jag här i somras om det var någon som kände igen ett citat jag använde men det var ingen som var nördig nog. (Eller så sket nördarna bara i att svara) Det var i alla fall från världens bästa serie. Ja, Gilmore Girls då alltså.
Idag är en bra dag.
Idag är en bra dag.
Det snöar!
Bilden är tagen nu idag. Eller kanske det var förra vintern, jag är inte riktigt säker.. :P
Hon kryper!
Jag dör lite av stolthet just nu, Kali kryper! Eller ålar är väl kanske ett bättre ord för det hon gör, men framåt tar hon sig i alla fall.
Bilden är inte suddig för att fotografen är kass eller för att det är fotat med en mobilkamera. Den är suddig för att Kali kryper så fort. Så det så!
Dags att babysäkra lite eluttag m.m. kanske?!
Ajm sårry!
Just nu är jag en urusel bloggare, en dålig vän, en inte alltid så tålmodig mamma och säkert en riktigt kass fru också.
Men det är så det är just nu och det finns inte så mycket jag kan eller orkar göra åt saken.
När jag får sova igen kommer jag antagligen inte skriva så värst roliga inlägg då heller, men jag kommer i alla fall försöka. Jag ska däremot bli en bättre vän, mamma och fru.
Så håll ut!
(Om jag var Kenza eller Blondinbella skulle jag nu få ungefär tusen miljoner peppande kommentarer. Bara så ni vet..)
Trött.
Jag är trött, tröttare, tröttast. Jag missade att Kali satt dumt så hon ramlade och slog ansiktet i golvet. Kali grät. Jag blev ännu tröttare. Mitt hjärta gör ont av utmattning. Måste sova ett dygn eller två. Helst nu på en gång.
Tur att mamma och pappa bjuder på middag idag. Vet inte hur jag skulle orka annars...
Godmorgon!
Jag älskade Kali lite extra mycket igår och inatt.
19:00-23:00, Kali vägrar sova.
23:00-01:00, Kali somnar och sover i sin egen säng men hon vaknar och gråter var 15:e minut.
01:00-03:00, Kali gråter.
03:00-09:00, Kali sover i min säng. Oroligt och hon vaknar till ofta, men hon sover i alla fall.
Hur mycket jag har sovit inatt? Kanske tre timmar. ICKE sammanhängande.
Vilken trevlig dag det är idag.
Fredagsmys.
Hur gör ni?
Men vad fan?!
Antagligen protesterar det mot att bloggvärlden har blivit helt senapsgul p.g.a en jävla Enirokampanj. Det ser förfärligt ut. Senapsgult=jävligt fult! (Hohoho, det rimmar. Jag är så festlig.)
Mmmm.
En bild säger mer än tusen ord...
Det var inte mitt fel.
Jag vet att jag inte är den flitigaste bloggaren i världen, men nu dom senaste dagarna har det verkligen inte varit mitt fel att det varit glest mellan inläggen. Det har varit driftstörningar på blogg.se och vårat internet har varit borta i flera omgångar.
Bara så ni vet.
Och inga dumma kommentarer om att man kan mobilblogga nu...
Nya husdjur.
Vi har skaffat nya husdjur och det är inte skadedjur eller dammråttor utan två talgoxar som vi har på balkongen. Katten är överlycklig och hoppar upp och ner i fönstret.
OK, det där var inte riktigt sant. Vi har två talgoxar på balkongen men det var inte så planerat, dom mest råkade hamna där. Att katten är överlycklig är dock VÄLDIGT sant.
En av våra talgoxar. Det var helt sjukt svårt att fånga dom på bild.
Som tur är så hittade dom ut själv så jag slapp gå ut och hjälpa dom.
Alltid någonting.
Att bada i bikini finns inte på kartan så då återstår två alternativ:
1. Min gamla baddräkt från en tid lååångt innan jag ens funderade på att bli mamma. Ev. kanske jag inte ens hade fått reda på hur bebisar blev till, så länge sedan är det.
2. Baddräkt som jag köpte när jag var ett gravidfetto som gått upp 20 kg och skulle på vattengympa.
Nr. 1 sitter tajt på ställen jag inte ens visste att en baddräkt kunde sitta tajt på och nr. 2 sitter inte tajt någonstans. ALLS.
Risken är att nr. 1 stoppar blodflödet i kroppen och att nr. 2 ramlar av och sätter stopp i pumpsystemet i bassängen.
Vad är värst?
Stora tjejen.
"Jaha?!" tänker ni nu, "Vad är det som är så stort med det?"
Jo det ska jag tala om för er. Det kanske inte är så stort för er (eller för Kali), men det är döstort för mig.
Min lilla lilla bebis har blivit stor och sitter i sittvagn. Det är ju helt vansinnigt! Jag hade ju ställt in mig på att hon skulle ligga i liggvagn tills hon var sisådär 15år. Så för mig känns det som att hon blivit stor 14,5år för tidigt.
(Jag hade tänkt bjuda på en bild här, men jag glömde bort att fota. Så ni får helt enkelt använda er fantasi och föreställa er hur det ser ut när Kali åker sittvagn.)
Kvällen.
Låt mig sammanfatta kvällen:
Mensvärk, mensvärk, skrikande bebis som inte vill sova och lite mer mensvärk. 
Och så har jag fått hål på min strumpa också. En riktig skitdag.
Snälla skjut bort mig!
Har inte tid.
Sen senare ska jag berätta dagens stora nyheter :)
Vad tror ni?
Tror ni grannarna blir sur om jag sparkar in deras dörr och stryper deras hund?
Byrackan har skällt non-stop i över en timme nu och om den inte slutar snart så tror jag inte jag kan kontrollera mig själv. En arg lapp är inte nog. Och det är så tråkigt och opersonligt med lappar.
Och framförallt, en lapp kan misstolkas, en död hund i hallen är MYCKET tydligare.
Tjurigast vinner.
Jag har gett mig fan på att få Kali att fatta att det inte är direkt livsfarligt att somna i hennes egen säng. Hittills går det inte lysande. Det går faktiskt riktigt jävla dåligt.
Kali är fast övertygad om att det är direkt förknippat med döden att råka somna i spjälsängen och hon går, så fort hennes söta lilla huvud ens nuddar kudden, in i totalt-och-absolut-bananbarn-mode. Men men, skam den som ger sig och allt det där...
Eftersom jag inte ens lite grann tror på att låta barn skrika sig till sömns så har jag stått lutad över spjälsängen i 2 timmar nu och hållt henne lugn. Det har varit nära att hon somnat ett par gånger men hon har i sista sekund insett vad som håller på att hända och då är vi tillbaks på ruta ett igen. Eller nästan i alla fall.
Nu sover hon (efter en hel del om och en jävla massa men) fast min rygg är av på vad som känns som minst fjorton ställen. Räknas det som om jag vann då eller?!
Tips någon?
Såld.
Idag har jag och Jannis sålt våra kroppar till Lennie och Ida för varsitt wienerbröd. Och någon sa något om en öl hit eller dit. Antingen är vi jävligt billiga eller så tycker vi bara väldigt mycket om öl och wienerbröd.
Ja alltså... Vi ska hjälpa dom bygga deras hus. Vad trodde ni jag menade?
Bättre begangnad kvinna av årsmodell -86 säljes för ett par öl och lite fikabröd.
Bra och dåligt.
Jag vet inte vad jag är mest, nöjd eller förtvivlad? Det är ju skönt att hon sover hela natten igen men varför måste det vara så mycket bråk innan hon somnar?! Jag är helt slut.
