Jannis är och jobbar och Kali sover så jag passar på att göra en sån där lista som alla gör nu när jag ändå har en del tid över.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Födde barn, häftiga grejer! Kan inte riktigt fatta hur jävla häftigt det är att bli mamma.

Höll du några av dina nyårslöften? Avger aldrig nyårslöften.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Flera stycken. Nästan alla som inte redan var blev det i år.
Vilka länder besökte du? Norge och Finland.

Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011? En resa till något spännande land.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? 22 februari för då blev jag mamma.

Största misstaget? Jag oroade mig för mycket.

Bästa köpet? Massvis med kräklappar.

Vad spenderade du mest pengar på? Vi köpte ny bil som vi kunde köra bebisen i (vår gamla bil var inte ens säker att åka själv i). Och vagn. Och alla annat man "behöver" till en liten bebis. Så vi spenderade mest pengar på Kali.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010? 'Livin' on a prayer' med Bon Jovi (liveversionen
från Madison Square Garden 2009) Kali älskade att lyssna på denna låter när hon var liten och gör fortfarande det.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare, absolut!

Vad önskar du att du gjort mer? Sovit.

Vad önskar du att du gjort mindre? Blivit irriterad på Jannis p.g.a trötthet och oroat mig för saker som jag inte kan göra något åt.

Hur tillbringade du julen? Hemma hos oss med min och Jannis familj.

Bästa boken du läste i år? 'Hundraåringen som klev ut genom förnstret och försvann' av Jonas Jonasson. Det var i alla fall den sista boken jag läste i år och därmed den enda jag minns att jag läst. Eller Mia Skäringers bok har jag ju också läst. 'Dyngkåt och hur helig som helst' hette den va? Den var bra i alla fall.

Största musikaliska upptäckten? Barnvisor.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010? Minns inte, antagligen ingenting speciellt eftersom jag var höggravid och tokfet.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Nej, kan inte komma på någonting.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010? Bekvämt.

Vad fick dig att må bra? Snusa bebislukt från Kalis huvud.

Vilken kändis var du mest sugen på? Svårt... Robert Pattinson är ju het, men jag är ju svag för mr. Depp också... Jag kan verkligen inte bestämma mig, men någon av dom två.

Om jag skulle dö imorgon så hoppas jag verkligen att jag skulle ha vett att ta vara på den tid som jag hade kvar och inte slösa bort den på att ha panik. Inte springa runt och grina utan verkligen passa på att umgås med dom jag älskar. Äta något gott, lyssna på bra musik och bara ta det lugnt.

HAHAHA! Faan vad svårt det är med grimaser! Eller så är det bara det att man använder sig av grimaser alldeles för sällan nu för tiden, inte skulle det här varit svårt när man var 8 år gammal...

Hursomhelst så har ju suttit som ett jävla miffo här framför datorn nu en lång stund och försökt få till en riktigt ful grimas.
Det här var det ABSOLUT fulaste jag lyckades fånga på bild: 

Vad är en grimas utan händer? Typ som julmust utan kolsyra.

Jag läser alldeles för många bloggar, många fler än vad jag egentligen har tid till, men jag kan inte hjälpa det. Jag är en riktig blogoholic.
Här är i alla fall tio av mina favoriter, utan inbördes ordning:

Spiderchick, Monas Universum, Nu när du finns (f.d. Innan du fanns),
Ketchupmamman, Daniels värld, Confessions of a Neurotic Attentionwhore,
Arga bibliotekstanten, Egoinas värld, Toby och Happily Ever After.

Om ni inte redan läser dessa bloggar så är det verkligen dags att börja!

Vilka bloggar läser ni? Någon riktigt bra som ni vill tipsa om? :)

Jag brukar alltid säga att "man inte ska ångra saker" men visst fan finns det saker jag ångrar. Pojkvänner som varit idioter, fyllor som slutat dåligt, dumma saker jag gjort, dumma saker jag sagt, onödiga bråk som sårat dom i min närhet, att jag inte såg till att få bra betyg när jag gick högstadiet och gymnasiet och att jag inte tog chansen och reste ut i världen när jag gått ut skolan.

Men alla val jag gjort i livet har lett mig till hit där jag är nu, så egentligen är jag rätt så nöjd.

Ojoj, hur mycket tid har ni?! Jag är inte så kräsen utan tycker om en massa olika. Man skulle kunna säga att jag horar runt bland alla genrer i stort sett.
Jag lyssnar inte på pojkband o.dyl., jag avskyr Carola och blir lätt illamående av dansbandsmusik.

Några av mina absoluta favoriter är: Mötley Crüe, Dissection, Motörhead, Slayer, Rolling Stones, Deathstars, Guns 'n' Roses, Marilyn Manson, Poison, Black Sabbath, Danzig och man kan inte bo tillsammans med Jannis utan att gilla Bon Jovi.

Mitt "guilty pleasure" är Lady Gaga och Nightwish. Jag vill egentligen inte men jag kan inte låta bli att tycka att det är bra.

När man smörjer in sig med hudkräm, vad händer egentligen med krämen? Var tar den vägen? Avdunstar den? Absorberas den av huden? Vad händer med dom som smörjer in sig ofta, är dom fulla med kräm på insidan? Kan inte det vara lite farligt, eller i alla fall lite obehagligt?

(Jag har haft lite tid över...)

Jag har fotat sneda foton:

Den svarta rutan är Jannis(enda) egna hylla. Sen är det bara standardgrejer. Parfymer, ansiktsrengöring, smycken, saltvattenspray, krämer för det ena, andra och tredje, deodorant, smink, hårsnoddar, hårklämmor, nagellack, nagellacksremover, ögonfransfärg, en olja för gravidmagar som av någon anledning fortfarande står kvar, solskyddsfaktor (50+ såklart!), tops, hårgrejs, tandborstar och tandkräm för stora och små, tandtråd, olika sorters munskölj, mystisk apotekspåse med okänt innehåll och hårborstar.

Jag gissar att intresseklubben just dog av upphetsning.

Jag vill ha:

- En bokhandel hit till Kiruna. Det är inte samma sak att handla böcker på internet, På internet kan man inte "vrida och vända". På internet hittar man inte dom där riktiga skatterna som någon råkat ställa i fel hylla och som sedan blivit bortglömda. På internet känner man inte lukten av böckerna.

- En ny kökslampa. Den vi har nu hänger uppe med hjälp av ståltråd, silvertejp och tre små "plastklossar". Synd att den gick sönder, jag tycker verkligen att den är skitsnygg. Svart, enkel och skitsnygg.

- Fred i världen. Vem vill inte det liksom?! Det bor en liten Miss Universum i oss alla. Hoppas jag i alla fall.

- En läslampa. En sån där liten söt sak som man fäster direkt på boken, så att man kan läsa utan att störa någon annan.

- Tid till att spela gitarr. Kali är väldigt förtjust i att spela gitarr hon också så det är inte ofta jag har möjlighet att spela längre. I alla fall inte själv.

- Ett gymkort. What?!! Vänta lite nu! Vill jag verkligen det?! Eller BORDE jag vilja ha det? Svår fråga.

- Massa pengar. Jag är verkligen inte en bättre människa än att jag tror att livet hade blivit lite enklare om jag hade en massa pengar. Jag tror inte att man blir automatiskt lycklig av pengar men jag tror att många saker hade blivit enklare, t.ex. att åka på semester ett par gånger om året.

- Ett långt liv och bra hälsa. Detta vill jag ha till mig själv och till alla jag älskar. Sedan Kali föddes har jag blivit löjligt rädd för att jag själv eller någon annan i min närhet ska dö eller drabbas av en allvarlig sjukdom.

- En bra solkräm. Som är lätt att smörja på, inte luktar skumt och som verkligen fungerar utan att man måste smörja tjocka vita lager av den ett par gånger om dagen.


Snälla tomten, kan jag få det här? Jag har kanske inte varit snäll hela tiden varje dag, men jag har i alla fall inte varit elak med flit. Kanske bara några av sakerna?!

Idag har det varit fullt upp här hemma. Vi har varit på stan och handlat det sista, hälsat på hemma hos Kalis gammelfarmor och -farfar för att önska god jul och hämta upp lite julklappar, kokat knäck, griljerat skinka, bakat kladdkaka, städat, tvättat, lagat lampan i köket som ramlade ner(!), slagit in julklappar, kommit på att vi glömt ett par saker och därför gått ut och handlat en sväng till, sopsorterat och dammsugit.
Pjuh!
Nu sover Kali och då är det chillpose i soffan som gäller för mig och Jannis resten av kvällen. Så länge hon inte tänker vakna då förstås. Hoppas inte!

Jag har funderat lite grann på det här med julkänsla, eller rättare sagt avsaknaden av julkänsla för mig i år. Och jag tror att jag har kommit fram till varför det inte känns som det brukar. Det är för att jag inte har samma roll denna jul som alla tidigare. Förra året och alla år innan det så har jag inte varit den som har "hållt i julen", då har jag firat hemma hos mina föräldrar eller någon annan släkting eller liknande och inte behövt bry mig så mycket mer än att köpa lite julklappar. Visst har jag julpyntat hemma och kanske bakat lite, men bara pyttelite.
I år ska vi fira med både min och Jannis familj här hemma hos oss vilket betyder en hel massa planerande och fixande som jag sluppit tidigare, fast det tycker jag bara har varit kul och gör gärna om fler år.
Den stora skillnaden är att i år är jag mamma, det mitt jobb att se till att julkänslan finns där för Kali (och jag förstår att hon inte kommer minnas denna julen, men det skiter jag i) och därför har jag inte riktigt haft tid att hitta min egen julkänsla. Det kanske kommer imorgon men helt ärligt så bryr jag mig inte så mycket. Jag har haft fina jular när jag var barn, nu vill jag se till så att Kali får det också. Är hon glad är jag glad!
Det är väl det som är det riktigt julkänslan, att vara tillsammans med sin familj och få se att dom är glada?

Någon annan av er nyblivna mammor (och pappor om jag nu har några sådana som läser här) som höll på att börja grina av glädje över att få skriva 'GOD JUL önskar mamma och pappa' på julklapparna till sitt barn?
Jag vet inte om det är jag som är helt vansinnigt trög, man jag tror inte att jag har förstått att jag är mamma förrän jag skrev det på Kalis julklappar.

Kali sov i sin säng hela natten, vaknade bara till lite smått en gång och sov sedan ända till kl 9. NIO!
Jag och Jannis sov också till kl 9 av ren chock. En sån här bra natt (om man inte räknar med spyan i går kväll) har vi inte haft på länge och vi behövde verkligen få sova ut.

Jag är bra på att laga mat och ganska duktig på att baka när jag väl ser till att läsa receptet ordentligt. Jag är bra på att spela gitarr. Jag är fan grym på att sortera saker. Jag är bra på att...?

Det är svårt att säga själv vad man är bra på så jag frågade Jannis, han bor ju med mig så han om någon har väl koll och enligt hon är jag bra på att: vara mamma, baka kladdkaka, spela gitarr, backa och byta däck(för att vara tjej).

Så nu vet ni. Och om ni kommer på något jag har glömt så var inte blyga...

Detta ämne bjuder in till riktiga flummerier.
Antingen så kan man vara dödjup och filosofisk och ha världens längsta utläggning om sin plats i universum. Yada-yada blaha...
Eller så kan man vara rosa-fluff-mamma-klyschig och säga att "min favoritplats är varsomhelst så länge jag får vara med dom jag älskar. Tihi♥"

Fast jag känner varken för det ena eller andra. Min favoritplats är här:

Bilden visar min "grop" i soffan. En perfekt avgjutning av min rumpa. Obekvämt som satan för alla andra, himmelriket för mig.

När jag fick veta att jag var gravid fick jag panik, jag visste ju INGENTING om bebisar. Jag har inte tyckt om barn och barn har verkligen inte tyckt om mig så jag har aldrig haft anledning att lära mig hur man sköter om dom.
Det skiljer inte nog många år mellan mig och min lillebror för att jag ska ha passat honom när han var liten, jag har aldrig haft några småkusiner att passa och jag har aldrig suttit barnvakt. Som tur är så löste det sig ganska naturligt när Kali föddes. Jag läste ungefär 1000 böcker om barn under graviditeten och sedan när hon föddes så hjälpte barnmorskorna, Jannis, min mamma och mina vänner mig med goda tips och råd på hur man ska och framförallt INTE ska göra. Hittills har det ju gått bra och jag har inte varit tvungen att använda silvertejp för att hålla blöjan på plats en enda gång. 

Trots att jag blev helt knäpp av hormonerna, hade foglossning och halsbrännan från helvetet så gillade jag att vara gravid. Det var ju så otroligt mysigt att känna sin lilla bebis sparka och flumma runt där inne.
Och sen är jag ju en sån där knäppis som tyckte att förlossningen var trevlig. Jag skulle inte ha någonting alls emot att göra om det.

Fotografi taget under mina sista timmar som icke-mamma.

Jag vill och försöker vara en rolig mamma. Och med rolig menar jag nu inte att jag drar en massa skämt utan att jag försöker hitta på roliga saker. Vi spelar gitarr, dansar och sjunger. Vi läser en massa böcker och kryper omkring på äventyr. Vi umgås med Kalis kompisar och deras mammor.
När Kali blir äldre så har jag tänkt att vi ska göra pärlplattor, måla och annat pyssel. Och så ska vi försöka vara utomhus en massa, samla löv, leta nya spännande lekplatser och bygga kojor.
Det är svårt att vara rolig när barnet är riktigt litet, det blir ju mest äta, bajsa, sova, äta, bajsa, sova. Det är nu som det riktigt roliga börjar!

Ibland (alldeles för ofta) har jag för dåligt tålamod för att vara mamma. Det har blivit mycket bättre nu än vad det var innan Kali föddes men det är fortfarande dåligt. Jag jobbar på det. Två steg fram, ett steg bak.

Jag tror inte att det ska vara för rent hemma och jag tror inte att barn mår bra av att bada för ofta.
Jag försöker låta bli att lägga mig i för mycket när Kali nu börjat resa sig upp och gå längs med möblerna, man måste slå sig lite för att lära sig. Hjärtat har jag i halsgropen konstant, men jag försöker låta bli att stoppa henne så länge det hon gör inte är direkt farligt. Man lär sig inte så värst mycket om man sitter i mamma knä hela dagarna.

Något av det värsta jag vet är bortskämda barn som skriker när dom inte får det dom vill ha. Jag tror inte att jag blir en sån mamma som ger mina barn allt dom pekar på, hoppas verkligen inte det i alla fall.

Kali kommer inte få godis eller socker i annan form än på länge. Jag tycker det är superkorkat att ge söta saker till små barn. Varför introducera onyttigheter för sitt barn innan det är gammalt nog att be om det?


Oj, det blev långt det här. Hoppas i alla fall att Kali och hennes ev. framtida syskon kan tänka tillbaks på sin barndom när dom bli stora och tycka att jag var en bra mamma.

Jag tror inte på gud. Jag tror på "något" men jag vet själv inte riktigt vad detta "något" är. Jag tror inte på ödet. Jag tror på reinkarnation. Jag vill tro på karma men för mycket hemska saker händer alldeles för snälla människor för att jag ska lyckas tro på det hela tiden.

Jag tror på spöken men inte på tomten. Jag tror att det finns liv på andra planeter.

Jag försöker tro på mig själv.

Jag tycker att...

...man inte ska sätta barn på dagis förrän dom är minst 2år. Små barn behöver vara med sina föräldrar.

...dom som gnäller om att gamla ska få bo ihop på ålderdomshem fastän bara en av dom behöver vård är crazy. Dom som behöver vård får vård och dom som inte behöver vård får bo hemma och lämna plats till någon som behöver den bättre.
Vad händer förresten om den av gamlingarna som var sjuk dör(vilket dom flesta sjuka gamlingar gör)? Ska den friska bli utkastad från ålderdomshemmet då eller får den bo kvar bara för att det inte går att kasta ut en gamling på gatan? Känns som om det ganska snart hade blivit fullt av friska gamlingar på ålderdomshemmen..

...sär skrivningar är jätte roligt. Fick inte alla lära sig i grund skolan vilka ord som ska skrivas utan mellan slag?

...julfirandet har blivit heltokigt. Man julpyntar med gran och allt i november. Man köper julklappar till alla sina vänner, hela familjen och hela släkten. T.o.m till vuxna! (Och sen gnäller man om att man har lite pengar. Nähä, menar du det?! Undrar varför...) 
Jag vill att julpyntet ska vara nedpackat fram till i alla fall 20 december (granen till den 23:e) och vuxna behöver inte få julklappar. Barn kan få någon enstaka. "Hej jag heter Frida, men ni kan kalla mig Grinchen."

...-15°C är en alldeles perfekt promenadtemperatur. Inte för varmt, inte för kallt. Alldeles lagom.

...det är mer plågsamt att vara tvungen att titta på fotboll än att föda barn. Av alla sporter finns det nog ingen jag tycker så illa om som fotboll.

Just nu tycker jag nog inte så mycket mer.

Jag känner mig som en levande död. Eller jag känner ju mig mest död, men jag är är ju levande. Eller ni fattar...

Snabbreview av eftermiddagen igår och inatt:

15.00 Kali vaknar från sin försenade lunchvila.

19.30 Kali somnar i sin säng utan problem. Dumma jag tror att jag och katten ska få ha ensammys. Tillåt mig att hånskratta. Moahahahaha!

20.15 Kali vaknar. Jag försöker få henne att somna om men hon vägrar så jag tar upp henne så hon inte ska väcka Jannis med sina illvrål.

21.00-00.00 Jag försöker i omgångar få Kali att somna om. Hon är verkligen trött men kämpar för att hålla sig vaken. Helt vansinnigt!

00.00 Jag går och lägger mig, Kali får ligga med mig i min säng. Hon kryper omkring, sjunger, dansar, reser sig upp mot sänggaveln och har inga planer på att sova. När jag försöker hålla fast henne gallskriker hon så grannarna måste tro att vi plågar henne.

01.30 Kali somnar på min mage. Då har hon alltså varit vaken sedan kl 15 förutom dom 45min som hon sov vid 20-tiden.

01.40 Jag lägger Kali i hennes säng och får äntligen somna själv. Två gånger under natten får jag gå upp och trösta Kali som verkar drömma hemska saker.

07.00 Mitt alarm ringer. Den enda som var tröttare än jag var Kali. Hon har smågrinat hela morgonen ända tills det var dags för hennes morgonvila. Som tur var så somnade hon lätt, hade hon tjorvat vet jag inte vad jag hade gjort. Hoppat från balkongen med huvudet före låter som ett troligt alternativ.

Idag blir det stenhårda rutiner. Inga extralånga sovstunder på dagen, mycket lek och bus och minst en lång promenad med vagnen.
Nu har hon svamlat med sovandet i flera veckor, nu får det vara nog!
Hon får gärna sova med mig i sängen om det är separationsångest hon har och behöver närhet, men hon måste sova. Hon kan inte vara vaken så mycket som hon är nu, det kommer inte gå i längden.


Det sjukaste är att Kali ser tröttare ut än vad jag gör(!).

Jag ändrade lite, från början löd denna rubriken "Det här gör mig ledsen" men jag tyckte att det passade bättre "Det här gör mig upprörd", då får man ju med både saker som gör mig arg och saker som gör mig ledsen.


Orättvisor mot barn och djur. Jag mår illa av att vissa beter sig så vidrigt mot sådana som inte kan försvara sig. Ska man vara elak kan man i alla fall vara det mot någon i sin egen storlek och som har möjlighet att vara elak tillbaka.

Mensvärk. Varför? Vad är meningen med mensvärk?! Kan någon vara så snäll och förklara det för mig?

Telefonköer. "Du har plats 7643, beräknad kötid: en halv evighet. Tack för ditt samtal!" Men dö. DÖ! DÖ! DÖÖÖ!

Tv-serier och filmer. Jag lever mig in i serier och filmer alldeles för mycket. Jag gråter till ALLT och kan fundera på varför det blev som det blev länge efter att jag sett det. Suck. Som att det inte finns vettigare saker att bry sig om.

Folk som skräpar ner. Vad är meningen att slänga sitt skräp på marken om det finns en papperskorg bara ett par meter bort? Det spelar ingen roll om du är lat eller korkad, get over it! Om inte för miljöns skull så för min och alla andras skull. Det ser så trist ut med skräp överallt. (För att inte prata om hundbajs...)

Trångsynta människor. Homofober, rasister m.fl. Alla har vi fördomar men man kan välja att utmana sig själv lite och inte låta sina fördomar begränsa sitt liv och förpesta alla andras tillvaro.


Jag blir upprörd över massor med saker utöver dom som jag listat ovan men jag avrundar här.

Jag har börjat få en massa skumma kommentarer på engelska. Det är bara på gamla inlägg och hittills har det varit fem olika kommentarer. Vissa ip-adresser har varit samma men oftast är det olika.


"Hi, I just wanted to say that I really like your site!"

"Spirits are speaking in my dreams and other ways"

"I found this site very useful while surfing Google.Interesting page containing serveral helpful information and nice pictures. Greetings"

"This is a truly fantastic site, which I stumbled upon through google, I must say it has been a pleasure viewing this site and I am very happy that I found it, excellent content, keep up the good work and good luck."

"The information found by me on this site appeared very useful! Thanks to the owner!"


Någon annan som fått samma eller liknande kommentarer?

När jag blir stor ska jag... ?!
Jag har inte en aning om vad jag ska göra i framtiden. Jag har däremot en aning om vad jag inte ska göra:

Jag ska inte bli frisör för jag kan varken klippa eller färga hår. Enkelt.
Jag ska inte bli telefonförsäljare för jag får dåligt samvete när jag hör hur jag stör personerna som jag ringer till (Ja, jag har provat, en hel kväll klarade jag av).
Jag ska inte bli polis för jag hade aldrig klarat av att se så mycket elände och behöva ta hand om så många trasiga människor som dom måste varje dag.
Jag ska inte bli jurist för det verkar så vansinnigt tråkigt. Högvis med papper, arga och småsinta människor och upprepningar i det oändliga. Det är ju så att man får lust att springa med huvudet före in i en vägg bara för att få slippa tänka på skiten.
Jag ska inte jobba med mode eller inredning för jag har ingen koll och ingen känsla för stil. Och så tycker jag att det är ointressant.

Om jag får drömma helt fritt så jobbar jag med musik eller böcker kanske. Och i mina drömmar jobbar jag självklart ideellt eftersom vi vunnit en massa miljoner. Haha! 
Vi bor i ett stort och mysigt stenhus med en stor bred trappa i. Kali och hennes småsyskon (kanske 2 stycken) är friska och glada och dom gör snögubbar framför huset för självklart bor vi någonstans där det finns massor med snö. Minst lika mycket som här.

Mina nattdrömmar går inte att beskriva. Det är alltid mycket folk, platser och händelser i en salig röra. Det är knappt så att jag klarar av att hänga med själv.

Freaka inte nu, katten har inte flyttat ifrån oss (till typ katthimmelen eller så) hon har bara fått flytta upp lite i hyllan. Nu när Kali lärt sig resa sig upp så stod kattens matskålar inte säkert på första våningen längre.
Eftersom det här är andra flytten på kort tid så har Jannis gjort en skylt åt henne så hon ska veta var hon har sin mat. 


Visst ser hon nöjd ut?


Hon vägrar hoppa upp i hyllan så vi fick bygga en liten bro åt henne.

Jag är inte bara tankspridd nuförtiden, jag är även utspridd. Jag har lite saker i jackfickorna, lite saker i en handväska som jag sällan har med mig och lite saker i skötväskan.
För att hålla det någorlunda intressant (om det nu går att få detta ämne intressant) har jag inte tagit med innehållet i skötväskan som inte var "mina saker". Blöjor är ju inte överdrivet spännande...

Nå hursomhelst.

1. Kalender
2. Solglasögon (väldigt nödvändigt nu när solen inte längre går upp alls här)
3. Stegräknare
4. iPod (shuffle?)
5. Headset till telefonen
6. Plånbok
7. Idominsalva och läppglans
8. Utsliten nagelfil
9. En hel drös med hårklämmor
10. Binda och tamponger
11. Nyckelknippa (självklart har jag en rosa kapsylöppnare i form av en gitarr som nyckelring!)
12. Skräp
13. Bilnycklar
14. Mer skräp (Ett rabattkort på Barnens Hus, en använd tops, en del av en tuggummipåse, en handlingslapp och en kölapp från Handelsbanken)
15. Två tuggummipåsar
16. Dreggelhaklapp som varken behövs eller passar längre. (Hittade den i innerfickan på min jacka.)
17. Kräklapp (Hittade denna tillsammans med nr 16)
18. Inte mindre än fem pennor, FÖRUTOM den som sitter i kalendern. Man vet aldrig när man behöver skriva något :P

Bara nödvändiga grejer såklart!

Jag är rädd för ballonger, elektricitet och mörker. Jag tycker inte om att vara ensam hemma på natten. Jag avskyr myror! Jag tycker det är obehagligt att vara ute på isar. Jag är inte speciellt förtjust i höga höjder eller att flyga. 

Jag blir alldeles skräckslagen av tanken på att någonting - en sjukdom, olycka eller liknande, ska drabba någon i min närhet.
(Så bombattentatet i Stockholm i förrgår skrämmer verkligen mig, jag har alltid varit naiv nog att tro att pyttelilla Sverige är för obetydligt för att drabbas av sån här skit. Tydligen inte..)


Det känns som om jag missar och glömmer en massa saker, så ni som känner mig kan väl fylla på om ni kommer på någonting som jag har glömt?

Vad har Muhammad Ali, Franz Kafka och Vladimir Putin gemensamt?

Jo, dom är absolutister. Det gör dom till dagens förebilder för mig.

(Någon annan dag när jag inte är bakisgrinig ska jag fundera på att kanske skriva ett riktigt inlägg om mina förebilder. Den som lever får se..)

Snodde denna lista från Spiderchick.

Dagens humör: Bakfull och trött.

Dagens hälsocheck: Ont i hela kroppen och mår illa.

Dagens borde: ALDRIG mer dricka alkohol!

Dagens outfit: Trosor, stor huvtröja och ännu större filt.

Dagens planer: Bli människa igen och ev. klara av att äta någonting här sen senare.

Dagens fundering: VARFÖR?!

Dagens beroende: Vatten.

Dagens längtan: Längtar till jag mår bättre!

Dagens lektyr: Är inte säker på att jag överhuvudtaget kan läsa i det här tillståndet...

'Glad' är lite luddigt. Det är skillnad på saker som gör mig lycklig och saker som får mig att skratta.

Det här gör mig lycklig: Kali. Småfåglar som kvittrar. Lyckliga slut. Choklad. Bra musik.

Det här för mig att skratta (namnen är länkar till klipp på YouTube): Magnus Betnér. Dane Cook. Jim Breuer. Ricky Gervais.

1. Jag pratar och går i sömnen.

2. Jag är grym på geografi. Jag kan lätt peka ut alla länder i Afrika och Europa, alla stater i USA, de flesta länderna i Asien och Sydamerika. Flaggorna och huvudstäderna är jag inte lika säker på men jag gissar att jag skulle få kanske 90% rätt.

3. Jag har svårt att uttala bokstaven R rent, om jag inte tänker på det blir det ett skånskt skorrande R. Lite jobbigt att jag har ett R i mitt namn. 

4. Jag vågar inte sjunga inför folk jag känner men jag har inga problem att stå på en scen och uppträda inför en massa främlingar. Nu är det ju väldigt sällan(för att inte säga aldrig) det händer, men så är det i alla fall.

5. Jag överdriver när jag pratar, ofta både själv historien jag berättar och kroppsspråket.

6. Jag pratar med min mamma minst en gång om dagen. Om jag av någon anledning inte gör det en dag blir jag alldeles nervös.

7. Jag har skrämmande dåligt minne. I alla fall när det gäller mitt liv. Vet inte om det är tråkigt eller skönt...

8. Jag ser hellre på en dokumentär(vad den handlar om spelar inte så stor roll) än en vanlig tv-serie.

9. Jag och ett par kompisar har en gång orsakat en trafikolycka i Tunisien.

10. Jag ÄLSKAR 'Sagan om Isfolket'. Jag har hela serien (och i stort sett allt annat Margit Sandemo skrivit) och har läst den minst 10 gånger.

Först när jag såg den här rubriken tänkte jag "Usch vad jobbigt! Nu måste jag fota hela lägenheten..." Men det måste jag ju inte alls kom jag på sen, jag har ju redan visat er delar av mitt hem. Bara inte på en och samma gång. Nu ska vi se...

Köket har varit med ett par gånger, t.ex här, här och här. 
Vårat f.d skrotrum som numer är vårt sovrum har varit med här.
Vårat nuvarande skrotrum som ska bli Kalis rum har ni sett här. 
Toaletten har inte funnits med på bild många gånger, jag hittade bara en enda bild och den visar inte så mycket av själva rummet (Toalettstol och handfat till vänster om fotografen. Dusch och skötbord till höger för er som är intresserade).
Hallen "knyter ihop" hela lägenheten med det är sällan det händer så värst mycket spännande där. Här finns ett foto taget från vardagsrummet, genom hallen och in i köket.

Det är ju lite svårt att få en helhetsbild av dessa fotografier så jag målade en åt er. Fin va?

 (Klicka på den så blir den större)

Vänskap är konstigt.

Mina bästaste bästa vänner, dom som jag känt längst och som är och varit en så stor del av mitt liv att jag inte riktigt vet vem jag är utan dom, är dom som jag träffar mest sällan. Ibland kan det gå inte bara veckor utan månader(!) mellan gångerna vi ens pratar med varandra.
Men det är det som är det fina med riktiga vänner, när vi väl träffas är det som om vi sågs igår. Inga konstigheter.
Jag är dålig på att ta hand om mina vänner, bara för att det fungerar att ses så sällan betyder det inte att det är så det ska vara. Jag tänker ofta att jag ska bättra mig, men så kommer det något i mellan...

I samband med att jag var gravid fick jag ett par nya vänner som jag umgås mycket med just nu. Dom är i samma situation som jag(mammalediga), dom orkar höra om skrikiga nätter utan sömn, bajsblöjor, spyor och hur många tänder som kommit upp. Dom tycker att det är ok att fika på golvet istället för vid bordet. Dom förstår att man kan behöva älta sovrutiner och matscheman tills öronen blöder. Jämföra allt och inget.
Dom är inte mina äldsta och närmaste vänner, inte ännu i alla fall, men livet har just börjat. Vem vet vad som händer...

Det är skönt med sån vänskap där man inte alltid behöver vara sams. Vänskap som är så stark att man kan tycka helt olika, men ändå tycka lika. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar, men jag kan inte förklara vad jag menar.

Någon av er som känner för att höra en lång och säkert inte så jättespännande berättelse om mig när jag var liten?

Inte det?

Jag förstod nästan det, så här kommer lite bilder från när jag var liten istället:
(klicka på dom små bilderna för att se dom i full storlek)

1.
2.  3.  4.
5.  6.  7.
8.
9.  10.  11.
12.
13.

1. Ganska nyfödd, kanske 1 månad gammal.
2. Leker på stranden (ca 1,5år)
3. Leker i badkaret (1-2år)
4. Testar pappas skidjacka (1-2år)
5. Jag fyller 2år
6. Jag har friserat mig själv (2-3år)
7. Jag har fått frisyren "utjämnad"
8. Fotograferad på Ekorrens ÖF. (ca 2år)
9. Visar stolt upp min 2-årspresent
10. Jag var döcool i rosa solbrillor (ca 2år)
11. Jag med en jävla kanin. (ca 10år. Det var denna sommaren jag började hata kaniner. Alla mina småkusiner hade kaniner och jag blev biten. Äckliga jävla gnagare!)
12. Jag odlade egna paprikor, tyckte att det var stiligt med polotröja och ville tydligen ha lockigt hår. (ca 10år?)
13. Halloween! (97-11-07 Alltså var jag 11år)

Mycket bilder från när jag var riktigt liten och inte så mycket från när jag var större. Men det kanske är bäst så...
Jag har fotat med mobilen ur mina föräldrars fotoalbum så bilderna är ganska kassa, men jag orkade inte börja plocka lös fotografierna och scanna in dom på datorn så ni får nöja er med lite halvtaskiga bilder.

Jag vet inte vad som hände igår riktigt... Hur i helvete kunde jag gå med på att sätta upp julgranen?! Det är ju inte ens lucia! Det känns helt fel att ha den framme nu. Den ger mig ångest. Jag mår fysiskt dåligt av att behöva titta på den.

Jag förstår mig verkligen inte på er som tycker att julgranen är mysig. I alla fall nu. Sen när det verkligen är jul, DÅ kan det vara mysigt med julgran men nu ser det ju bara efterblivet ut.

Granen får nog flytta in i skrotrummet i någon vecka, jag tror inte att jag orkar titta på eländet mycket mer nu. Den får komma fram några dagar innan julafton igen.

Ojoj, det här kan bli långt...

Jag skjuter upp saker jag måste göra. Jag avslutar inte projekt jag påbörjat. Jag samlar på saker. Jag har svårt att bestämma mig. Men när jag väl har bestämt mig har jag svårt att ändra mig.

Jag äter för mycket godis. Jag tränar för lite. Jag slutade snusa den 23 juni 2009 och har inte tagit en enda prilla sedan dess men inte en dag går förbi utan att jag är sugen på snus, så det måste väl räknas som en dålig vana som jag lyckas hålla under kontroll.

Jag pratar för mycket. Jag pratar för fort. Jag berättar för mycket om mig själv till människor jag inte känner. Jag tjatar. Jag svär. Jag är överdramatisk. Jag blir lätt arg.

Jag blir arg och hetsig när jag kör bil. Jag kör för fort. Jag har åsikter om hur andra kör när jag sitter bredvid.

Jag glömmer vad folk berättar för mig. Jag kommer ihåg telefonnummer och registreringnummer (Och JA, det är en riktigt dålig vana. Vi pratar inte om några enstaka nummer nu, utan telefon- och registreringsnummer till i stort sett ALLA jag känner. Och inte känner.)

Jag sitter uppe för länge på kvällarna. Jag sitter för mycket vid datorn.

Jag skulle kunna fortsätta rabbla dåliga vanor ett bra tag till men jag tror att det räcker så här. För i dag i alla fall.

En bild säger mer än tusen ord.


Men jag vill nog skriva ett par ord också. Tror jag?! Jag vet egentligen inte alls vad jag ska skriva, det är ju dösvårt att skriva om kärlek. Det är svårt att uttrycka riktigt starka känslor med ord så att andra förstår, alla känner ju olika. Det blir ofta bara blaha av alltihop när man ska förklara kärlek men jag ska försöka.

Kärlek för mig är inte bara lycka. Kärlek kan även vara sorg, oro, ilska och smärta. Kärlek är det starkaste som finns men den är samtidigt ömtålig och måste vårdas. Hela tiden. 
Kärlek måste inte vara besvarad men det är väldigt mycket trevligare om den är det.

Jag hade känt kärlek innan jag blev mamma och jag trodde nog inte att det skulle vara så stor skillnad på kärleken jag känt då och den kärlek jag skulle känna till mitt barn. Sen föddes Kali och jag insåg hur otroligt fel jag hade haft. Det finns inga ord som räcker till för att förklara kärleken man känner till sitt barn.

Det är som om hjärtat växer man man blir mamma, kärleken till allt och alla växer (självklart inte till allt och alla överallt, utan till allt och alla som man känt kärlek för tidigare). Kärleken jag känner för Jannis, för min familj och mina vänner och till och kärleken för katten har växt något enormt sedan Kali föddes. Ibland känns det som om det blir för mycket, jag blir nästan rädd att hjärtat ska brista eller explodera av alla starka känslor.

Kärleken är underbar. Vad vore livet utan den?

Vad hände med vintern?! Fortsätter det vara sån här värmebölja så smälter ju all den fina snön bort. Och då gråter jag!

Det är ju knappt så man vill gå ut.

Min familj består av mig, Jannis, Kali och katten. Förhoppningsvis blir vi fler någongång i framtiden men just nu är det bara vi fyra.

Jag växte upp i en klassisk kärnfamilj. Mamma, pappa, jag och lillebror, inga konstigheter. Hund, husvagn, sommarstuga, fredagsgodis. Mamma var hemma länge med mig och brorsan när vi var små, pappa jobbade mycket.

Det känns inte som att jag har så värst stor släkt men det beror nog mest på att dom flesta bor så längt bort att jag knappt känner dom.
Mormor är den enda "nära"(inte geografiskt) släktingen på mammas sida och hon bor i Helsingborg. Ungefär en gång per år blir det att jag träffar henne. Det hade varit trevligt att träffa henne lite oftare, men 175 mil är ju inte precis gångavstånd.
Farmor och farfar och pappas syskon och mina kusiner bor nere i Göteborg, Stenungsund och Strömstad. Samma sak där, träffar dom max en gång per år.
Pappas tvillingbror och hans familj bor här i stan, men jag träffar sällan dom heller.
Man skulle nog kunna säga att jag inte är så värst "släktkär". Jag vet att många önskar att dom kunde träffa sin släkt mer, men jag är definitivt inte en av dom. Jag tycker inte illa om mina släktingar på något sätt, det är bara det att jag inte känner dom. Dom har aldrig varit en del av min vardag så det känns inte som att jag saknar något.

Och sen ett drygt år tillbaks är jag ju ingift i Jannis släkt också och det är en riktig tornedalsk bya-släkt. Miljooooooner fastrar, mostrar, farbröder, morbröder, kusiner och tremänningar(andra kusiner?) o.s.v o.s.v
Förut var jag inte släkt med någon här i Kiruna men nu kan jag inte gå någonstans utan att stöta på någon ingift mosters kusins barns f.d mans älskarinna eller något liknande. Trevligt men lite tröttsamt.


Fyra suddiga generationer. Min mormor, min mamma, jag och Kali nu i somras.

Hej jag heter Frida och jag tänker för mycket. Mitt liv skulle många gånger vara mycket enklare om jag inte funderade så mycket på hur, vad och varför utan bara gjorde istället.

Jag är en folkskygg musikälskare med prestationsångest och jag saknar totalt känsla för stil. Jag trivs bäst på vintern när det är mörkt och kallt. Jag är nyfiken och envis och jag blir ofta irriterad på mig själv. Jag har riktigt kass humor.

Jag är väldigt känslosam och pratar högt, fort och mycket (och gestikulerar som ilsken italienare). Gråten, skrattet eller ilskan är aldrig långt borta. Jag har världens sämsta tålamod och blir ofta arg men jag är inte långsint för 5 öre.

Jag tuggar alltid tuggummi (så det smaskar) och jag älskar choklad. Och broccoli!

Nu när magsjukan är avklarad ger vi oss på förkylning med rinnsnuva och hosta.
Inget babysim för oss idag alltså.