Nu är jag helt säker, jag HATAR att städa! Eller rättare sagt, jag hatar att det aldrig blir färdigt.

Som idag t.ex så började jag min storstädning i köket. Jag torkade alla skåp, totaltömde och superstädade kylskåpet och INGET MER. (!!!) Det fanns liksom inte tid till mer städning. Jag hade fullt upp med att mata Kali, bli nerspydd, torka spya, bli nerspydd igen, torka spya ännu en gång, sitta och mysa med min lilla familj i soffan, filma Kali när hon "pratade" en massa, fundera på hur man gör när man videobloggar, skita i hur fan man gör när man videobloggar och beställa pizza istället, äta pizza, kolla programmet på tv4 om kungafamiljen, mata Kali igen, leka med Kali, bli nerspydd, torka spya, inse att jag luktar en himla massa kräk, inse att jag inte duschat sedan i måndags(!), duscha, duscha lite till för att kompensera för det faktum att jag inte duschat på tre dagar trots att jag blir nerspydd varje dag, surfa runt på internet och läsa bloggar och sen var vi här där vi är nu.

Får fortsätta med storstädningen imorgon. Om det fortsätter i den här takten lär det inte bli klart innan det redan blivit smutsigt igen. Det där blev en konstig mening men jag hoppat ni förstår vad jag menade..

Här ska det städas! Ojojoj vad det ska städas...

(Nu har jag outat det på bloggen så nu kan jag inte skita i det.)

Återkommer när jag är färdig...

Vissa dagar, som idag, önskar jag att det var ok att bete sig som man gjorde när man var sådär 12-14 år, alltså bara skrika rakt ut: -"Åååhh, vad du är stööööööörd! Jag hatar dig!!" och sen kuta in på rummet, drämma igen dörren så att hela huset skakar och sedan tycka synd om sig själv för att "ingen typ fattar hur d ä lixxom" medan man spelar Broder Daniel på högsta volym.

Nej, men se det går ju inte. Jobbigt att vara vuxen ibland. (Fast skönt att man slipper lyssna så mycket på Broder Daniel.)

Igår fick jag böckerna jag beställt från Bokus. Det var bl.a. 'Växa och upptäcka världen' och 'Baby - ett litet mirakel'. Det är en underdrift att säga att jag fick en aha-upplevelse när jag började läsa i den förstnämnda. Man borde få den på bb, bästa boken ever! :) Nu förstår jag att Kali inte var besatt här i måndags. Härligt!

      

Äntligen är det dags för återbesök till barnmorskan!
Och tro inte nu att jag har någon konstig dragning till att ligga i en gynstol och bli undersökt, det har jag inte. Anledningen till att jag längtar är för att jag efter idag (om allt nu ser bra ut, vilket jag absolut tror att det gör) får börja träna igen. ÄNTLIGEN!


Inte min favoritstol om man säger så..

Nästan minusgrader, snö och blåst. Inte trevligt!
Om det inte blir bättre väder snart tänker jag då inte gå ut och gå. Inte en chans...

Då tänker vi sitta kvar här i soffan och fortsätta vara så här slöa:



Kali är helt slut, hon har ägnat morgonen och förmiddagen åt att försöka lära sig både gå och prata. Det gick inte så bra, men det var ett par fina försök med tanke på att hon bara är 2 månader.
Envisare unge får man leta efter...

Bli förresten inte lurade av bilden. Det ser ut som om det är soligt ute, men det är dom elaka snömolnen som lyser.

Måste man alltid ha en så jävla vettig anledning för att få vara riktigt sur?! Jag är tokarg idag och det gör mig ännu lite mer irriterad att det verkar som om jag måste veta varför när folk frågar...

Kan man inte bara få vara arg ifred nu för tiden?!

Element är väldigt bra att ha när man behöver torka blöta saker, men man måste ju ta sig en liten funderare på VAD man torkar. Eller rättare sagt hur stort det man torkar är.

Jannis är väldigt förtjust att torka sina svettarmband på elementet efter det att han sköljt ur dom efter träning. Det är inte så smart egentligen, svettarmband är för små och kan trilla bakom, men det tänker inte han på för han är kille.



Hursomhelst så råkade jag putta till ett av dom så att det ramlade ner bakom elementet.



Satanshelvetesjävlaskit!

Så jag hämtar ett långt skohorn och börjar rota med det bakom elementet och vad händer?

Jag hittar en massa saker. En massa saker som inte är våra. BLÄ!



* En blå disktrasa
* En rosa trasa
* En blåaktig tygbit
* En servett som ser ut som svenska flaggan (!) (Varför fanns den där?!)

Alla dessa fyra saker är alldeles hårda av intorkad smuts. Fy vad äckligt!

Jag tycker att sånt här är jätteäckligt och höll på att börja kräkas, men jag försöker vara positiv och tänker istället att 'nu är det i alla fall rent bakom elementet inne på toaletten'. Vad skönt!

Vi ska lära Kali att äta från flaska så att vi kan gå ut och äta nästa vecka. Så ikväll provade jag för första gången att pumpa ut mjölk som Jannis fick mata henne med. Våran lilla ängel åt då så duktigt så, inga problem alls. Jag är så stolt, både över Kali och Jannis. Båda klarade den nya matningsrutinen med bravur! :)

Ska en epiduralbedövning ta bort all smärta?! I sådana fall vart jag blåst när Kali föddes...

Skulle baka morotskaka tidigare idag, men det gick åt helvete. Jag vet inte vad som hände, trodde att morotskaka var en sån där idiotsäker sak att baka. Tydligen inte! Eller så är det bara jag som är extra bra på att misslyckas med bakning :P
Den var alldeles mjuk när jag plockade ut den ur ugnen, men det märkte jag inte förrän jag hällde på frostingen och den bara "sjönk ner" i kakan. Helskumt och så jävla irriterande. Den fick åka raka vägen i soporna, gick inte att rädda. Eller det kanske det hade gjort om man verkligen ville, men jag var så irriterad att det var nära att jag slängde ut form och allt.
Nej, jag har inte jättegrym självkontroll i sådana lägen.. :P
Antagligen var det en kombo mellan för mycket morötter och för liten form som gjorde att kakan blev för tjock och därför inte gräddades klart i ugnen. För jag hade inte missat något i receptet och JA jag hade slagit på ugnen på rätt värme och haft kakan inne i rätt tid...

Nu har jag tagit en timmes promenad med Kali i det fina vädret och samlat nya krafter. Vi gick förbi Konsum och köpte mer philadelphiaost så nu ska jag göra ett nytt försök.
Om jag har bestämt att jag ska göra morotskaka, då SKA jag göra morotskaka. Punkt slut!

Hoppas verkligen att det blir bra denna gång! Risken finns att jag hoppar från balkongen om jag misslyckas med något så simpelt som morotskaka en gång till... Håll tummarna nu.

Idag har vi haft Elin och Alice och Sofie och Hugo på besök. Supertrevligt, men man blir trött i öronen efter ett tag :P En sjuveckors bebis är VÄLDIGT tyst om man jämför med två sjumånaders bebisar. Jag är inte riktigt van vid att bebisar låter så mycket alls.. Men det är ju bra att jag får öva mina öron lite :)

Alice och Hugo är så söta när dom leker. Drar varandra i öronen och byter nappar :) Det känns som om det är en evighet tills Kali blir så stor som dom är, men det kommer nog gå fortare än vad jag tror..

Eftersom jag berättar att vi skulle till Bvc kanske det finns någon där ute som är intresserad av att veta hur det gick.
Kali är minst 57,5 cm (antagligen lite längre, men hon vägrade ligga still och sträcka på sig) och hon väger 4920 gram. Hon har gått upp 490 gram sedan vi var på Bvc förra gången för två veckor sedan, så det gör tydligen inte så mycket att hon kräker som en galning :P

Nu ska jag mata det lilla kräkmonstret och sedan ska vi hoppa i säng. Det har varit en jobbig dag idag...

Alla barn är ju olika. Vissa kräker inte alls, vissa kräker lite mer. Mitt barn kräker väldigt mycket, i vanliga fall...

Idag har hon kräkt mer än vanligt. Det har varit spyor åt höger och vänster. Hon har spytt ner sig själv, hela mig och stora delar av soffan. Hon har t.o.m nästan (tack och lov för att det bara var nästan) spytt på katten. Jag tror inte att Amy någonsin skulle förlåtit varken mig eller Kali ifall hon fått spya på sig. Det är illa nog att Kali ibland bajsar så våldsamt när hon ligger på skötbordet att det skvätter ner i kattens låda... En spya i huvudet är verkligen oförlåtligt!

Nu är vi helt utslagna. Jag, Kali och katten ligger i den nerspydda soffan och väntar på att Jannis ska komma hem och ta hand om oss. Det har varit en jobbig dag för oss alla...

Vi gick och la oss kl 23 igår på kvällen. Vi vaknade kl 6.30 i morse. Livet leker!


Kom igen Ida! Det här går finfint! :)

Det var tungt att gå upp i morse. Jag kände mig verkligen supertrött och inte ett dugg sugen på att vakna. Men till slut så mutade jag mig själv med en kopp kaffe. En STOR kopp kaffe.
Nu sitter jag här och äter lite frukost och kollar runt lite på internet, sen ska jag försöka få på mig lite kläder och gå upp till apoteket och sedan gå en sväng förbi mamma. 

Jo förresten, i natt vid 4-tiden var det +0,2°C! Plusgrader på natten, helskumt!

Här hemma i vår lägenhet är det precis som det var när vi åkte. Det är ostädat, klockorna går på vintertid, IKEA-möblerna är fortfarande inte helt ihopskruvade och en massa andra småsaker måste fixas, men det spelar INGEN roll. Jag kan inte vara irriterad över några sådana saker nu när vi har varit borta så länge. Jag har saknat vårat hem, vårat ostädade oorganiserade hem, så himla mycket :)

Jag tror jag blir galen! Om jag måste torka mer bajs och spya idag tror jag allvarligt att jag blir knäpp.. Hela dagen i går och i förrgår har Kali kräkt MASSOR efter det att hon ätit och det som fått gå igenom kroppen har sprutat ur henne som senapsfärgade fontäner. Hon verkar inte vara ett dugg sjuk, hon är pigg som aldrig förr, det är nog snarare så att hon har lite för bra aptit. Hennes lilla kropp klarar inte av att hantera all den mat som hon trycker i sig :P
Vi gick och la oss vid 23-tiden igår och så vaknade vi i natt vid 2-3 någongång. Kali åt, spydde en massa och sedan bytte jag en bajsblöja som antagligen vägde mer än henne själv. Vi gick upp i morse vid 6.30 och åt, hon spydde och när jag tog av blöjan kör hon en kombo (hennes nya favorit), hon bajsar och kissar samtidigt vilket resulterar i att den senapsgula sörjan rinner ÖVERALLT. Och Kali rör sig väldigt mycket och har så sjukt snabba händer att till slut hade hon fan t.o.m. bajs i ansiktet! Det slutade med att jag var tvungen att skölja av henne i handfatet. Suck! Vilken morgon...
Jag hade antagligen inte tyckt att det var så farligt om inte katten (numera känd här hemme som Kattjäveln), samtidigt som jag försöker förhindra att Kali sprätter bajs över hela badrummet, drar en jättekräkning på mattan. Mammas alldeles för dyra matta. Skit också! Så ni som känner min mamma: ssshhhhhh! Jag ska ev. erkänna för henne om sisådär 20 år, då är katten redan död och därmed utom fara och mamma antagligen för gammal och svag för att kunna springa ikapp mig och spöa mig :P

Så här trötta var vi igår efter en spya:



Lägg märke till kräklappen som hon ligger på. Den, och typ 99 kompisar i glada färger, är köpta på Jysk för typ inga pengar alls och det är det bästa köpet någonsin. Vet inte vad vi skulle gjort annars.. Antagligen blivit hela panka av allt hushållspapper vi hade varit tvungna att köpa för att torka upp spya med :P

Den sista veckan har jag haft så ont i ryggen att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Det beror på att jag bär omkring på Kali medans jag plockar här hemma och då blir det ju att man lyfter fel och böjer ryggen på konstiga sätt. Men hur ont jag än har så kan jag ju inte sluta bära omkring på Kali och jag kan ju inte bara sitta i soffan hela dagarna, så stackars ryggen får ju ingen chans att bli bättre... Men förhoppningsvis så vänjer den väl sig efter ett tag och det slutar göra ont att gå, stå, sitta och ligga :P  Eller så blir jag alldeles sned och ni får börja kalla mig Quasimodo.. Vem vet hur det blir? :)

Nu ska jag packa ihop Kali och så ska vi ta och gå en sväng med vagnen. Skönt att det är lite molnigt och snöar idag, vet inte om jag hade klarat fler dagar med solsken. Det är så jobbigt att behöva ha solskyddsfaktor på sig så fort man ska sticka ut näsan ur huset och sedan får jag så dåligt samvete om jag sitter inne när det är soligt ute :P Båda dom problemen slipper jag idag.
Härligt härligt! :)